Det var nog Per som kom med tipset om Killswitch Engage till mig. Hade inte hört dem när han sa "häng med på spelning nu, du kommer att gilla dem" - och det gjorde. Hängde med på spelning, alltså.
Det var på Debaser Slussen, och bandets vanlige gitarrist Adam Dutkiewicz var inte med, han hade problem med ryggen vill jag minnas, utan ersattes av Peter Wichers från Soilwork.
Kanske var det tur, för jag har efteråt förstått att sagde Dutkiewicz är en figur som inte alla gillar.
Han klär sig i slängkappa och alla möjliga grejor på scen, ett faktum som fått exempelvis R2 (en annan vän) att inta en mycket skeptisk hållning till bandet.
Kanske kommer pajaserierna ibland ivägen för musiken?
Bandet har sedan dess sakta men säkert befunnit sig på en slippery slope nerför i karriären (och, kanske framförallt vad gäller kvalitet på skivorna), och gick till slut skiljda vägar med en av huvudanledningarna till att jag den där kvällen, fick ett nytt band på min radar.
Sångaren Howard Jones.
Han är (eller kanske var, han har ju som bekant brutit med bandet) nämligen en av de som faktiskt klarar att både sjunga rent på ett bra sätt, och köra skriksvängen. Jag gillar det, och har rätt svårt för band som försöker åstadkomma den effekten men via två sångare.
På den här skivan, "The End Of Heartache" från 2004 så träffar bandet alla rätt.
Låtar som "When Darkness Falls", "A Bid Farewell" och titelspåret är riktigt bra, och hela skivan andas klass.
Andy Sneap har mixat, och detta är fin "Göteborgsdöds" som inte är från Göteborg.
Bandet kanske är mest känt för sin cover på "Holy Diver" med Dio, men det är egentligen rätt stört. Den covern spelas en del på radio och har sina poänger, men är ändå - på det hela taget - en slakt av en klassisk och fantastisk låt. Det borde inte vara därför man har koll på Killswitch Engage.
Det borde istället vara för sådana här här skivor.
"The End Of Heartache", bandets höjdpunkt enligt mig, finns här på Spotify!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar