Recension: Kreator "Phantom Antichrist"

Tyska Kreator är veteraner inom thrashscenen.
För att sätta senaste alstret, "Phantom Antichrist", i rätt sammanhang avseende denna recension så ska jag börja med att berätta om min absolut första kontakt med bandet.
Då hörde jag dem inte ens.
Det måste ha varit 15-20 år sen (eller liknande, det känns i alla fall länge sen), och gode vännen Niclas frågade mig om jag ville ha en platta med Kreator som han i sin tur hade fått.
Minns inte vilken det var, men - håll i er nu - jag sa nej. Ville inte ha sån där skrikmusik.
Jävligt puckat, och det är en sån där händelse som jag minns och har ångrat sen dess.
Jag har också gett mig på bandet, men mest deras sentida alster. Har förra given "Hordes Of Chaos" i skivhyllan, och gillade skarpt deras spelning på Debaser för snart två år sen, men ändå har jag alltså ingen stark relation till de plattor som räknas till bandets största stunder.
Ja, jag har hört dem, men inte lyssnat på dem. Om ni är med på skillnaden.
Det gör att en recension av skiva nummer 13 i ordningen för Essens hårdaste thrashgubbar med Mille Petrozza i spetsen känns lite knepig att skriva. Knepig, och rolig.
En långvarig relation med en grupp ger trygghet och goda referenser och jämförelser, men samtidigt slipper jag alltför mycket bagage att ta hänsyn.
Oavsett, du som läser detta kan ju ha det i åtanke.
Here we go:

"Phantom Antichrist" har ett omslag som andas furiös död. Det är rätt snyggt, tycker ja, och min första tanke är att detta antagligen går igen i musiken. Aggressiv thrash.
Så är det dock inte, ska det visa sig. I alla fall inte under stora delar av skivan.
Istället slår man många gånger an en mer episk stäng, och en låt som "From Flood Into Fire" får med Petrozzas tyska brytning mig snarast att tänka på när ett band som Running Wild hade sin fornstora dagar. Melodi och allsångsrefräng, utan vansinnestempo. Inte det Kreator jag väntar mig, faktiskt, även om det förstås finns sådana stunder också. Överlag dock, "Phantom Antichrist" känns... intelligent.
Inte lika ursinnig och rasande mot världens orättivsor som ens föregångaren "Hordes Of Chaos" eller ännu mer vad jag hört av bandets unga år, utan med mer tanke.
Kanske är det effekten av att spela in en skiva med Jens Bogren i Fascination Street Studios (medföljande bonusdvd på skivan bjuder bland annat på dokumentären "Conquerors Of The Ice") i ett kallt Sverige som gett effekten, men nästan alla låtar har allsångskaraktär.
Jag gillar det.
Jag gjorde det inte direkt, det tog mig ett tag att acceptera, men jag gillar det.
Det är inte en känsla av att vilja slåss som låtarna fyller mig med, snarare en känsla av att i förbrödring stå med en näve i luften, i en stor klunga, och vråla med.

Låtmaterialet då?
Bra, och jämnt. Titelspåret och "Death To The World" är relativt snabba, "Your Heaven, My Hell", "The Few, The Proud, The Broken" och främst nämnda "From Flood Into Fire" är melodiösa och episka. Låtar som "Civilizations Collapse", "United In Hate" och "Until Our Paths Cross Again" faller absolut inte ur ramen, och som väntat gör samtliga medlemmar ett bra jobb (inklusive, självklart, herr producent som skruvat fram en snygg och stabil ljudbild).
Det är, på det hela, ett stycke kvalitetsplatta som serveras, och allt blir lite extra bra med den tyska brytningen som fortfarande finns hos frontmannen.
Det ger en extra krydda som inte går att bortse ifrån, och egentligen - visst är det väl så att europeisk thrash ska komma från Tyskland? Även om det tydligen tog mig sjukt lång tid att fatta det?

Betyget hamnar på fyra, och detta är en skiva som verkligen jobbat sig upp för min del. Kreator levererar, helt enkelt!

Bästa Spår: Ohh... svårt, faktiskt. Det är ju en av grejerna med skivan, just att den är så jämn och full av allsång. Ändå, den låt som först fastnade får nämnas. "From Flood Into Fire"! Lyssna själv, på Spotify.

Kreator "Phantom Antichrist" - 4