Veckans Tips: Ex Deo "Romulus"

Okej - det är dags för något som inte tillhör vanligheterna. Något som, faktiskt, aldrig har hänt tidigare.

Veckans Tips är en skiva som recenserats på den här bloggen.

Visst, det har förekommit att skivor som recenserats i Werocks namn har hamnat som Veckans Tips, men aldrig tidigare har en platta som recenserats på Metalbloggen fått återkomma som Veckans Tips.

Dags nu, och den platta som spräcker nollan är antagligen en lite oväntad sak. I vanliga fall pysslar nämligen Maurizio Iacono med sin huvudsyssla som frontman i Kataklysm, men den här gången ror han iland ett av sina drömprojekt - en konceptskiva om det gamla romarriket i allmänhet och en viss Romulus i synnerhet. Hela projektet går under namnet Ex Deo, och med sig har han i huvudsak samma killar som i Kataklysm, samt lite extra gitarrkraft i form av gästspel av Nergal (Behemoth), Obsidian C (Keep Of Kalessin) och Karl Sanders (Nile).

Inte illa pinkat!

Nå, Romulus och Remus var enligt legenden två tvillingar som sattes ut för att dö i naturen, men som istället uppfostrades av en varghona (därav statyn med de diande barnen som du kanske har sett). De grundande varsin bosättning, men hamnade i luven på varandra. Segrande ur det kom Romulus och hans stad - Rom.

Textmässigt uppehåller sig skivan snarare runt en senare tid än just denna legend, då vi får följa med på slaget om Alesia i "Storm The Gates Of Alesia", hylla Gaius Julius Ceasar i "Cry Havoc" och agera legionär i den mytomspunna 13:e legionen i låten "Legio XIII".

Musiken är en häxblandning av döds- och svartmetall, och överlag så är det här en skiva som har växt till sig vansinnigt mycket för mig.

Recensionen delade ut en 3:a, och en Backspegel konstaterade att det var snålt.

Jag skulle vilja säga att har du intresse av historia samt extrem metal så ska du kolla upp detta.

Låtar som "Blood, Courage And the Gods That Walk The Earth", "Cruor Nostri Abbas" och "The Final War (Battle Of Actrum)" förtjänar det - och varför inte börja med Spotify?

Mycket nöje!

September - bra eller anus?

Snart är det slut på september.
Sjukt bra månad när det gäller skivsläpp.
För egen del har jag inte ens hunnit sätta tänderna i Megadeth "Rust In Peace Live", Dimmu Borgir "Abrahadabra", Volbeat "Beyond Hell/Above Heaven", Amorphis "Magic&Mayhem", Kataklysm "Heaven's Venom" eller lite mindre kända spännande akter som Kvelertaks självbetitlade album.
Det är helt enkelt för mycket bra musik som släppts nu, som det brukar vara i september.

Förr i tiden var det ju så att det kom typ 4 bra plattor per år. Trist i sig, men då gav man också dem rikligt med tid (jo, jag pratar waaaaaay back nu...). Ibland önskar jag att det var mer utspritt än nu.
Frågan är alltså - hur är det egentligen med en månad som september, när det regnar kanonplattor.
Är det bra eller anus?

Recension: The Sword och Death Angel

Werock-skribenterna verkar ha fått upp ångan, och presenterar den här månaden ett släpp av recensioner även mitt i månaden.
Personligen har jag satt tänderna i två riktigt vassa plattor, så det är med glädje jag delar med mig av de intryck som ges...

The Sword "Warp Riders" är en konceptskiva som är rent av ohyggligt bra. Bandets tredje giv är mer polerad och producerad än de tidigare två, och också en platta som bjuder lite mer tuggmotstånd, det tar lite längre tid att bryta in i historien, helt enkelt.
Väl där är det dock en platta som belönar lyssnaren så riktigt att jag är helt övertygad om att detta alster kommer att återfinnas på min årsbästalista!
Du hittar hela recensionen här!




Amerikanska Death Angel är ett band som jag gillar skarpt. De har medverkat som Veckans Tips på den här bloggen, och sprillans nya "Relentless Retribution" är en mycket angenäm erfarenhet. Årets thrashplatta, anser jag, och det är väl inte illa?

Du hittar hela recensionen här, och jag hoppas kunna bjuda på en ganska lång intervju med Rob Cavestany under veckan (den är genomförd, men jag har fasen inte hunnit med att skriva ut det hela...).

Dessutom finns intressant läsning i form av recensioner av Kataklysm, Apocalyptica och Sister Sin.

Trodde du att dte var allt, förresten?
Nä. Du hittar också Blind Guardian, Tarja Turunen och Trigger The Bloodshed. Bara att kasta sig över godbitarna, helt enkelt.
Enjoy!

I Backspegeln: Ex Deo "Romulus"

Det kan ju förstås finnas få skivor som är lämpligare att skärskåda i backspegeln än just "Romulus" nu, när jag är i Rom. Att skivan dessutom är en som växt och förändrat sig lite sen recensionen gör det ju förstås än intressantare!

Ex Deo är egentligen Mauritzio Lauconos (Kataklysm) soloprojekt, och är en temaskiva om Julius Ceasar. Som sådan är den proppfull med detaljer som skall symbolisera det episka med skivan. Den delen hade jag en del emot, helt enkelt för att det kunde bli lite för mycket av det goda (samt att det faktiskt ibland inte var tillräckligt bra gjort), men under den tid som gått från recension till nu så har jag liksom förlikat mig med det. Jag bryr mig inte om att det inte är perfekt, helt enkelt, och de låtar som finns har dessutom växt till sig rejält. Rejält!

Vid recensionen var det här en klockren 3:a för mig; nu skulle jag vilja säga att betyget är lika klockrent... men en 4:a! "Cry Havoc", "Legio XIII", "The Final War", "Cruor Nostri Abbas"...det kryllar av riktigt bra döds/black här, och jag har under det här året kommit fram till att jag ändå gillar lyriken. Ex Deo kan mycket väl dyka upp som Veckans Tips så småningom!

Dödsmetallen flyttar in!

Denna veckans spellista domineras fulltständigt av dödsmetall.
Anledningen är att jag försökt hitta en låt till Hårdrockskväll 2010, kategorin om Bästa Träningsmusik.
Och jag tränar bäst till dödsmetall. Det ger ett sjysst flyt i löpningen, och bra adrenalin vid styrkepass.

Det betyder följande alster på veckans Mest i Spelaren:

"Crippled and Broken" med Kataklysm, "Plague Rider" med Witchery, "Eaten" med Bloodbath samt "Death In Fire" av Amon Amarth är alla spår som fått sig en riktig syn i sömmarna för att se om de duger. Till detta ska läggas nya liveplattan från Dark Tranquillity, "Where Death Is Most Alive" - en riktigt höjdare, måste jag säga!

Om något av dessa spår duger för mitt val?
Vete fanken. Är rätt tveksam till det just nu... det finns andra hetare kandidater till "Bästa Träningsmusik" som det är idag. Men det kan ju ändras..

Dessutom - idag ramlade senaste Close Up in i brevlådan, årets roligaste nummer pga Årsbästalistorna.
Att Mastodon toppade med "Crack The Skye" förvånar inte, men att Candlemass knep andraplatsen med "Death Magic Doom" överraskade mig. Visst är det en bra platta, men... sååå bra?

För övrigt var det som vanligt fullt av intressanta namn. Jag inser att jag verkligen måste komma ikapp med viss lyssning jag bara inte hunnit med än (Alice In Chains, Funeral Mist..), samt kolla en del andra akter (Wolves In The Throneroom, Propagandhi...).

Dessutom börjar dte verkligen vara dags att arbeta med sin egen Årsbästalista, både för den här bloggen och för Werock. Ett kul arbete som jag tror att jag ska kasta mig över i nästa vecka!

Recension - Ex Deo "Romulus"

Det här är ett tillfälligt sidoprojekt, en livslång dröm från främst Maurizio Lacono som i vanliga fall sköter vrålandet i dödskombon Kataklysm. Han har helt enkelt överdoserat på Gladiatorfilmerna och skapat en konceptplatta om Rom och Julius Ceasar - smockfull med ljud som avbildar slag, marscherande fötter, horn, hästar och annat som ska minna om en svunnen tid.

All sång sköts av Maurizio själv, som fått hjälp av sina kompisar från Kataklysm vad gäller övriga instrument Uppbackad av penningstinna Nuclear Blast har han även fått till gästspel av ett antal riktigt tunga nam, så som Nergal från Behemoth, Karl Sanders från Nile och Obsidian C från Keep of Kalessin.

Musiken som sådan är klassisk, episk dödsmetal - i stort sett allt framfört i mellantempo för att ge det en skönt gungande tyngd. Det finns ett knippe starka låtar på albumet, men det lyfter i ärlighetens namn aldrig till svindlande höjder. Det blir helt enkelt FÖR mycket inspelat hästgnäggande, så till slut drunknar alla fina ambitioner och låtar i detaljer. Till och med jag - som har en soft spot för episk, storslagen metal - tycker att det är bra men inte mer. Jag hade högre förväntningar på den här skivan, och även om det faktiskt är ganska svårt att utnämna främsta spåret så känns betyget som en ganska klockren trea.

Med det sagt - lägg lite tid för att låta spåren "Cry Havoc", "The Final War", "Cruor Nostri Abbas" eller "Blood Courage and the Gods that Walk the Earth" sjunka in. Det är det värt.

Känner du för mer ångvältsöverkörning så rekommenderar jag stenhårda Kataklysmdängan "Crippled and Broken". Då får du höra bandet i sitt perfekta element!

Information och video hittar du här: http://www.myspace.com/exdeo

Bästa spår: "Legio XIII"

Ex Deo "Romulus" - 3

I Spelaren denna vecka

Onsdag, alltså dags att uppdatera vad som snurrat mest den här veckan. Känns som om det blivit en lite sn'llare vecka rent spontant, vilket också visar sig på listan...

IN DENNA VECKA .....................UT FRÅN FÖRRA VECKAN
Gojira "Way of All Flesh" ..........Ghost Brigade "Isolation Songs"
Accept .....................................Ronnie James Dio
Kataklysm "Crippled & Broken" ..Amorphis "Skyforger"
Phenomena "S/t" .....................Behemoth "Evangelion"
Killswitch Engage "S/t" ............Lamb of God "Wrath"

Har tyvärr varit lite vek & krasslig, så springandet har fått vänta - och därmed har även en del brutalmusik fått stå på paus. Ghost Brigade byttes mot Gojira, ett album som funnits med på massor av topplistor i tidningar och liknande, men som jag nog aldrig gett chansen om inte Per vurmat för det. Och det tackar vi för, det är helt enkelt en grym platta! Accept har jag lyssnat en hel del på i samband med ett kommande projekt för bloggen - det jag förr benämnde Duellen, men som nu går under arbetsnamnet Tvekampen... förhoppningsvis kan bloggen lansera den första Tvekampen redan till helgen!