Recension: Jess And The Ancient Ones "S/t"

"Sulfur Giants".
Den låten är fan inget annat än 12 minuters ren magi. Rå glädje, underbar refräng, smittande riff och en sån där låt som bara sitter från första gången man hör den. Visst, det börjar med en två minuters stämningsgrej, men sen är det ett enda brett leende hela vägen. Den låten är faktiskt ensam anledning till att den här plattan hamnade i min ägo, jag hade dissat Jess And The Ancient Ones som en finsk The Devil's Blood-wannabee när jag läst om dem till dess att Stones (som vanligt, han är skyldig till många av mina skivinköp...) hade låten som Tune Of The Day.
Dra mig baklänges - jag fastnade direkt, och när jag sprang på plattan hamnade den genast i inköpskorgen.
Totalt sett får man 7 spår av rätt tillbakalutad men ändå episk rock'n'roll. Omslaget, bildspråket och låtarnas namn vill ange ett ockult tema, men det märks inte speciellt mycket i musiken tycker jag, en sak som är av godo.
Det blir nämligen inte en kopia av just The Devil's Blood tycker jag. Här är det mer rock'n'roll kombinerat med en smålustig känsla av jazz och mindre försök att vara täckt i blod, liksom. Ändå heter spåren saker som "Prayer For Death And Fire", "Twilight Witchcraft" och "13 Breath Of The Zodiac".
Skivan öppnar också urstarkt.
De första tre-fyra spåren är en fröjd för örat både med en gång och med fler lyssningar. Så småningom tappar plattan lite av kvalitén, de två sista låtarna "The Devil In G-Minor" och "Come Crimson Death" är förstås inte dåliga... men inte heller av samma svindlande klass som exempelvis "Sulfur Giants". Just giganterna har fått mig att nynna på den refrängen så många gånger sen skivan kom i min ägo att jag inte blir förvånad om familj och grannar kan sjunga med numera. Jag kan liksom inte hjälpa det, den vägrar släppa taget om min skalle!

Det finns ändå en sak som irriterar mig.
Förpackningen.
Jag har den limiterade boxen (den enda som fanns att köpa, så man kan ju undra vilken utgåva som egentligen är limiterad...?), och jag gillar initiativ som utvecklar produkten totalt sett.
Men.
Om man nu ska tänka utanför boxen, så att säga, när det gäller CD-förpackningar så får man fan inte sluta med en box! Svart Records har skapat en kartong helt enkelt, en kartong som är helt fyrkantig. Den är för grund för att ha i hyllan och för hög för standardformatet för en CD-platta. Och det kan jag kanske leva med om man fick något i kartongen - men icket. Här ligger en bit papper so minnehåller själva disken, samt en ihopvikt affisch som föreställer det (iofs snygga) omslaget på ena sidan, samt information om bandet och låttexter på andra sidan.
Snyggt. Och så vansinnigt opraktiskt. Okej, kanske ändrar jag mig med tiden och hyllar detta eftersom jag ideligen plockar ut den felformaterade kartongen ur skivhyllan, men just nu är jag mest irriterad över den. Lite som med Pearl Jams senaste, faktiskt...

Nå, skivan är ändå riktigt bra, och det är just en sån där som växer.
Biter sig fast.
Tyvärr verkar skivna i skrivande stund inte finnas på Spotify, så du som vill lyssna får göra det via länken nästan längst upp i recensionen. Där får du å andra sidan just bästa låten "Sulfur Giants", så du borde inte klaga tycker jag.
Betyget då?
Stark fyra, vill jag påstå.
Detta är helt klart en utmanare till årsbästalistan - speciellt om det fortsätter att växa på det här sättet. Det som håller det hela från toppbetyget är väl att avslutningen är lite svagare, och min hangup med förpackningen...

Jess And The Ancient Ones "S/t" - 4