Demorecension: Shrine "Aether"

När jag var ung (här vill man egentligen skriva liten, men det blir ju fel rent tekniskt, jag var nog lika fysiskt stor då som nu... utom kanske runt midjan då, men det kan vi lämna därhän) och gick i högstadiet, gymnasiet nån gång så fanns det ett lokalt band hemma i Skellefteå. De leddes av Ekan, och hetta A Shrine. De var jävulskt bra, (Ekan skulle sedermera gå vidare och bland annat vara inblandad i detta Veckans Tips), och rörde sig i gränslandet och skärningspunkten mellan indiepop och rock. Det ger förstås omedelbara välvilliga tankar när jag sprättar plasten (jo, proffsigt med inplastad platta) på Shrines demo "Aether". Detta är dock inte alls musik i närheten av indiepop - här rör vi oss istället ledigt mellan slömangel, sludge och rätt brötig metal som stundtals bjuder på dubbelkaggar (och då, faktiskt, ger ett eko av black metal).

Bandet består av Gus Ring på sång (skrik) och gitarr, Linus Marron de Marton på gitarr, Marcus Skön på bas och Daniel Eklöw på trummor. Bandet bildades 2012 för att enligt egen utsago "play heavy and intense with sludgy psychedelic overtones", och det får man väl säga har lyckats - i alla fall på denna den andra demon.
"Aether" bjuder förutom på den proffsiga förpackningen även tre spår och en mycket bra ljudbild. För att vara demo är det imponerande och snyggt gjort, och eftersom bandet säger sig arbeta på en fullängdsdebut så får man hoppas att man bibehåller tanken om mixning som man haft på "Aether". Den passar bandets musik väl, tycker jag.
Tre låtar serveras man, den inledande längsta "Delusional Kings" är den bästa och mest karakteristiska. Där lyckas bandet flera gånger träffa helt rätt, framförallt gillar jag när man går från lite slöare tempo till att tillfälligt driva upp tempot via snabbare spel och dubbelkaggar på trummorna. Det ger kontraster som funkar mycket bra.
Även sista spåret "Misfit Opening" innehåller en del av det, samt även ett parti mellan 2:30 och 3:00 som bjuder på finstämt gitarrspel över en lite luftigare bakgrund - även detta en snygg kontrast som släpper in lite ljus.
Mittenspåret "Birthmarks" är relativt kort och bjuder på två och en halv minuts mer sammakokad ilska. På det hela en spännande demo, och helt klart kan man se en intressant fullängdare framför sig.
Både låtskrivarnivån och framförandet är bra, även om jag som sagt anser att det är tydligt att man arbetat mest med (och kanske bränt av de bästa idéerna i?) just "Delusional Kings" som är snäppet bättre än de andra två låtarna. Kan man hålla den nivån en hel skiva igenom så blir det här tipptopp!

Båda gitarristerna gör ett habilt jobb, och jag måste säga att jag gillar sången/skrikningen. Den harmomoniserar bra med musiken. Ryggraden med bas & trummor fungerar också väl, och på det hela känns Shrine samspelta, som ett ganksa sammansvetsat gäng.
Jag förutspår att vi får höra mer av gänget i framtiden, men vill du inte vänta så går det bra redan nu. Då kollar du in bandets hemsida!