Svenskt kvalitetsmörker!

Idag är det den sista oktober.

Från och med imorgon kommer vi att gå in i Svarta November, den månad som oftast är mörkast när man bor som jag gör. Sällan har snön kommit, men mörkret är kompakt.

Varje år innebär det bland annat att Veckans Tips tar en vändning åt det mörkare hållet. Det blir detta år ingen black metal, men väl en hel del svärtade skivor från Norge, Sverige och Finland.

När det gäller black metal så tänker jag ändå, för egen del, låta just den musikgenren guida mig in i mörkret, och jag tänker göra det med ett knippe svensk kvalitetsmusik!

Marduks bästa skiva heter enligt mig "Rom 5:12". Detta är en platta som både innehåller kontraster i sväng, tyngd, blästring och sång. Svårt att överträffa, även om senaste given "Serpent Sermon" är fin även den, och jag gissar att innan bloggen lägger sig på rygg för gott så kommer vi att på något sätt kika närmare på just 'Rom...

Den första plattan med Dark Funeral som jag hörde och gillade var "Attera Totus Sanctus". Den hade.. eh... överförts till mig från internet, kan vi säga (dock, jag har på senare år köpt i fysiskt format också!), och även om det väl inte räknas till bandets största stund så gillar jag den.

Dissection har ju gjort bra grejor, både med svanesången "Reinkaos" och episka "Storm Of The Light's Bane". Jag är sugen på den sistnämnda idag!

Sist men inte minst blir det lite mer lättlyssnat - utan att för den skull tappa intensitet eller svärta. Vi pratar om Watains bästa skiva "Sworn To The Dark", ett perfekt avslut på oktober...

Gemensamt för alla dessa akter?

I alla fall två saker.

Hängivelse & kvalitet.

Kanske kommer det sig av mörkret vi har här uppe?