Recension: Barren Earth "The Devil's Resolve"

Okej, det är ett tag sen finska bandet Barren Earth kom med sitt andra album "The Devil's Resolve", men ibland blir det ju så. Hade tänkt plocka upp plattan när den kom i senvinter/våras, men det tog till i sommar innan det blev så. Förväntningarna på skivan har väl varit rätt stora ändå, speciellt eftersom debuten "Curse Of The Red River" satt som en smäck, och det ju faktiskt aldrig är fel med ett stycke snyggt levererad progressiv dödsmacka.
På denna uppföljare är det mer av samma vara.
Inledande "Passing Of The Crimson Shadows" är en sån där sjuminutershistoria som jag initialt inte riktigt fattade varför man lagt först. Ett lite märkligt val, som ändå tar sig med tiden och växer till sig. Den kan ändå inte mäta sig med de två efterföljande spåren, skivans mest givna höjdpunkt. "The Rains Begin" är både svidande vacker och svängig, medan "Vintage Warlords" bjuder på ett härligt gung.
Skivan igenom är det dock bara där som bandet träffar helt rätt i hela låtar, annars finner jag mig efter flera varv med skivan tycka att det är delar av låtar som är magiska.
Ett bra exempel är spåret "The Dead Exiles", där de försa två och en halv minuterna är relativt slätstruken och trist doom, för att sen vända och piska upp ett sånt sväng att det är hart när omöjligt att sitta still. "Oriental Pyre" är väl den låt som kommer närmast (förutom tidigare nämnda) att hålla hela vägen - men det ska ändå påpekas att det aldrig blir dåligt, inte ens när man vågar sig på att ha med säckpipa i finstämda "As It Is Written".
Det är gänget helt enkelt för stabila för.
Det är en sak som skiner igenom. Hantverksskickligheten. Sången (Mikko Kotamäki) är bra oavsett om det är ren eller growl, gitarrspelet (Janne Pertillä och Sami Yli-Sirniö) läckert utlagt och balanserat, samt med en fin bakgrund av keyboard (Kasper Mårtensson), trummor (Marko Tarvonen) och bas (Olli-Pekka Laine). Skivan är snygg, med grånruna och röda vackra målningar i samma stilo som omslaget, och eftersom skivan mixats och mastrats av en viss Dan Swanö i Unisound så låter det fläckfritt.
Har du inte koll på bandet sen tidigare så är det absolut dags nu - men, i ärlighetens namn... du kan faktiskt hellre börja med debuten.
Det blir nämligen rätt tydligt med tiden tycker jag. "The Devil's Resolve" är bra, men det är inte Barren Earths finaste stund som helhet.
Betyget kommer därför rätt så givet att landa på en stabil trea för uppföljaren, och egentligen blir det kanske mest intressant att se var bandet väljer att gå härifrån? Samma hjulspår framåt, stady as she goes? Eller ny kurs?

Du hittar båda skivorna på Spotify så att du kan jämföra själv. "The Devil's Resolve" finns här, så är det bara att leta sig vidare efter det.

Bästa Spår: Det får bli duon "The Rains Begin" och "Vintage Warlords". Jag kostar på mig att säga två spår denna gången, eftersom de är väldigt olika i sin stil...

Barren Earth "The Devil's Resolve" - 3