Recension: To Dust "State Of Nothing"

Det är alltid riktigt kul att få följa ett band från demostadiet till "riktig" debut, tycker jag. 
Skånepågarna i To Dust levererade sin demo till bloggen för recension för ett knappt år sen, och i början av oktober ramlade debutskivan "State Of Nothing" in i brevlådan för bedömning. Eftersom den är utgiven under egen etikett (To Dust Records) har jag ställt frågan till bandet om de själva ser det som en demo, eller en fullskalig fullängdsdebut - helt enkelt eftersom i alla fall jag, när jag lyssnar och tummar på resultatet, har högre krav på en "riktig" skiva än vad jag har på en demo.
Svaret var dock entydligt - detta är en riktig debut, och det är kul tycker jag.
Man har tagit med sig låtarna "Sensless" och "Enigma" från demon och fyllt på med massor av annat material för att skapa en mastig debut. 
Musikaliskt är det fortfarande melodisk döds med mörka toner som gäller, och många av låtarna är rätt långa och innehållsrika, men jag tycker ändå att man kan märka att bandet har mognat en aning. Låtarna är en aning snärtigare, och jag får känslan av att man strukit material (riff, komp, melodier) som man inte anser var bra nog för låten i fråga. 
Det är av godo.
Ett exempel på hur bedömningen blir hårdare av en riktig platta än över en demo är ljudbilden.
Jag blir inte riktigt klok på ljudbilden på "State Of Nothing". Spelar jag den med små datorhögtalare så tycker jag att det låter fint och jag äter snällt upp allt, medan jag reflekterar tvärtom när jag lyssnar exempelvis i bilen. Då saknas nästan en dimension och jag noterar frågetecken för tydligheten och distinktheten i exempelvis bas och gitarr.
Som demo hade det varit något jag fullständigt struntar i, men kanske är det effekten av att ge ut en skiva på egen effekt och med egna medel?

Nå, det viktiga på plattan är väl förstås låtmaterialet, och det finns ju här. "Nihil Est", titelspåret, "Connect To Disconnect" är tre bra exempel på stabila, habila och gott hantverksskap. Bästa spåret är "No 1", och jag har fortfarande ett svagt öra för både "Sensless" och "Enigma".
På det hela taget är det en jämn platta, och en snygg leverans av bandet.
To Dust kan verkligen gå med rak rygg efter släppet av "State Of Nothing", och även om man förstås har en bit kvar att vandra innan man är "färdiga" så är det en rätt bra start. Det ska bli intressant att följa bandet vidare, för jag utgår från att detta inte är slutstationen på resan för To Dust.

Betyget då?
Jo, som du kanske har på känns så vill jag placera skivan som en trea, dvs "bra" enligt Metalbloggens premisser och kriterier som listas ute i högermarginalen. Det blir inte högre då jag kan tycka att skivan saknar en extra vasshet och ibland är rätt lika, men det är samtidigt inte på väg mot lägre betyg heller, eftersom bandet hela tiden håller en bra nivå och ett bra låtmaterial.

Du hittar skivan på Spotify så att du kan lyssna själv. Det tycker jag att du ska göra!

To Dust "State Of Nothing" - 3