Skrällvinst i Norgekvalet till Hårdrocks-VM!

Jodå, det kan väl inte sägas vara något annat en skräll.
Vinnare av Kvalgrupp Norge är...

Enslavement Of Beauty!

Visst var det med ett nödrop, trots att det såg ut som om bandet hade en trygg ledning så verkade Satyricon knappa in ett tag, och strax innan deadline var det faktiskt oavgjort ett tag. Vinnarnas fans ville dock annorlunda, och med bara en (!) röst tillgodo så klarade bandet av att ställa till med en riktig praktskräll. I alla fall för undertecknads del!

Hur fick gänget så mycket röster då?
Bland annat genom att de själva hörde talas om omröstningen och därmed kunnat engagera sina fans. Kul i alla fall, och Rebellängeln gissar att Kim är lika glad som bandet!

Imorgon är det tisdag. Då kör vi igång kval för både Finland och Tyskland, så får vi se vilka som gör Enslavement of Beauty sällskap... under tiden kanske man ska lyssna lite på vinnarna. Har nämligen vääääldigt lite koll på dem... :)

Ozzy till Globen!

Nicke tipsar om legendaren Ozzy's ankomst till Stockholm och Globen.
7:e september är det dags, och biljetterna släpps redan nu på fredag. Rusning? Ja, antagligen...

Dessutom - det verkar vara intressanta saker på gång. Dels kommande plattan "Scream" som släpps i juni, och, kanske framförallt, en självbiografisk bok.
Det kan ju bli en bok som blåser Mötley Crües "The Dirt" av banan, faktiskt.
Kan inte finnas någon person inom rockvärlden som har fler och galnare upptåg under bältet. Den största frågan är väl egentligen hur mycket karl'n kommer ihåg och kan återberätta av dem...

Recension: Meshuggah "Alive"

Meshuggah, Umeåsönerna som erövrat en hel värld med sin komplexa och extremt svårspelade metall, har faktiskt inte släppt någon riktig livegiv förrut. När de nu kommer med "Alive" - som finns på DVD och CD - så gör de både rätt och fel på samma gång.

Rätt därför att det här är precis så snyggt och grymt tajt som man bara kan tänka och förvänta sig.

Fel, därför att man valt att hoppa över hela skivan "Destroy Erase Improve", och framförallt sitt magnum opus-nummer "Future Breed Machine".

Skivan som sådan är en sammansättning av flera spelningar, fångade från Tokyo 2008 samt Toronto och Montreal 2009, men inte i samma ordning som den DVD som finns (av någon outgrundlig anledning...). Det ger förstås fläckfria versioner av samtliga låtar, men för egen del innebär det också att jag inte får den där känslan av "livespelning" som jag älskar; den där som kommer av att få en hel konsert i ett svep - med mellansnack, intensiv start & någon av de större hitsen som avslutning. Visst avslutas plattan med eminenta "Bleed", men ändå.

Det var ju det där med låtmaterialet.

Visst får vi massor av bra låtar - "Perpetual Black Second", "Electric Red", nämnda "Bleed" är bara några exempel, men ändå känner jag mig snuvad på konfekten.

Varför har man inte med "Suffer In Truth"?

"Future Breed Machine"?

Inte ett spår från den skivan som är överlägset mest populär bland fansen - och som dessutom ofta spelas på bandets konserter?

Märkligt, och rätt korkat. Man får faktiskt känslan av att det är viktigare att vara udda och sticka ut än att faktiskt göra en produkt som fansen och publiken verkligen kan ta till sig... Det kan ju inte ha med rättigheter att göra heller, eftersom Nuclear Blast står bakom både den aktuella skivan & den här livegiven.

Nå, med det sagt - Meshuggah är ju bra som fan, förstås. Tajta (fast det behöver man ju inte säga...), bra låtskrivare och unika i sitt uttryck. Ljudbilden är dessutom riktigt bra, så gillar du bandet - eller liveskivor i gemen för den delen - så är detta ett givet köp!

Bästa Spår: Jag gillar versionen av "Pravus"!

Betygsmässigt så hamnar detta på en 3:a i min bok, men ärligt talat - då har jag snott (minst) en poäng för det konstiga beslutet avseende låtval.

Meshuggah "Alive" - 3

Intervju med Armored Saint

Letar du efter lite skön läsning om musik såhär på slutet av helgen? Då föreslår jag lite intervjuläsning, denna gång har jag ställt frågor till Joey Vera från Armored Saint (ja, gänget på bilden alltså... en bild plockad från Metal Blades promoserver..). Det kanske kan vara nåt?
Dessutom tipsar jag om Werock-kollegan Manhammers snack med Avantasias Tobias Sammet som du hittar här. Det verkar vara en pratglad herre, Sammet..

Nå, till intervjun med Joey från Armored Saint. Här är den!

Live: In Flames "The Tokyo Showdown"

In Flames från Göteborg är möjligtvis Sveriges bästa liveband. Den här skivan har några år på nacken, och eftersom den utkom 2001 så saknas spår från skivorna "Reroute To Remain", "Soundtrack To Your Escape", "Come Clarity" och "A Sense Of Purpose" - men det är också det som är delar av charmen. Det betyder att låtar som kanske inte längre får dominera dagens spelningar med bandet får mer plats på den här utmärkta livetagningen från Japan. Att gruppen har så lång karriär innebär också att det trots avsaknaden av de ovan nämnda plattorna fortfarande finns en oerhörd mängd guldkorna att plocka från när setlistan ska skapas.

"Bullet Ride", "Jotun", "Food For The Gods", "Clayman" och "Pinball Map" finns förstås med, likväl som bandets kanske bästa låt genom tiderna - ""Only For The Weak".

Dessutom är bandet hungrigt, tajt och svängigt på den här inspelningen, och ljudet är riktigt bra med en härlig närvarokänsla. Det här är helt klart en liveplatta du ska se till att plocka in i din skivhylla om den inte redan finns där!

Överraskande bra!

Ibland utövar jag skivbyte med en av bloggens läsare, R2. Ni vet, ungefär som gammaldags tapetrading. Då och då dyker det upp riktiga pärlor som det är värt att köpaett eget ex av, och häromdagen svängde mannen förbi med Slash senaste.

Oj, vilken överraskning.

Förbannat bra, är min spontana kommentar, och givetvis läggs den här på inköpslistan pronto.

Skönt spret och härligt sväng. Kolla upp den själv!

Recension: Airbourne "No Guts. No Glory."

Hänger du med på den här bloggen så har du sett att Airbourne figurerat förrut, förra släppet har innehaft titeln Veckans Tips. Du har också sett videomaterial med singeln från den här plattan, låten "No Way But The Hard Way", och du vet att musiken i sig är rak rock'n'roll utan krusiduller, allt bakat med en kärlek till hela livet som just rockstjärnelivet för med sig.

Har du inte hängt på den här bloggen men läst såhär långt så vet du numera ungefär samma sak, så med det i bakhuvudet kastar vi oss över färska plattan med namnet "No Guts. No Glory".

Inget har hänt när det gäller attityd och musikstil, och tur är väl det, för här får vi australiensarna precis som vi vill ha dem - svängigt, lagom skitigt och med smittande refränger. Ena handen i luften, den andra stadigt greppande en halvljummen folköl, typ.

Albumet sparkar igång med rätt hårda "Born To Kill", ett spår som jag tyvärr anser höra till de svagare på plattan och aningen missvisande för vad som ges resten av resan. Väl förbi just det spåret så är det dock partaj på högoktanig nivå, och det svänger rejält i stycken som "Bottom Of The Well", tidigare nämnda singeln "No Way But The Hard Way", "Blonde, Bad And Beatiful", "Chewing The Fat" och flera andra stycken.

Det som verkligen gör det hela bra är den genuina kärlek som bandet visar till rocken.

Här finns inget falskt, inget beräknande - det är hjärtat på utsidan av kläderna och full satsning för att de vill och måste leva och spela den här typen av musik. Möjlightvis kan man beklaga sig över mängden låtar - i den deLuxeutgåva jag införskaffat får man hela 5 extraspår, totalt 18 låtar - vilket kanske är i mesta laget för att vara en rockrökare.

Fast, å andra sidan, när många av låtarna är så bra så tar jag gärna det, jag gör nog gärna som bandet uppmanar - "Kicking It Old School"!

Nå, det här är jävligt kul rock, som faktiskt är betydligt mer lustfylld och vital än exempelvis förra given från landsmännen i AC/DC, och söker du ett nytt favoritband så kan nog Airbourne passa in finfint på den beskrivningen. Kolla upp!

Du hittar plattan här, eller så kollar du in Spotify.

Bästa Spår: "Bottom Of The Well". Tror jag, inte så jäkla enkelt att välja faktiskt...

Airbourne "No Guts. No Glory." - 4

Tävling - vinn ett ex av Blowback "Eight Hundred Miles"

Transubstance Records och bloggens samarbetspartner Record Heaven har skickat över skivor för utlottning - 3 exemplar av Blowbacks eminenta rock-rökare "Eight Hundred Miles" ligger på Rebellängelns skrivbord och bara väntar på att få nya ägare!

Självklart ska du aspirera på ett av dem - skicka ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com och bara för att det var så bra drag i förra tävlingen om promoskivorna så säger jag att om du var med då så är du med i den här utlottningen också! (ja, om du nu absolut vill slippa så får du ju det, men då får du säga till...). Nya tävlande är dock förstås lika välkomna - after all, det är ju 3 exemplar som ska delas ut!

Tävlingen är öppen till midnatt på onsdag den 21/4, så det finns ingen tid att vila på hanen. Go for it! Jag lovar - skivan är toppen..

Veckans Tips: Bruce Dickinson "Tyranny of Souls"

Bruce Dickinson är förstås en man som inte kräver speciellt mycket presentation. Frontar man Iron Maiden på det sätt han gör så är man liksom självskriven inom hårdrocksvärlden.

Han har dessutom en radda soloplattor under bältet, och personligen har jag funnit dem rätt OK med en del insprängda guldkorn - en uppfattning baserad på de tidigaste skivorna "Tattooed Millionaire" och "Balls To Picasso". I det efterföljande mediabruset så har jag inte lyssnat på efterkommande verk förutom en mycket kort provsmakning av "Skunworks", så när R2 insisterade på att jag hade missat något med de senaste skivorna - och då framförallt "Tyranny of Souls" så var jag ändå rätt skeptisk.

Hur mycket kan ha förändrat sig, liksom?

Det slutade med att jag är oerhört glad över att han insisterade, och att han med murbärckan "det här är mer metal" fick mig att lyssna på den här smockan. Gosse - vilken platta! Rädd för att jag inte är ensam om att ha missat det hela så är detta ett givet Veckans Tips - för bra för att inte sätta sig in i.

Det hela börjar lite fint med introt "Mars Within", men sen körs man som lyssnare över av de knivskarpa riff och det obarmhärtiga sväng som är "Abduction". Det är hårt, det är metal och det är en lite annorlunda miljö för Bruce Dickinsons fantastiska stämma - men det är riktigt bra.

Sen fortsätter det hela vägen.

Grymma refränger, aggressiva verser och bra låtar bygger en platta som du helt klart måste ha.

Gör inte som jag och missa den pga gamla fördomar!

Det här skulle Glenn Danzig ha gillat!

Jag har en kompis som svär på att Glenn Danzig har sagt att han inte vill flyga, för då kommer man för nära Gud. Jag har ingen aning om det är sant eller inte, det låter i o f s precis så tuff-korkat att det skulle kunna vara det, men det är ju inte det som är anledningen till rubriken.

Nä.
Det är molnet. Det gigantiska askmolnet som håller samtliga flyg i Sverige på marken.
Så slipper man "komma nära Gud"... haha, humor!
Själv påverkas jag ganska mycket, jag skulle egentligen ha packat in hela familjen i en flygkärra från Skyways och sagt vrooooooooom, upp till Skellefteå imorgon bitti.
Av det blir förstås intet.
Och det, mina vänner är en riktigt skum känsla.
Istället för semester - jobb?! Och, dessutom, sen en helg som inte innehåller en enda bokning?

Very weird indeed...

SM i Hårdrock - finallag 2!

Som andra grupp är veteranerna Candlemass klara för final i Hårdrocks-SM, trots att det krävdes förlängning i semifinalen. Intressant att se en så pass "gammal" grupp stå sig så starkt, speciellt med tanke på den brokiga resa bandet har haft med sina frontmän. Hjärnan bakom låtarna är Leif Edling, och i övrigt har bandet varit ganska intakt - förutom vid mikrofonen.

Där har ett flertal olika karaktärer passerat, och i vissa fall - som med Messiah Marcolin - mer än en gång. Till slut verkar bandet ha hittat en stabil setup i samband med att amerikanen Robert Lowe anslutit, och de senaste 2 skivorna "King Of The Grey Islands" samt "Death Magic Doom" andas optimism (eller, ja, hur mycket optimism man nu kan andas om man spelar doom...).



En rolig detalj med att Candlemass tagit sig till final är att de ofta förekommer i samband med dokumentärer för andra svenska band (kolla t ex At The Gates senaste DVD, där är det Candlemass som headlinar en massa gig som bandet kommer med på) som ett av de stora banden i Sverige. Med andra ord är det strongt gjort att stå sig så bra med tiden!



Du hittar bandets historia här, men precis som med den andra finalisten Opeth så får du faktiskt chansen att sätta dig in i bandet på riktigt! Diskografin är imponerande lång med inte mindre än 10 fullängdsalbum, och---javisst, precis som igår så får du chansen att sätta dig in i utvalda smakprov.

Här har du mappen, och den innehåller godbitar så som "Solitude", "At The Gallows End", "Mirror, Mirror", "Into The Unfathomed Tower", "Seven Silver Keys", "Emperror Of The Void" och "House Of 1,000 Voices". Och ett hemligt spår, en riktigt bra liveversion...

Kom ihåg bara - detta är som vanligt för provsmakning. Betala för din musik!

VM i Hårdrock - kvalgrupp Norge

Premiär för det här med kval till Hårdrocks-VM.
Den grupp som kommer att representera de svenska färgerna blir förstås vinnaren av SM, men till detta gäng ska vi hitta 7 grupper till som ansluts.
Följande länder är direktkvalificerade:

Norge
Finland
England
Tyskland
Sverige
USA

Till detta kommer sedan 2 kvalgrupper med blandade länder, så som Polen, Frankrike och liknande att vaska fram de sista två deltagarna (och ja, här kan ni föreslå grupper till kvalgrupperna!). Dock - vi börjar med Norge.
Det betyder att du har ett par dagar på dig att välja vilken av nedanstående grupper som ska representera våra grannar i väst!

Mayhem, Enslaved, Satyricon, Immortal, Darkthrone, Keep of Kalessin, Carpathian Forest, Dimmu Borgir, Gorgoroth, Jorn,Turbonegro (vilket väl kanske är borderline, men vafaaan..) Enslavement Of Beauty (efter begäran av Kim!). Black Metal så det ekar om det - men så är det väl också norrmännens kännetecken!

SM i Hårdrock - FINAL!

Äntligen!
Vi är framme vid finalen!
Det började med 16 grupper, spretiga i sin stil och lite löst rankade. En stenhård första omgång gallrade ur de som var längst ifrån segern, och kvar var bara 8.
Sen fortsatte det så, och i semifinalen krävdes till slut Sudden Death för att skilja två grupper åt.
Men nu är vi här.

Final.

En plats i det stundande Hårdrocks-VM står på spel, likväl som den odiskutabla äran av att vara..
Sveriges
Bästa
Hårdrocksband.

Nä, det blir inte så mycket tyngre än så!

I den ena ringhörnan, med en invägning på 9 studioalbum, 1 livealbum och 2 DVDer: OPETH!

I den andra ringhörnan, mastodonten som väger in på 10 studioalbum, 2 liveplattor och 2 DVD-släpp: CANDLEMASS!

Opeth startade som 3:e-seedat, och har kvaddat Arch Enemy, Katatonia och Entombed på sin väg fram till finalen. Candlemass började lite lägre ner på stegen med seedning 5, och har klarat av hindren Deathstars, Watain och Dark Tranquillity för att nå sista steget.
Nu är det upp till dig att bestämma.

Låt den bästa gruppen vinna!

Opeth - Candlemass

SM i Hårdrock - den andra finalgruppen är klar!

Det krävdes Sudden Death, men till slut har vi fått en motståndare till redan klara Opeth.
En motståndare som lever på tyngd.

Candlemass.

Med siffrorna 15-14 segrade man till slut över Göteborgarna Dark Tranquillity, och nu får gruppen en kort paus till imorgon innan de ska försöka rå på Opeth.

Imorgon släpper jag loss en hel del grejer på bloggen dock.
Finalen startar, förstås, och dessutom går startskottet för första kvalnationen inför kommande VM i Hårdrock - Norge.
Spännande?
Häng på låset då. Vi börjar tidigt...

Masterplanrelease!

Såhär ser det ut, nya Masterplanskivan. Visst ger den lite vibbar av Running Wild?
Singeln "Far From The End Of The World" kommer att släppas den 16/4 i Tyskland och 19/4 i resten av världen medan albumet i sin helhet hamnar i slutet av maj. Du hittar mer info på bandets hemsida, och nu får vi snart veta hur det låter när Jorn är tillbaka...!

SM i Hårdrock - finallag 1

Först klarar för final är Opeth.

De progressiva dödsmetallarna med sin egna stil och alldeles unika uttryck.


Låtar som ligger runt 10 minuter och varierar från det hårdaste hårt till det mjukaste mjukt är förstås inget som du hittar på gemene mans topplistor, men lik förbaskat spelar bandet för fulla hus runt om i världen, och säljer bra av sina skivor. Gänget firade 20-årsjubiluem precis nyss (med bland annat spelning på Cirkus, där du kunde läsa om min träff med bandet, soundcheck och själva konserten), och det är en ganska gedigen lista plattor som bandet har fått ur sig.


Bandet som sådant har sin drivmotor i frontmannen, sångaren och gitarristen Mikael Åkerfeldt, vilket bland annat inneburit att deras sound varit ganska lika under hela karriären - inga byten av sångare här inte!


Och, gissa vad?
Nu får du chansen att sätta dig in i bandet lite mer!

Diskografin i sin helhet hittar du här, men det kanske inte är det som är intressantast - nä, det är snarare möjligheten att lyssna in dig så att du vet om de är värda din röst.


Här har du en mapp med musik att kolla upp.

Den innehåller inte så lite godbitar, eller vad sägs om "The Moor", "The Night And The Silent Water", "April Ethereal", "The Leper Affinity", "Deliverance", "Hope Leaves" och "The Lotus Eater"?


Nä, jag tänkte väl det. Grym samling!
Som vanligt - detta är enbart för att du ska kunna provsmaka. Betala för din musik!

Oavgjort!

Dra mig baklänges, semifinalen mellan Candlemass & Dark Tranquillity slutar oavgjort efter full tid! Det var ju riktigt häftigt, och givetvis måste vi lösa det.
Vi gör som i de flesta stora idrotter, med förlängning. En kortare tid.
Nu har ni ungefär ett dygn på er att välja vilken av dessa grupper som får ställas mot Opeth i finalen...

Recension: Black River "Black'n'Roll"

Black River består av medlemmar från banden Behemoth, Dimmu Borgir och Rootwater - men musiken som bjuds har rätt lite gemensamt med dessa akter. Vi får istället rock'n'roll som vill låta som Danzig, The Cult och, faktiskt, i vissa stunder, som Volbeat. Det är rätt skitig rock, som drivs av riff och sångaren Taff's hesa stämma.

Låtarna har namn som "Barf Bag", "Lucky In Hell", "Like A Bitch" och "Young'n'Drunk", och det är ungefär så musiken låter också. Det finns både ett och annat bra riff här, och en del låtar svänger skönt. Tyvärr gäller det inte alla låtar, och på det hela taget så blir istället känslan att det hela är lite blodfattigt övervägande. Dessutom smyger sig rena bottennapp in, låten "Jumpin Queenie Flash" är värd ett omnämnande för sig. Det är en mix av "Jumping Jack Flash" och "God Save The Queen", och resultatet kan helt klart vara en av de sämsta låtarna jag någonsin hört. Rentav så att man skulle behöva en "Barf Bag"...

Jag hade önskat mer breda penseldrag, större skrevbent rock'n'roll-tänkande för att detta skulle hålla hela vägen - nu hamnar bandet stundtals på tomgång. För övrigt kan jag inte komma runt sångarens rätt dåliga engelska, det stör mig på flera ställen i skivan...

Nå, rätt OK är det, och gillar du lite smutsig rock så ska du absolut kolla in det här. Skivan finns här hos Record Heaven. Dessutom har bandet förstås en MySpace-sida, som faktiskt är rätt bra.

Bästa Spår: "Isabel" som är skönt drivig rock!

Black River "Black'N'Roll" - 2

Och vinnaren av promoskivorna är...

..ingen annan än Henrik Ekdahl!
Det har ramlat in ganska många tävlingsbidrag, och en hel del välmotiverade, men inget slår Henriks beskrivning. Eller vad sägs om följande:

Jag prenummererar inte själv på Sweden rock Magazine, men varje gång en ny utgåva har släppts sätter jag mig ned på Stadsbiblioteket i Sundsvall för att läsa. Det är en av mina favoritstunder. Jag kan lista de fördelar som finns med tidningen (enligt mig)

1. Den tar upp ämnet rock/metal, vilket är mitt absoluta favoritämne.
2. Recensenter, krönikörer, skribenter i allmänhet, artiklar m.m. känns alltid seriösa och genomarbetade.
3. När det kommer till tycke och smak inom den hårdare musiken blir det förståss alltid komplicerat för en tidning att hitta en bred läsarkrets utan att sväva ut allt för mycket. Detta lyckas folket bakom SRM riktigt bra med, då man täcker in i stort sett allt som finns av intresse inom genren Rock/Metal. Det tilltalar mig eftersom jag är väldigt bred i min musiksmak och intresserar mig för såväl Alice Cooper som Marduk.
4. Stilmässigt är srm alldeles lysande. Layouten är väl genomtänkt och känns vid det här laget rätt så klassisk och etablerad. Där tycker jag att Close-up magazine har något att jobba på.
5. Det är lagom mycket reklam i srm
6. att tidningen anknyter till en av de allra största och häftigaste hårdrocksfestivalerna är ytterligare ett stort plus. Hela "Sweden Rock"-konceptet har på nåt vis enat Sveriges alla hårdrockare under samma tak, vilket är ganska häftigt.

Det var vad jag kunde komma på..

Pssst, skicka hit skivorna nu... ;) samtliga är band som jag lyssnat på mycket på senaste tiden, dock så har jag på tok för få skivor i min hylla, jag försöker att rentvå mig själv ifrån Piratkopierandet, och införskaffa musiken på annat håll. Vore schysst med några promo-skivor i samlingen :D

Seriös skit, och det är precis sån där entusiasm den här bloggen gillar.
För övrigt kan man säga att det var ganska jämnt mellan SRM och Close Up, fast ni som föredrar Close Up verkar vara lite mer intensiva i er övertygelse om att den blaskan är bättre...

Nå, tävlingen blev en sån succé att det kommer bli ett gäng tävlingar här strax. Jag ska bara, sa Alfons. Stay tuned!

Henrik, skivorna med posten snarast, så fort jag lyckas släpa mig till posten. Har feber idag, och som vuxen karl blir man ju minst sagt ynklig då...

Lady Gaga - en liten smygsatanist?

Eller, enligt den artikel som Stones tipsar om (tackar!) snarare del av Illuminati, men ändå.
Det är rätt häpnadsväckande, och kanske är det bara slump, kanske inte.
Oavsett så är det värt att notera, och extra intressant blir det när man adderar gårdagens Blogg i Fokus, Metal Bastard, som faktiskt varit inne och berört såna här saker förut - då med koppling till Behemoth (ja, och lite senare även till Meshuggah).
Visste han redan då detta?
Är allt en konspiration?

Du hittar artikeln här (den är rätt lång och på engelska, så sätt dig tillrätta innan du ger dig i kast med den) och gillar du sånt här ska du plöja igenom den.
Skiter du i Lady Gaga så kan du ju hoppa över och bara spela nedanstående Behemothvideo istället. Det funkar bra det med...

Remasters: Iron Maiden "Killers"

Om debutplattan - förra gångens Remaster - var ett av de fulare omslag som brittiska giganterna Iron Maiden lyckats prestera så är efterföljaren "Killers" från 1981 tvärtom ett av de absolut snyggaste, och det är många med mig som lurats in i hårdrocken genom att förtjusas av en yxsvingande Eddie som grinar framför sitt nyligen nedlagda offer. En klassisk bild som bör finnas i var mans och kvinnas hem!

Även på denna skiva är det Paul DiAnno som trakterar sångmicken, och känslan av "punkdriv" återfinns även här. Materialet är något svagare än på debuten, men det betyder ändå inte att det är dåligt (Iron Maiden gör som bekant knappt något dåligt!), och här finns dunderlåtar som "Wrathchild", "Murders In The Rue Morgue", "Killers" och "Purgatory".

Precis som i förra omgångens remaster så är extramaterialet fokuserat på multimedia, vilket för min del gör användandet begränsat - men för den som vill ges bland annat "Wrathchild" och "Killers" Live At The Rainbow.

De två första plattorna som Iron Maiden startade sin karriär med är väl värda att lyssna på igen - och "Killers" kan det vara värt att köpa på vinyl och rama in. Så snygg är den!

Record Heaven har skivan...

Blogg i Fokus: Metal Bastard

Idag fortsätter bloggens serie som kallas Blogg i Fokus, serien där vi kollar in lite andra bloggar och siter som Rebellängeln tycker är intressanta i cyberrymden. Turen har kommit till en ganska stor blogg inom hård musik, Metal Bastard.
Det är en riktigt skön sida, där jag för egen del framförallt hittar 2 saker - musik och skratt. Musik eftersom sidan ger möjlighet att ladda hem smakprov på olika artister, och skratt eftersom de flesta inlägg kommer från hjärtat, skrivna med en skön prosa som verkligen låter de sanna känslorna lysa igenom. Om svordomar är språkets krydda så är detta stundtals en välkryddad anrättning, men allt är geniunt och ärligt.
Dessutom verkar mannen bakom bloggen hitta otroligt mycket spännande och kul material runt om på internet, material som han låter oss ta del av.
Alltså - dags att ta ett snack med herr Bastard själv, mannen som ibland kommenterar på den här bloggen under namnet David Snusgrop!

Metal Bastard
Metal Bastard. Hårt namn, och en blogg på engelska. Vad hittar man på siten? Har du någon speciell filosofi för inlägg, återkommande avdelningar och liknande - och hur kom det sig att du började på engelska?
På siten hittar man all hård musik jag råkar gilla. Det kan vara allt från death och black till punk och grindcore, beroende på dagshumöret. Bloggen skrivs mer eller mindre i realtid, dvs jag bloggar nästan bara om sådant jag lyssnat på de senaste dagarna.Någon särskilt filosofi har jag inte, förutom att jag försöker göra inläggen så informativa som möjligt för de läsare som inte är bekanta med artisten/bandet i fråga, samt diverse personliga reflektioner. Trots att jag lägger upp mp3:or med varje inlägg är jag är noga med att alltid inkludera en länk där man kan köpa musiken legalt och stödja artisterna.

De enda återkommande inläggen är fredagsmixarna, samt en serie inlägg som jag kallar för "Songs That Get My Juices Flowing" (enbart bestående av fem halvt slumpmässigt valda mp3:or) - dessa brukar åka upp när jag inte orkar skriva något. I övrigt planerar jag ingenting, och både inläggen och deras innehåll sker spontant när jag känner för det. När jag startade min första blogg för tre år sedan var alla mp3-bloggar jag läste på engelska, så det kändes som det självklara språket.
När jag kände för att skriva om hårdare musik och därför drog igång Metal Bastard lite vid sidan av ett halvår senare kändes det larvigt att byta språk.

Du uppdaterar ganska ofta - och dessutom kör du flera bloggar samtidigt (förutom Metal Bastard även Metal Bastard Goes Soft, Anarkimat och till viss del Star Maker Machine). Hur hittar du inspiration och tid till allt? Och all lyssning på musik?
Inspirationen tryter mycket sällan eftersom jag enbart skriver om sådan jag redan har starka åsikter och en tydlig uppfattning om, så ett inlägg brukar inte ta många minuter att rafsa ihop.

Märker jag att jag måste kämpa för att få ihop en text brukar jag slänga den ganska snabbt, jag har inte tålamod att sitta och slita med något som inte kommer naturligt. Om inte inlägget skriver sig självt kan det kvitta.

Vad är det roligaste med att blogga? Tråkigaste? Får du feedback från hela världen, eller är Sverige dominerande?
Det roligaste är väl att få dela med sig av musik som ligger en varmt om hjärtat - särskilt kul är att få folk runt om i världen att öppna ögonen för svenska artister. Att få någon i t.ex. Singapore att börja lyssna på Thåström eller Totalt Jävla Mörker är alltid lika tillfredsställande.

Något tråkigt med bloggande kan jag inte komma på. Känner jag inte för att skriva om punk och hårdrock, skriver jag om annat på Metal Bastard Goes Soft eller lagar märkligt käk på Anarkimat.

Feedback från svenskar är ganska sällsynt. Antingen har jag få svenska läsare eller så har deras datorer någon defekt som gör att de inte kan lämna kommentarer. De flesta läsarna kommer från Australien, Nordamerika och white trash-länder som Danmark och Belgien.

Följer du själv mängder av andra bloggar? Finns det i så fall guldkorn du kan dela med dig av?
Invisible Oranges (http://www.invisibleoranges.com/) och Aversionline (http://www.aversionline.com/blahg) är förmodligen de mest välskrivna metalbloggarna i världen.

Angrychairs Redux (http://angrierchairs.blogspot.com/) och Death Metal, Pornos And Beer(http://deathmetalpornosandbeer.blogspot.com/). Oftast först med de senasta läckta albumen.

Audiobook Corner (http://audiobookcorner.blogspot.com/). Alla ljudböcker man kan tänkas vilja läsa/höra.

Old School Metal (http://oldmetalshare.blogspot.com/). Nödvändig för att fylla i alla sina musikhistoriska luckor.

Star Maker Machine (http://sixsongs.blogspot.com/). Bloggarkollektiv bestående av nitton nördar (däribland undertecknad) som varje vecka skriver om och delar med sig av musik runt ett bestämt tema.

Love Cow Ov Metal (http://lcom666.blogspot.com/). Nystartad och himmelsk. Kommer växa till ett monster.

Delineation II (http://fischerisdead.blogspot.com/). För att hålla mig ajour med Tom G Warriors hybris.

Fem Bilder (http://fembilder.blogspot.com/). Eftersom jag är smygkär i Nanna Johansson.

Blom's Blogg (http://www.tv8.se/edward). Eftersom jag är smygkär i Edward Blom.

Rinry Game Game (http://rinrygamegame.blogspot.com/). För tv-spelsnörden i mig.

Vill jag ha mig ett gott skratt beger jag mig till Picture Is Unrelated (http://pictureisunrelated.com/), Dagens Lokaltidningsbevikelse (http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/), Rikets Sal (http://www.riketssal.se/), People Of Walmart (http://www.peopleofwalmart.com/), This Is Freaking Ridiculous (http://www.thisisfreakingridiculous.com/tifr/), Metal Inquisition (http://www.themetalinquisition.com/), eller Prankmonkey (http://www.folkvett.se/prankmonkey).

The Worried Well (http://theworriedwell.blogspot.com/), Lucid Media (http://lucidmedia.blogspot.com/), Colostomy Grab-Bag (http://colostomygrab-bag.blogspot.com/) och Shiny Grey Monotone (http://shinygreymonotone.blogspot.com/) har introducerat mig till fler grymma band än jag kan räkna. Alla fyra drivs om jag förstått saken rätt av ungefär samma grupp människor och är nästan alltid läsvärda. Den sistnämnda är en personlig favorit.

Okej, musik. Vad är bäst just nu, och - framförallt -vad ser du mest fram emot, musikmässigt, under resten av 2010?
Det jag lyssnat mest på senaste tiden:
Giant Squid - The Ichthyologist
Astra - The Weirding
Portal - Swarth
Nihill - Grond
Them Crooked Vultures - S/t
The Accidents - All Time High
The Melvins - Bullhead
The Gits - Enter The Conquering Chicken
Screaming Trees - Dust
Godspeed You Black Emperor - F♯A♯∞
DJ Format - Music For The Mature B-Boy
Townes Van Zandt - S/t
Siena Root - A New Day Dawning
Cathedral - The Guessing Game
Corrosion of Conformity - In The Arms Of God
Genesis - Foxtrot
Koop - Koop Islands
Carusella - S/t
Ancestors - Of Sound Mind
Beatles mono-box har också gott varm.

Vad gäller resten av 2010 har jag ärligt talat har jag ingen större koll på vad som kommer att släppas, jag brukar ta det som det kommer. Men av det jag hört hittills i år har Oskar Schönning, Darkthrone, Invasionen, Triptykon, Deftones, Asteroid, The Dillinger Escape Plan, Dundertåget, High On Fire, Basia Bulat, Brant Bjork, Ihsahn, Merle Haggard, Roky Erickson & Okkervil River, Tracy Thown, She & Him, The Tallest Man On Earth, Dead Meadow, In Mourning, Johnny Cash, Mondo Cane och Lair Of The Minotaur gjort störst intryck.

Som sagt, Metal Bastard är siten för dig som vill ha koll på musik och provsmaka densamma. Galet mycket musik!

Tack för svaren, och nu kan ni sluta läsa här. Kasta er direkt till Metal Bastard och kolla in det hela själv!

Det här med VM i Hårdrock

Som tidigare nämnts så funderar jag på ett upplägg med VM i Hårdrock, som efterföljare till det pågående SM-slutspelet här på bloggen.
Min tanke är att låta den grup som segrar i SM representera Sverige i VM.
Därtill får ni läsare rösta fram en representant från följande stora hårdrocksländer:

• Norge
• Finland
• Tyskland
• USA
• England

Dessutom ska vi fylla på med ytterligare 2 grupper, som kommer från kvalgrupper där länder blandas (ex kan den ena kvalgruppen vara Danmark, Polen, Brasilien, Frankrike eller så).

Till slut är det tänkt att vaska fram 8 grupper som i sin tur representerar 8 länder (doh!). Därefter tar röstning i cupform vid, dvs vi startar på "kvartsfinal" och jobbar fram vilken grupp som egentligen är bäst i världen.

Hur känns det?

Veckans Tips: Diamond Dogs "Black River Road"

Denna Veckans Tips är långt från aggression, brutala guturala röster och texter om död och elände. Istället får vi 100% sväng, spelglädje och rock'n'roll - svenska Diamond Dogs bjuder på en skiva som innehåller allt från gospelminnande "Lift It Up" (med gästspel från en viss Nicke Andersson) till sydstatsgungande "Come Away" och rak rock som i "Autopilot".

Skivan är en generellt en glädjeyttring och en kärleksförklaring till rock, och blandningen av piano, blåssektion och alla klassiska instrument gör detta till en fest för oss som gillar att ryckas med och spela luftgitarr eller sjunga högt i bilen.

Det smittar!

Bandet som sådant är inga duvungar, och denna platta "Black River Road" är varken den sista eller första i en lång rad av utgåvor, och kollar man in produktiviteten sen -93 så inser man att här flödar verkligen kreativiteten. Och sånt gillar man ju, specielltr när resultatet blir såhär bra!

Är du ute efter att vila öronen från musik som river trumhinnorna, och återupptäcka vad som en gång i tiden fick dig att le varenda går du hör bra musik så är detta plattan för dig.

Kolla in bandets MySpace, nu genast!

Engelska, svenska... hur ska jag ha det?

Karin frågade, och liknande reaktioner har dykt upp via mejl.
Varför språkskifte?
I vanliga fall svenska, men den senaste recensionen av Blowbacks platta är på engelska.
Anledningen är rätt enkel, egentligen.
Den recension som finns på denna sida kommer att användas även av bloggens samarbetspartner Record Heaven, och deras kunder finns till huvudsak utanfär Svea Rike.
Det var en av överenskommelserna när jag tog på mig att göra recensionen, och därför finns också en svensk sak på Werock.se.

Dock - det finns ingen anledning till oro.
Eder favvoblogg (eller, ja, vafan, i alla fall en av de bloggar ni råkar läsa ibland!) kommer även fortsättningsvis att skrivas på ärans och hjältarnas språk - svenska!

För övrigt tar ishockeysäsongen slut för mitt lag ikväll, men jag är stolt ändå.
Föreningen har tagit ännu ett steg framåt, slagit ut regerande mästarna och faller mot seriesegrarna - samtidigt som man har släppt fram mängder med kids. Bra så, och jag vet i alla fall en här hemma som tycker om att TV:n blir tillgänglig igen... :)

Review: Blowback "Eight Hundred Miles"

Well, there appear to be something special in the water in Swedish town Örebro. Creating the likes of Millencollin, Coldworker and now Blowback cannot be all coincidence?!

Sure, these groups all come from different sub-genre of rock and metal, but all of them are abundant with talent och a geniune feeling and love for their kind of music.

So, what about those guys in Blowback then, and the latest release "Eight Hundred Miles"? After all, this review is supposed to be about that record?

Well, the short version is that it is a solid, groovy and catchy rock'n'roll-devil that grows on you like beard - slowly, surely and and all over.

But, then again - you are not here for the short version, are you? No, I thought so.

From the top then. Blowback delivers an album that kickstarts all rock'n'roll-nerves in your body with the infectous groove of riffmonster "The Only Thing I Have". The musicianship and vocals are spot on, and the sound is rich, full and groovy as hell, an obvious result of a successful partnership with swedish super producer Dan Swanö. After pushing that pedal to the floor, Blowback takes us listeners for a marvelous journey. We get to experience the laidback attitude of "No Soul", the blues-smelling "Dead Man's Blues" and the finale with both "Away From The Planet" and "Water in My Wine" as sound rock songs.

Several of these gems are the sort that need a few spins before they really get stuck in your head, but itis definately worth those spins. If there isanything to complain about, I would point out two things; first, the album feels a bit on the short side and would have been even better with another track or two (wich, coincidently, will be the case on the upcoming vinyl version), and second - I would have liked an immidiate hitsong in there. that would really have given the album an extra edge!

However - I like it. A lot. Especially after I've let it grow on me!

If you like to read more, Werock.se have published both an interview and an alternate review, both in Swedish. Also, you will find more info on the bands website or MySpace!

Best Song: "No Soul"

Blowback "Eight Hundred Miles" - 4

Intervju med Blowback!

Jajamen, ytterligare en intervju från undertecknads penna är genomförd, denna gång med Örebrorockarna Blowback. Resultatet blev rätt bra tycker jag själv (hoppas ni håller med!), och du hittar hela artikeln här!

Bilden ovan är tagen från bandets hemsida, och det är Erik Järlefors som hanterat kameran...

Ganska lång intervju blev det till slut, så slå upp en kopp kaffe och sätt dig tillrätta innan du läser. Mycket nöje!

P3 Live idag: Opeth!

Vill du ha chansen att lyssna på de fantastiska svenskarna som just nu är ute på sina jubileeumsspelningar? Live? Då har du chansen ikväll. Sveriges Radio kör P3 Live med Opeth, en spelning som gjordes i Malmö. Du hittar siten här, där du även kan lyssna i efterhand.
Mycket nöje - och tack till The Woan för tipset!

SM i Hårdrock, Semifinaler

Det börjar bli allvar.
Semifinaler.
Startfältet har krympt från de ursprungliga 16 till bara 4 grupper kvar.

Opeth.
Candlemass.
Dark Tranquillity.
Entombed.

En av dessa grupper kommer att vinna, så mycket står klart. Och sen representera Sverige i det kommande VM:et (jodå, det blir ett sånt!) här på bloggen.
Vi kör ganska kort tid också, en knapp vecka för omröstning.
Go for it! Ta hjälp av alla du känner för att få den vinnare du vill! Spread the word! Och, glöm för allt i världen inte att rösta själv, i villervallan!

Du hittar röstningen i högermarginalen, och de val du har att göra är

Opeth-Entombed

Candlemass-Dark Tranquillity

Jäkligt osäkert vilka som hamnar i final, måste jag säga. Och kul!

Tävling!

Vafanken, jag kom på att det var ett tag sen vi hade en tävling här på bloggen. Rotade lite bland grejerna hemma (jodå, jag har ett litet lager med godsaker som ska tävlas ut i portioner...), och med den senaste leveransen av Sweden Rock Magazine så kan vi väl krydda detta rätt smakligt.
Det blir en liten packe promoskivor.

Från vänster till höger är det:

1. Avatar "The Great Pretender" & "Revolution of Two"
2. Watain, sprillans nya "Reaping Death" från kommande plattan "Lawless Darkness", samt en cover på Bathorys "The Return Of Darkness And Evil"
3. Katatonia "Forsaker" samt "Evidence" i liveversion

Så, hur gör du för att vinna då?

Enkelt. Skicka din postadress till chief-rebel-angel@hotmail.com och skriv om du gillar Close Up Magazine eller Sweden Rock Magazine (eller annan!), och varför. Jag behöver stöd där, nämligen.

Tävlingen är öppen till på söndagkväll, ska vi säga midnatt?

Favoritfall i Hårdrocks-SM!

Jajamen, Entombed går fam som en slåttermaskin. Förra omgången var det Mustasch som fick känna på dödsskvadronens vassa blad, denna gång faller favorittyngda In Flames tungt.
En jämn kamp, och så sent som igår var det faktiskt oavgjort i den kvartsfinalen!
Många röster också, och eftersom jag vet att Opethspelningens efterdyningar lockade en del läsare så gissar jag att detta bidrog till antalet röster.
Hur som helst, kul var det med en skräll i kvartsfinalen!

De övriga fajterna slutade med segrar för Opeth (kanske givet med tanke på hur intensivt det varit med just det bandet här på bloggen den senaste tiden), Candlemass (som visade sig väga tyngre än de relativa ungdomarna i Watain) samt Dark Tranquillity som till slut ganska enkelt lade Hardcore Superstar på rygg.

Kvartsfinalerna slutade alltså enligt följande:
In Flames-Entombed, 35-40
Opeth-Katatonia, 57-9
Candlemass-Watain, 42-26
Dark Tranquillity-Hardcore Superstar, 48-22

Enligt samma logik som tidigare så kör vi vidare med högst rankade mot lägst rankade lag i semifinalen.
Det betyder att redan imorgon - antagligen vid lunch eller så - sparkar semifinalerna igång. Och det är inte vilka som helst.

Opeth-Entombed
Candlemass-Dark Tranquillty

Härligt!

Frosseri i recensioner!

Varje månad publicerar

Werock en mängd recensioner. Denna månad är det ett fullständigt frosseri, och undertecknad har nog slagit personligt rekord med inte mindre än 4 stycken! Du får Blowback (rock'n'roll), Armored Saint (hårdrock), Immolation (döds) samt Big Ball (AC/DC-wannabee's) från min penna. Känns bra.

Dessutom kan du hitta recensioner med bland annat Rotting Christ, Unleashed och Blaze Bayley - du har startsidan för alla recensioner här!

Close Up Magazine Vs Sweden Rock Magazine

I Skärtorsdags ramlade båda tidningarna in i brevlådan.
Har tagit en prenumeration på SRM, mest förstås för att få Watainskivan, men även för att jag är nyfiken på vad nye chefsredaktören Martin Carlsson kan göra med blaskan.
Close Up har varit absoluta favoriten, men det senaste året dalat lite, oc de tre senaste numren är egentligen riktigt bleka.
Uppdelad lista avseende de 50 bästa plattorna utan att man berättar det på omslaget, Dregen som huvudakt i ett nummer och nu ett rätt jävla beige reportage om Close Up Båten... dessutom riktigt tråkiga CD-skivor numera, tyvärr.
Nja, ärligt talat, just nu känns SRM mer lockande att läsa och fortsätta med, trots att den tidningen har en del konstiga och märkliga band de täcker.

Ska ge båda tidningarna chansen ett tag, så får vi se.
Close Up vs Sweden Rock, just nu lite överraskande fördel SRM!

Kontraster...

...igår, grillning. Idag, snögubbar & skottning.

Aprilväder kallas det!

Ja, just ja..

..jag glömde ju.
Sista dagen att rösta i SM i Hårdrock idag, och det är vansinnigt jämt i den första fajten, den mellan In Flames & Entombed. Glöm INTE att rösta!

Dessutom - vad kommer efter SM?
VM?

Jag har faktiskt lite tankar om det. Klurar på en grej där, ifall ni är sugna på det. Är ni det?

Bara resten kvar nu...

Målning av kök - check!
Grillpremiär - check!
Löpning - check!
Semifinal i ishockey på TV - check!
En eller annan öl under påsken - check!
Kolla in DVD:er - delvis check..
At The Gates är avklarad, de andra är kvar (det blir ju lite så när kvällanra är vigda till ishockey, faktiskt). Spontant säger jag att spelningen på Wacken var grym, men att det ändå alltid är skillnad på en stor festivalspelniing och en inomhusspelning med bandet som huvudnummer. Det går inte att komma ifrån att det liksom blir vassare då.
Dessutom fick dokumentärskivan mig att konstatera 3 saker:
1) Bra jävla hårdrocksdokumentär. Riktigt bra, undrar om den kommande The Haunted-skivan är lika vass?
2) Man blir sugen på att läsa om Daniel Ekeroths magnifika "Swedish Death Metal", det är lite samma känsla.
3) Om jag varit uppväxt i Billdal, hade jag varit rockstjärna då? Sinnesjukt vilken påverkan den lilla skitorten haft på svensk extremmetal...

Live: Green Day "Bullet In A Bible"

Green Day är numera inga ungdomar. De har varit med rätt länge, och de är fortfarande aktuella. Senaste alstren "American Idiot" och "21st Century Breakdown" har tagit bandet i riktningar mot en lite mer seriös framtoning jämfört med starten, men när man kollar in liveplattan "Bullet In A Bible" så märker man att det fortfarande finns spelglädje så det stänker om det.

Det här är inget trött gubbgäng.

Det är ett band som verkar älska att spela och ge sin publik bra valuta för pengarna!

De sitter på en fantastisk mängd låtar, förstås, och här ges vi ett väl valt axplock att njuta av. Naturligtvis finns de stora hitsen med; vi får "Basket Case", "Minority", "American Idiot", "Jesus of Suburbia" och "Holiday". Vi får allsång i "Good Riddance (Time Of Your Life)", och vi får en riktigt bra cover i "King For A Day/Shout". Dessutom sjunger Billie Joe Armstrong löjligt bra live, så vad kan man sakna?

Ett bra paket där man kan både se och höra bandet?

Nä. För du får konserten på både CD och DVD i vad som måste vara något av det mest prisvärda köpen du kan göra. Fasen, du kan till och med plocka hem den på Blu-Ray om det inte duger med vanlig DVD!

Vill du ha en riktigt bra liveskiva? Sluta leta. Green Day levererar!

Världens bästa black metal - utan att vara black metal?

Det kan faktiskt vara så. Black Sabbaths platta från -89. Samtliga texter är nämligen som tagna ur en ockult bok, och det fullständigt regnar titlar som "The Gates of Hell", "Devil & Daughter", "When Death Calls" och "Kill In The Spirit World".

Det känns som en mycket lämpligt soundtrack till denna högtid påsken, i alla fall i casa Rebellängeln. Här kan man hylla mörkrets makter och ändå få musik som är rumsren nog att spelas i vardagsrummet utan att det blir uppror. Dessutom sjunger Tony Martin för jävligt bra på den här given. Kolla själv!

Opeth soundcheckar...

...jo, det är klart att det finns risk för overload med Opethartiklar på den här bloggen nu, men det får ni finna er i. Det kommer väl - som allt annat här i världen - klinga av så småningom...
Dock, jag lovade lite info & lite bilder från soundcheck med bandet.
Kommer här!
Helt klart är det speciellt att sitta runt 90 pers i en helt tom lokal mdan bandet först spelar lite var och en för sig medan de försöker hitta rätt ljud (Mest Fredrik Åkesson faktiskt, som körde en hel del Dio...). En grej som kom fram tydligt var att herr Wiberg styr och ställer en hel del när det gäller att hitta rätt ljud. Dessutom pratar han klingande dalmål, vilket gjorde flera av hans kommentarer till fullständiga hits. Eller vad sägs om saker som (ungefär): "måste kolla så jag hör alla, hålla reda på vars fan man är i låten. det är ju så lååånga låtar i det här jävla bandet" samt "gitarrpojkarna, kan ni spela med lite... distortion?". Åkerfeldt svara med att kolla på trollet till höger och säga "ska vi chuggachugga lite då?".
En kul grej att vara med på, faktiskt, och jag måste säga att jag tyckte ljudet var lite si och så under checken, så att dte var så jäkla bra under spelningen betyder ju att de har lite koll på hur en lokal fulll med folk beter sig...

När alla hade kört sina egna små trudelutter så visade Åkerfeldt vem som var chef. Han, förstås. Dags att spela lite, och som de sa..."vi kör första". Sen kom de på att det var folk i lokalen och sa "ehh..ni vet att vi ska köra Blackwater Park va?". Jo, det visste alla!
Och visst fick vi "The Leper Affinity", tack så mycket... dags för mat sen, både för mig och min vapendragare Per. Risk för att jag skulle äta upp någon annars - lång eftermiddag med mycket väntande - och det är inte bara en riktig stämningssänkare. Det är väl dessutom olagligt, tänker jag. Alltså - mat & en öl i restaurangen, trots att hela soundcheck inte var klar!

Sist min inte minst - vem tror ni var gitarrtekniker till herr Åkerfeldt?

Jo, ingen mindre än Millie Evans. ja, alltså han som egentligen spelar med Terrorvision, och som senast hoppade in i Paradise Lost när de var här, för att täcka upp Mackintosh frånvaro.
Rockvärlden är liten...

Veckans Tips: Death Angel "The Art Of Dying"

Idag är det långfredag. Det finns folk som tror att en viss Jesus spikades upp på ett kors för runt 2000 år sen.

Bloggen ger därför ett Veckans Tips med mycket passande namn!

"The Art Of Dying" med Death Angel (2004) är amerikans thrash när den är som bäst, och om innehållet är något att döma av så vet dessa gubbar verkligen hur man trillar av pinn med stil.

Redan inledningsriffet i första låten - "Thrown To The Wolves" - får det att rycka i mungiporna och diggarnäven. Sen bjuds vi på en resa 11 fantastiska spår, alla med Mark Oseguedas säregna, passande stämma som ledsagare.

Death Angel har en brokig karriär bakom sig, och kan på så sätt nästan liknas vid snubben som påstås ha återuppstått efter sin död - bandet spåddes en lysande framtid efter grymma plattan "Act III", var inblandande i en allvarlig trafikolycka och försvann från scenen under lång tid för att återuppstå igen. Detta är revanchen, återuppståndelsen, och den är på riktigt.

"5 Steps Of Freedom", "Thicker Than Blood", "Spirit", "The Devil Incarnate", "Famine", "Never Me"... listan på bra låtar är faktiskt i stort sett lika lång som hela låtinnehållet!

Kolla in Death Angels sätt att dö och återuppstå. Här!

Recension Opeth

...ligger nu ute på Werock, och kollegan BiblioteKarin har gjort ett alldeles utmärkt arbete.

Fullsmäckat med bilder (ett fåtal från undertecknad), en riktigt bra text samt setlistan.

Det lockar väl?

Tänkte väl det.

Du hittar artikeln här!

Påskens projekt...

...innefattar att försöka kolla ifatt lite DVD-släpp. Har den senaste tiden fått nedanstående pärlor till mig, men inte lyckats hitta tiden att kolla in dem. Dags för botgöring!

Rent spontant måste jag ändå undra hur Meshuggah tänkte; de släpper sin första DVD och tar INTE med vare sig "Suffer In Truth" eller kanske framförallt "Future Breed Machine"? Ehhh? Tankefel? Medvetet? Oavsett vilket - jag är knappast ensam om att sakna just de spåren...

Hur som helst så ska det bli kul att sätta tänderna i alla verken. Det är ju "hyggliga" grupper... :)

Dessutom hade jag tänkt mig att påsken skulle innefatta målning av kök, grillpremiär, sociala övningar, kanske en öl eller två, löpning och det sedvanliga dyrkandet av musik som tillber mörkrets makter. Bloggen matas förstås med artiklar också, Veckans Tips, en ny Live!-skiva, fler bilder från Opethspelningen och en del annat allt eftersom andan faller på... Glad påsk, kära läsare, hoppas att ni får en bra helg!