Metalbloggens samarbetspartner:

Visar inlägg med etikett Gary Moore. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gary Moore. Visa alla inlägg

söndag 20 juli 2014

1984 - hårdrockshistoriens bästa skivår?

...allvarligt, finns det något skivår i hårdrockshistorien som är bättre?
Jag vet inte om det.
Jag menar.. tänk hur kandidaterna till det årets topplista skulle se ut..(!)
 
 

Detta utan inbördes ordning, förstås, och egentligen bara de jag sådär kom på rakt av (vill man addera kandidater som jag egentligen inte håller lika högt så får man addera skivor som...
  • Ratt "Out Of The Cellar"
  • Quiet Riot "Condition Critical"
  • Queensryche "The Warning"
  • Venom "At War With Satan"
  • Europe "Wings Of Tomorrow")
  • Anthrax "Fistful Of Metal"
  • Bathory "S/t"
Och ändå släppte inte akter som AC/DC, Accept, Mötley Crüe, Ozzy Osbourne, Black Sabbath, Rainbow, Aerosmith, Def Leppard, Motörhead, Thin Lizzy eller Michael Schenker Group (MSG) något det året, medan akter som Helloween, Testament, Megadeth och Kreator ännu inte hade sparkat igång och kom med sina debuter året efter.

Bara att erkänna.
80-talet var vansinnigt bra musikaliskt, och jag utmanar er att hitta ett bättre år än 1984...!

onsdag 28 september 2011

Tankar om Årets Kategorier - Hårdrockskväll 2012

Snart två veckor har nu förflutit sen omröstningen av Årets Kategorier blev klar, och jag lovade lite tankar om dem. Det har tagit lite tid bara, då jag verkligen tycker att årets val blev skumma. Förra året var det enklare, på nåt sätt, och då hade jag som tema att bara välja låtar från 2010 (mina val det året hittar du här).
Nå, sen den där lördagen så har jag lyssnat en hel del på alternativ, funderat och nu börjat smälta vad som hände.
För min del går det till så att jag under hösten sätter upp alternativ på varje kategori som jag sen väljer ifrån, och nu har väl rålistan börjat skapas.
Nå, såhär går tankarna!


1) Akt Jag Missat Live. Känns som en rolig kategori, och för egen del finns det prick hur mycket som helst att välja på. Jag kommer nog att sätta ner fötterna rätt sent avseende denna, och vad jag väljer för typ av genre styrs nog lite av hur resten av min mix blir.


2) Bang Your Head - Luftgitarr/Allsång. Trist kategori, jag trodde först att killen som valde att lägga alla sina 10 poäng på denna skämtade med oss. Har faktiskt inte den blekaste var den kommer att ta vägen!


3) Sämsta Produktion. Ganska kul sak. Kombinationen av att hitta en låt som är riktigt bra men har förkastlig produktion känns utmanande, och det är väl ingen vågad gissning att tro att det kommer spelas Yngwie Malmsteen och Metallica på den här kategorin, måhända? Själv har jag ju redan spelat "Crystal Ball" på Hårdrockskväll 2010, så den är ju liksom utesluten.


4) Bästa Ballad. Pers spontana kommentar "Jävla dansbandsafton" känns ju vansinnigt kul, och lite trist tyckte jag först det var. Tungviktare som "Slient Lucidity" med Queensryche och "Easy" med Faith No More dök spontant upp i mitt huvud, för att sen ramla vidare i exempelvis "One" med Metallica eller "Cemetary Gates" med Pantera. Sen tänkte jag utanför boxen, och nu tror jag att jag har svaret på denna kategori. Givetvis säger jag inte vilken det är, men som exempel på hur jag tänkt kan man väl säga att "Rebirth" med Gorgoroth får betraktas som en ballad med det bandets mått mätt...


5) Bästa Låttitel. Här hade jag spontant en låt. En som jag velat ha med på Hårdrockskvällarna ett tag, men inte fått ett bra läge och därmed sorterat bort förrut. Bra titel, underfundig, rockig och passande till musiken. Sen får vi se om den klarar sig hela vägen till Dagen D!


6) Musik För Ett Mörkt Rum. Frikort, nästan, för här kan man väl spela lite vad som helst. Kanske ska man göra en parodi på det hela, och spela en låt vars titel anspelar på kategorin? Hur som helst, den där kommer att lösa sig med tiden, och den känns som att det blir ett sent beslut.


7) Honour The Dead. Återigen var Pers kommentar rolig "Diomaraton!". Men så tror jag inte det blir. Det finns mycket döingar inom hårdrocken... Hur som helst, det blir en bra kategori, och jag gissar att vi kommer att få höra Pantera, Alice In Chains, Metallica, Motörhead, Gary Moore, Slipknot, Dio, Black Sabbath, AC/DC...bland annat! Här kan man dessutom ha samma snubbe som man hyllar, men välja att göra det på så många olika sätt, så risken för att det ska krocka känns otroligt liten när man tänker efter ett tag!


8) Bäst Just Nu. Som vanligt, sista kategorin. Och, som vanligt, ett sent beslut - förstås!


För övrigt blir vi alltså 13 stycken, så man får tänka på lite förhållningsregler. Inte bara 10-minuterslåtar. Jag vill heller inte ta något jag redan spelat tidigare år, och dessutom är det ju kul om man lyckas hitta en mix av lite hederligt och beprövat samt ess som inte så många har hört.


Bara drygt tre månader kvar nu. Dags att fila på listan - så tips mottages!

torsdag 8 september 2011

Vansinnigt sjuk dröm

Okej, nu är det nog dags att göra stora sinnesundersökningen.

Den här drömmen är nämligen lite för galen för att det ska kännas bra.

Jag drömde alltså - på fullaste allvar - att jag var med i en gameshow på TV, och den som ledde det hela var kompisen Pers gamla flickvän Helene (???, vafan, henne har jag ju inte sett eller träffat på.. ja... evigheter, var kom hon ifrån???).

Det gick ut på att man skulle gå längs E4:an hemma i Bureå utanför Skellefteå.

När man gick där så fanns små rum och statiopner där man skulle genomföra uppgifter.


Jag kom bara till det första rummet, det som hette Gary Moore.

Och det riktigt sjuka i alltihop är att jag inte minns uppgiften jag misslyckades med, men det slutade med att Gary lindade in mig i bubbelplast och jag fick bli kvar i min cell.


Allvarligt talat.


Ut ur mitt huvud, Gary. Och Helene. Fort, innan TV3 gör verklighet av programidén!

söndag 19 juni 2011

Remasters: Gary Moore "Wild Frontiers"


Gary Moore finns inte längre.
Han avled under vårvintern, och när man läser om honom så kan man konstatera att det verkar ha varit en mycket svår person att samarbeta med - med en gudabenådad fårmåga att spela gitarr.
Helt pjåkig var ju kar'ln inte på att komponera låtar heller, eller vad säger man om en lista som på storsäljaren "Wild Frontiers"?
"Over The Hills And Far Away"
"Wild Frontier"
"Take A Little Time"
"Loner"
"Friday On My Mind"
"Strangers In The Darkness"
"Thunder Rising" (kanske min absoluta favoritlåt med Gary Moore)
"Johnny Boy".
Herrejesus! Det går inte direkt av för hackor, eller hur?
Ladda på med extramaterial i form av remixar på "Over The Hills And Far Away", "Wild Frontier", "Loner" och "Friday On My Mind" samt en livetagning på "Out In The Fields" och extraspåret "Crying In The Shadows" så inser man ju direkt att detta måste finnas i varenda rockers skivhylla.
Ljudbilden på den remastrade versionen är ganska ok, även om hela mixen generellt är relativt vek - framförallt i mellanregistret - men jag börjar undra om det är en effekt av att vara en mer eller mindre genialisk gitarrist samtidigt som man har ett uppblåst ego (jämför med Yngwie Malmsteen!)
Gary Moore har medverkat tidigare i serien om Remastrade skivor du behöver, men då var det med en mer oväntad platta - inte en dunderhit som denna. En värdig sista skiva för Remastersseriens vårsäsong.
Detta är skitbra, det fattar du väl.
Köp. Genast!

onsdag 23 mars 2011

Ett långt inlägg

Jodå, det är dags för det.
Det finns nämligen en massa saker som behöver beröras, och jag orkar inte vara slagfärdig och hitta på bra rubriker och skriva flera olika inlägg. Allt blir istället sammanbakat i en enda röra. Håll till godo!
Först ut, veckans snackis, i alla fall i bloggvärlden. (I den riktiga världen utanför hårdrocksbloggandet är det väl antagligen det som händer i Japan, får man säga) The Haunted, och deras färska skiva "Unseen". Bandets experimentlusta gör att de inte låter som sig själva längre, och det är en bra bit från thrashmackor som exempelvis "99" och de spår som finns på nya skivan. Jag är fortfarande i inlyssningsfas, så jag ska inte säga så mycket om den ännu. Recension kommer så småningom, men en relektion ska jag börja med.
Tror ni att denna platta hade blivit likadan om inte bröderna Björler hade haft At The Gates att leka med, samt Jensen haft Witchery? Det tror inte jag. Jag inbillar mig nämligen att den där hårdare musiken, drivet, är lite som ett gift i blodet. Det kan man inte skaka av sig bara sådär. Och om det inte funnits en lekplats på sidan av där det giftet fått verka så tror jag att "Unseen" varit en hårdare platta. Kanske lika experimentell, men hårdare.
Nå, skit i det nu. Recension så småningom, men tills vidare får du videon från P3 Guldgalan, "No Ghost", som vevats runt på alla siter i hela världen utom denna. Vill du läsa än mer om The Haunted så kolla in Kims Blogg. Snacka om att vara hemsökt den senaste tiden... hehe..
Den här är till dig R2. Detta borde vara din kopp the...




Okej, det om det. Vidare kan man konstatera att idag släpps Amon Amarth och Graveyard enligt CDON. Och på fredag Whitesnake. Mycket spännande! Jag har en beställning inneliggande, och dessutom återspeglas dessa kommande releaser i "Mest I Spelaren" som du ser.
Har lyssnat en hel del på bandens senaste plattor för att ha en referens att jämföra med.
Graveyeard spelar för övrigt på Kägelbanan i Stockholm imorgon, ifall du vill gå. Det är ett band som jag tippar kommer att gå till superstardom med denna nya platta, och den sopade faktiskt hem 10 av 10 i betyg i senaste Sweden Rock Magazine. Inte illa!

Förresten, senaste numret av Sweden Rock Magazine var osedvanligt bra. Det innehöll en helt okej artikel om just Amon Amarth, men framförallt en fantastisk hyllning/sågning av Gary Moore. Otroligt välskriven, otroligt kärleksfull, bitter och nykter på samma gång. Text som man helt enkelt önskade att man klarade av att skriva själv!

Känner du igen bilden ovan? Antagligen. Det verkar nämligen som om hela världen fattat det där med Sons Of Anarchy. Ja, utom jag och frugan då, som är lite sent ute. Nu dumpade en arbetskollega (och tillika vän) första säsongen hos oss, och mellan alla hockeymatcher (nej, vi pratar inte om hockey idag, min skrockfullhelt funkade tydligen inte igår... skitmatch från start till mål...) så har vi hunnit mangla första avsnitten. Dämn! Helt fast - grym serie hitills, och detta kommer att bli en riktig besatthet känner jag redan nu...!

Annat då?

Bloggen verkar rulla på, konstaterar jag. På något sätt dyker det upp grejer som jag inte kan avhålla mig från att kommentera eller skriva om hela tiden, och som nämnts är det en inspirationskälla för mig när resten av arbetslivet är mer eller mindre skit. Dessutom knäpptes besöksrekordet för någon vecka sen, dryga 300 besökare. Kul! För att fira det har jag lagt till ännu en blogg i listan över mer läsning. Det är förstås Seance som kommer med, en blogg som verkligen hyllar klassisk hårdrock - och bjuder på skön läsning. Keep it up man!

Sist ut i dagens svammel blir en anekdot. Häromdagen kom en kollega fram till mig, en av de som jag normalt inte pratar så mycket med. Han frågade lite försynt om jag lyssnar på "sån där skrikig hårdrock", och svaret var förstås ja. Föäljdfrågan var om jag kunde bränna lite best of-skivor till honom. Absolut, tänker jag. Kul att sprida Ordet. Vaf har han tänkt sig?

Jo.. Iron Maiden, AC/DC och de där.. Aerosmith, tror jag de heter.

Definitionen på skrikig hårdrock är olika, sa Bill.

Definitionen på skrikig hårdrock är olika, sa Bull....

tisdag 8 februari 2011

This one's for you Gary

Tidigare i veckan sipprade nyheten ut, att gitarrhjälten Gary Moore hade funnits avliden på ett hotellrum. Det verkar lite osäkert om anledningen, men en sak är säker.
Världen har tappat ännu en legendarisk hårdrockshjälte.
Nä, sorgen och chocken går inte att jämföra med när Ronnie James Dio gick ur tiden, men det är rätt lätt att glömma vilken fenomenal sångare, låtskrivare och gitarrist han faktiskt var när det begav sig. Den senaste tiden försvann karl'n in i bluesen, men jävlar i helvete vad han dominerade en gång i tiden!

Skivan "After The War" är långt ifrån hans bästa men har ändå figurerat i serien om Remastrade skivor du behöver i backen. Jag har också haft med en av mina absoluta favoritlåtar med herr Moore, "Murder In The Skies", på en av gängets hårdrockskvällar (kategorin var Bortglömd Klassiker, om du nu undrar).

Så, nu kommer en kort hyllning i form av en Spotifylista med Garys bästa låtar.
Här finns varken blues eller ballader.
Här finns bara jävligt bra hårdrock!

Lyssna på den här listan, och inse att det är en stor rocker som gått ur tiden.
This one's for you Gary,
Thunder is rising!

söndag 7 november 2010

Remasters: Gary Moore "After The War"


Gary Moore är trist.
Ja, numera i alla fall.
Men det fanns en tid när det inte var så, inte alls.
Herregud, karl'n står ju bakom klassiker som "Wild Frontier", "Victims Of The Future", "Friday On My Mind" bara för att nämna några, och får väl ändå räknas till en av de ursprungliga gitarrhjältarna. Att det då på senare år kanske har falnat gör ju bara de remastrade utgåvorna till än större "måste-köp"!
Den här gången kollar vi in ett av de album som fått stryk under åren, och som försäljningsmässigt hörde till Irländarens sämre försäljningsframgångar - det röda "After The War".
Precis som föregångarna så bjuds här melodiös, välspelad och refrängstark hårdrock med starka nummer som "Speak For Yourself", "Running From The Storm" och titelspåret "After The War", men det finns några små extra guldkorn som gör att bloggen pushar för just den här skivan.
Vi pratar om gästspelet.
Tunga, lite aviga "Led Clones" har sång av ingen mindre än Ozzy Osbourne och i mitt tycke ligger den perfekt placerad på skivan och lyfter även kringliggande spår. Det roliga i historien är ju att Gary Moores band består av Cosy Powell poå trummor och.. Bob Daisley på bas! Ozzy och Bob har som bekant varit som hund och katt under åren, men på den här plattan som ursprungligen kom -89 så samsas de alltså stundtals.
Den återutgivna versionen kom 2003, och som extraspår får man dels högkvalitativa "Emerald", samt 3 stycken livespår i form av "Over The Hills And Far Away", "Military Man" och "Wild Frontier". Bra så!

lördag 5 september 2009

MIna val, Hårdrockskväll!

Ja, inte till den kommande förstås. Det kan jag ju inte avslöja här. Förstås.
Men väl till de som varit. Såhär valde jag:

2008
Låt 1 - Deep Purple "Burn"
Låt 2 - Rainbow - "Tarot Woman"
Låt 3 - Queensryche - "Eyes of a Stranger"
Låt 4 - Dio "We Rock"
Låt 5 - Iron Maiden "Fear of the Dark"
Låt 6 - At the Gates "Slaughter of the Soul"
Låt 7 - Entombed "Cheif Rebel Angel"
Låt 8 - Mastodon "Blood and Thunder"

Tja, vad ska man säga. "Burn" ger dig Coverdale & Glenn Hughes på sång i samma låt som ett av de mest klassiska riffen. At the Gates skapade väl nästan själva hela Göteborgsscenen och den låten smiskar fortfarande de flesta av efterföljarna!

2009
Låt 1 - Paradise Lost "Enchantment"
Låt 2 - Black Stone Cherry "Ghost of Floyd Collins"
Låt 3 - Hardcore Superstar- "We Don't Celebrate Sundays"
Låt 4 - AC/DC "Let Me Put My Love int You"
Låt 5 - In Flames "My Sweet Shadow"
Låt 6 - Gary Moore "Murder in the Skies"
Låt 7 - Machine Head "Halo"
Låt 8 - Manowar "Metal Daze"


Jaaadu... Paradise Lost-dängan med sitt fina piano-intro och sen förmågan att få mig att verkligen vilja lyssna på HELA plattan ("Draconian Times") gör den till ett bra vl, tycker jag. Black Stone Cherry hamnade där för att jag fick panik, kunde inte välja bland alla fantastiska alternativ - och ville väldigt gärna spela ynglingarna från USA, så då blev det så. Manowar skämdes jag ordentligt för när jag presenterade, men det var nog en del alkohol som talade i kombination med vad Manowar har blivit. Idag är de ett plojband, men då... "Metal Daze" håller än!

Sammanfattningsvis så kan man ju säga att det är jävulskt svårt att välja sina låtar.
Jag bytte säkert tio gånger på nästan alla kategorier, och hade i slutänden flera olika alternativ.
Ser verkligen fram mot den kommande upplagan!