Summertime is gone...

Imorgon tar sommaren slut.
Alltså - kanske inte vädermässigt. Det har jag ingen aning om, och antagligen ingen annan heller.
Däremot innebär morgondagen att sommarsäsongen på Metalbloggen tar slut.
Imorgon är Veckans Tips tillbaka, och på söndag sparkar Besatt igång höstsäsongen.
Alltså är det, tycker jag, läge att summera sommaren musikaliskt.
Det blir denna gång inte en massa bilder eftersom du ju sett dem redan, utan en lista på vad jag har känslan är mest spelat under sommarmånaderna, samt varför. Listan är långt ifrån vetenskapligt framtagen, utan bygger på en uppskattning.
Håll till godo!

1) Anciients "Heart Of Oak". Den här skivan kom in rätt sent under sommaren, men har spelats så löjligt mycket sen jag upptäckte den att jag har känslan att den kanske rullat flest varv av alla ändå..!
2) In Mourning "The Weight Of Oceans" Överhuvudtaget har jag varit sugen på progressiv musik med smak av döds, och Enslaved "Riitiir", Ne Obliviscaris "Portal Of I", Barren Earth "Curse Of The Red River" samt hela Opeth-katalogen har frekventerats flitigt under sommarmånaderna - men mest av allt har jag spelat Östersundsbornas pärla. Hela resan till Grekland känns det som om jag rullade just "The Weight Of Oceans"..!
3) Deep Purple "Come Taste The Band". Ja. Inte fan hade jag tänkt spela den plattan så jäkla mycket innan sommaren började, men det har liksom blivit så. När jag grillat, när vi åkt bil. Den är ju inte ens en av de bättre som bandet klämt ur sig?
4) Kongh "Sole Creation". Löjligt bra, och detta har liksom blivit den skivan jag har återvänt till när jag är tillfälligt trött på ny musik som ska recenseras eller alltför lätt och glättig musik som passar sig i sällskap med familjen.
5) Black Sabbath "13". Jo. Dels har den legat i bilen och därmed fått en del speltid, men kanske är det framförallt så att jag faktiskt tycker att gubbarna har presterat.

Meh, säger du kanske nu.
Var är alla skivor som recenserats?
Var är alla skivor som är lite hemliga inför kommande Hårdrockskväll och vårsäsongen av Veckans Tips?
Var är Rush som det skulle lyssnas in sig på?

Bra frågor. De hemliga skivorna är ju hemliga (förstås), men när det gäller recensionerna så har de oftast inneburit en kortare högfrekvent spelperiod, eller att jag spelat dem enstaka gånger och sedan kört dem lite då och då.
Visst försöker jag lyssna minst 5, helst fler än 10 gånger på en skiva jag ska skriva om, men det betyder ju inte att jag vill ta upp den på en sån här lista. 
Rush fick ju däremot ett helt eget inlägg häromdagen, och kanske skulle framförallt "Fly By Night" kunnat vara med i uppräkningen ovan - men det kändes lite drygt.
Att ge dem både ett eget inlägg, och en plats på listan.
Jante säger - du ska inte tro att du är något. Typ.

Nå - vi avslutar väl som vanligt sommaren på bästa sätt? På samma sätt som skett förr, och på samma sätt som kommer att ske framöver?
Tiamat "Summertime Is Gone" får klinga ut och förkunna att imorgon sparkar hösten igång på Metalbloggen!





...fantastisk låt, fantastisk skiva!

Musikåret 2012: Extrema tongångar

Hepp!
Det är dags att titta på de extremare tongångarna som kan vara med och slåss om placeringarna på årets topplista. Eftersom jag inte orkar skilja på döds, svart eller svärtad döds så har jag valt att klumpa ihop 8 jävligt bra skivor i en smet.
Vill man ha en underbar läsning avseende black metal så kollar man antingen Close-Ups sammanställning på 25 plattor man måste höra innan man kolar vippen, eller kanske ännu hellre en av nätets roligaste och vassaste skribenters årslista. Ja, jag pratar om Hatpastorn.
Okej, nöjd så med andra lästips?
I så fall får du skrolla förbi dessa omslag för att nå mina tankar om dem!

Vackra elakingar, eller hur?
Det tycker jag med. Som vanligt, i bokstavsordning:

Asphyx "Deathhammer"
Dödshammaren slår hårt, och det som är så fint med den här skivan är väl kanske variationen. Det bjuds på lika delar tungt sväng och elakt pisk. Det som talar emot denna skiva är att den tycks liksom slinka ur greppet på mig när jag är ute efter att lyssna på den, så jag har faktiskt inte spelat den så ofta som jag tänkt mig?!

Barren Earth "The Devil's Resolve"
Nä. 
Den är ju inte lika bra som sin föregångare, men den är fortfarande riktigt bra.
En sån där skiva som äter sig in under skinnet ju mer man spelar den. Grannt omslag!

Behexen "Nightside Emanations"
Tja, inte mycket att orda om egentligen. En av årets bästa black metal-pjäser, och en skiva som innehåller både bra låtar och spännande fulsnygg produktion.
Finlands nästa svarta hopp!

Black Breath "Sentenced To Life"
Jänkarnas andra giv är helt makalöst enkel och old school, men det funkar rent av löjligt bra, och det av en enda anledning: låtarna.
De här spåren kan väcka de döda till liv och skaka om Stockholmsdödsens grundvalar genom att vara en kopia som är (minst) lika bra som när originalen begav sig.

Dying Fetus "Reign Supreme"
Fantastiskt omslag, och att lyssna på skivan är som att få stryk. På ett bra sätt.
För mig en ny bekantskap (ja, jag erkänner, jag borde ha haft koll på dem....), och en jag är väldigt glad över.
Bra skiva, så bra att det absolut kan räcka till en plats på i alla fall min egen Topp 20...

Hellish Outcast "Your God Will Bleed"
En av mina mest frekventa träningskompisar i år.
Kom in på skivan via Kim/BiblioteKarin som tipsade om att det numera är Keep Of Kalessin-thebon som frontar norrmännen, och det var ju tur. En bra skiva som kanske är den mjukaste i detta sällskap (vilket kanske säger en del om resterande alster...), och som faktiskt gnuggat sig uppåt i mina tankar under året. 
Tror inte att det räcker riktigt ända fram i år trots det, men jag vill nämna den här ändå.

Marduk "Serpent Sermon"
Gamlingarna/veteranerna från Norrköping gör det igen.
Fantastisk skiva, och kanske det allra bästa black metal-släppet av alla i år.
Innehåller allt från knytnävar, ruttna kadaver och underjordiska kryptor till allsångsrefränger och ett intelligent anslag. Imponerande att bandet kan hålla så hög nivå på sin 12:e (!) giv.

Winterfylleth "The Threnody Of Triumph"
Episkt anslag så det förslår, och kanske inte en klassisk black metal-skiva per se då detta är mer naturromantiskt än blasfemiskt...men vaddå?
Det är bra. Riktigt bra, och det är dessutom en skiva som belönar den som orkar ge den tid.
Den balanserar på kanten till Årsbästalistan, som jag ser det...

Okej, det var väl allt.
Nu är det dags att istället fokusera på själva listan.
Deadline på julafton, och istället för att skriva en massa om vilka skivor som KAN nå listan är det dags för eder undertecknad att rent konkret börja armbrytningen med mig själv!

Tjockt och svepande söndagsvammel

Okej - dags att gå i kyrkan. Det är söndag. We Celebrate Sundays. Eller för att vara mer exakt, hårdrockskyrkan. Det betyder INTE att jag ska tillbe Snickar'n. Det ligger liksom inte för mig.

Kyrkan på bilden är cool dock. Ligger i Reyjkjavik, Island. Brutal arkitektur, vackert land. Dyrt var det också när jag var där, men värt det. I alla fall en gång.

Och visst borde Island kunna levererar väldigt mycket grym black metal med den naturen och kargheten?

Hur som helst, det var inte det detta inlägg skulle handla om (även om jag tycker det är intressant, det där med platsens påverkan på musik, hur myllan som ett land eller en stad består av kan påverka hela det musikaliska uttrycket), utan en hel del annat.

Detta inlägg är nämligen av modellen "svepande svammel" och som sådant har det en tendens att blir långt. Gissar jag, redan innan jag skrivit klart.

Vi börjar i norr.

I Umeå.

Den första Discouraged Fest är nämligen på gång. Discouraged Records ligger bakom, och råkar du ha vägarna förbi eller bor inom en 15 mils radie (läs noga nu, 0910-bor!) så bör du finnas på plats. Schemat är nämligen ruggigt bra. 2 kvällar i September med tillgång till bar och ett helt knippe intressanta band på plats. Khoma på hemmaplan, Plector och Soldier One, Moloken (se där ett givet Veckans Tips om något) samt Terrortory. Bland annat.

Du fattar ju.

Det där måste du kolla in. Är du fortfarande tveksam så kollar du in nedanstående sekvens!

Och - på tal om video.
The Tube Film & Foto har smörat lite för Metalbloggen och kanske framförallt avdelningen demorecensioner.
De gillar't, tydligen, och vill därför att ordet om nedanstående tävling sprids:

Det är väl fint, möjligheten att vinna en video med ditt band?
Visst, det är en tidsgräns som kan vara bökig för många, men hey - vem sa att det skulle vara lätt?
Ja, förutom nya siten Rockis.se då?

Detta är en sajt som gett sig fanken på att samla ihop det som en rocker behöver (eller vill bli av med) på ett ställe enligt följande statement: Sveriges första köp och säljsajt för bara rockers har just nu lanserats. Rockis.se är numera det självklara valet för alla rockers som vill köpa eller sälja nya prylar. Men även för de som är i behov av en ny bandmedlem eller nytt band.

Låter ju bra det, eller hur? Siten finns här och givetvis har man en tjusig logga också.

Annars då?

Tja, det är hyggligt drag på Metalbloggen tycker jag. Sommaren går väl officiellt mot sitt slut (även om det varit en av de sämre ur ett väderprespektiv) och det innebär förstås ishockey.

I år mer osäkert än någonsin, med tanke på stundande NHL-lockout, och det är med bävan jag ser fram emot att snickra ihop det ständigt närvarande tipset inför Elitseriestarten.

Tror att det blir svårare än någonsin att förutspå vilka lag som blir svaga och starka, speciellt om det kommer in tillfälliga stjärnor lite hux flux, och utan tidsgarantier för hur länge de stannar.

Privat så är löpningen igång igen. Måste nog ner i tvåsiffrigt antal kilometer kvar innan kvartalet är slut för att klara målet... (nyårslöftet är alltså att springa 500 kilometer i år) men jag tror att det går. Första veckan i september är bokad till Spanienresa, men sen får man gnugga.

Rätt skönt också, då hinner man lyssna på massa musik under tiden!

Och, på tal om musik och drag på bloggen... Spiring tipsade om att den här plattan (och alla andra Stardogskivor) går att beställa direkt från A West Side Fabrications för ynka 80 pix.

Vaddå Stardog?

Jo, alltså, kolla in detta Veckans Tips så fattar du nog.

Det där är bra skit, för att prata slang som jag tror att slang ska pratas.

Förra veckan var det ju förresten lite av en recensionsbonanza på denna lilla site.

Testament, Jess And The Ancient Ones, Barren Earth, WhoCares och This Gift Is A Curse.

Puh!

Kvar i skivhögen och en platta som rullar på repeat är Gojira, så det kan du se fram emot.

Däremot blir det ingen recension med Vapenlicens, trots att det utlovades.

Anledningen är helt enkelt att det inte alls föll mig i smaken, och eftersom bandet ändå varit så proffsiga och trevliga att ha med att göra så frågade jag dem helt enkelt om de ville ha en recension i alla fall - eller om vi skulle hoppa över det.

De valde att jag skulle spara lite tid och energi och hoppa över det, samt att de slipper läsa en sågning. Okej, det kanske inte är snygg journalistik att styra undan en sån grej.. men... vafan. Jag är ju ingen journalist. Jag är ju för fasen IT-säljare, och knappar lite på den här bloggen på sidan av. Dessutom kan du ju få chansen att bedöma själv. Detta är bandet live från Rockbitch Boat 2011.

Inte min grej, helt enkelt.
Okej.
Ska vi säga så, så länge?

Recension: Barren Earth "The Devil's Resolve"

Okej, det är ett tag sen finska bandet Barren Earth kom med sitt andra album "The Devil's Resolve", men ibland blir det ju så. Hade tänkt plocka upp plattan när den kom i senvinter/våras, men det tog till i sommar innan det blev så. Förväntningarna på skivan har väl varit rätt stora ändå, speciellt eftersom debuten "Curse Of The Red River" satt som en smäck, och det ju faktiskt aldrig är fel med ett stycke snyggt levererad progressiv dödsmacka.
På denna uppföljare är det mer av samma vara.
Inledande "Passing Of The Crimson Shadows" är en sån där sjuminutershistoria som jag initialt inte riktigt fattade varför man lagt först. Ett lite märkligt val, som ändå tar sig med tiden och växer till sig. Den kan ändå inte mäta sig med de två efterföljande spåren, skivans mest givna höjdpunkt. "The Rains Begin" är både svidande vacker och svängig, medan "Vintage Warlords" bjuder på ett härligt gung.
Skivan igenom är det dock bara där som bandet träffar helt rätt i hela låtar, annars finner jag mig efter flera varv med skivan tycka att det är delar av låtar som är magiska.
Ett bra exempel är spåret "The Dead Exiles", där de försa två och en halv minuterna är relativt slätstruken och trist doom, för att sen vända och piska upp ett sånt sväng att det är hart när omöjligt att sitta still. "Oriental Pyre" är väl den låt som kommer närmast (förutom tidigare nämnda) att hålla hela vägen - men det ska ändå påpekas att det aldrig blir dåligt, inte ens när man vågar sig på att ha med säckpipa i finstämda "As It Is Written".
Det är gänget helt enkelt för stabila för.
Det är en sak som skiner igenom. Hantverksskickligheten. Sången (Mikko Kotamäki) är bra oavsett om det är ren eller growl, gitarrspelet (Janne Pertillä och Sami Yli-Sirniö) läckert utlagt och balanserat, samt med en fin bakgrund av keyboard (Kasper Mårtensson), trummor (Marko Tarvonen) och bas (Olli-Pekka Laine). Skivan är snygg, med grånruna och röda vackra målningar i samma stilo som omslaget, och eftersom skivan mixats och mastrats av en viss Dan Swanö i Unisound så låter det fläckfritt.
Har du inte koll på bandet sen tidigare så är det absolut dags nu - men, i ärlighetens namn... du kan faktiskt hellre börja med debuten.
Det blir nämligen rätt tydligt med tiden tycker jag. "The Devil's Resolve" är bra, men det är inte Barren Earths finaste stund som helhet.
Betyget kommer därför rätt så givet att landa på en stabil trea för uppföljaren, och egentligen blir det kanske mest intressant att se var bandet väljer att gå härifrån? Samma hjulspår framåt, stady as she goes? Eller ny kurs?

Du hittar båda skivorna på Spotify så att du kan jämföra själv. "The Devil's Resolve" finns här, så är det bara att leta sig vidare efter det.

Bästa Spår: Det får bli duon "The Rains Begin" och "Vintage Warlords". Jag kostar på mig att säga två spår denna gången, eftersom de är väldigt olika i sin stil...

Barren Earth "The Devil's Resolve" - 3

Metalbloggen, var god dröj...

...just nu är det extremt mycket som ligger i pipen för bedömning och recension. Kul, men det innebär också att alla ni som hör av er och vill ha era plattor och demos recenserade kommer lite i kläm, tyvärr. Värst ute är just nu Vapenlicens, som väntat länge på att få plattan "Hat 101" bedömd, men jag får mana till lite fortsatt tålamod.
Den som väntar på något gott gör det bäst någon annanstans, den som orkar hänga kvar kommer att få recensioner av:

Kreator "Phantom Antichrist"
Testament "Dark Roots Of Earth"
Gojira "L'Enfant Sauvage"
Barren Earth "The Devil's Resolve"
Vapenlicens "Hat 101"
The Wiped Out Generation demo
Jess And The Ancient Ones - och, dessutom, på Werock: This Gift Is A Curse samt Ian Gillan & Tony Iommi "WhoCares" samt - om promotjejen håller vad hon lovat - Eclipse nya platta.
Bland annat. Bilden ovan är ett exempel på vad som kan hända en vanlig dag på stan, och då fattar ni ju hur det blir med efterverkningar!

Imorgon återgår jag dessutom till jobbet, så just ikväll får ni vara lite snälla med mig och visa extra tålamod...

Werock-craziness!

Hm, tiden rusar ibland förbi.

Jag hade ju tänkt hinna med en del recensioner till mitt i månaden för Werocks del, men det gick inte. Sjukdom (fan, nu är det två veckor sen jag dukade under och i o f s är jag frisk på så sätt att jag jobbar, men träningen vågar jag mig inte ge mig på än eftersom jag snorar som en dagisunge). Och i allt detta så har förstås siten fortsatt dominera!

Först ut - Kitty, vårt senaste tillskott som skribent - har intervjuat Dragonforce. Det är killarna på bilden ovan, och ett band som ger undertecknad prick ingenting. Kitty gillar dem dock, och det ger hela intervjun en skön vibb. Läs den här!
Annars då?
mitt i månaden... vilka recensioner finns det där att sätta tänderna i?
Främst denna

Barren Earth med andra plattan "The Devil's Resolve". Första given ut, "Curse Of The Red River", har ju figurerat som Veckans Tips, och denna efterföljare är en sån där skiva som jag verkligen ser fram emot. Misstänker redan nu - ohörd - att den ligger bra till för en placering på topplistan när den är dags att summera 2012! Recensionen hittar du här, och visst verkar det lovande?
Dessutom... Cannibal Corpse, Epica, Thåström och BiblioteKarins gott och blandat av orientalisk metal, klart inspirerad av bland annat Melechesh.
Alltså..kvällsläsning denna tisdag?
Werock!

Veckans Tips: Barren Earth "Curse Of The Red River"

Progressiv döds, kan det vara något medan du väntar på att Opeth ska släppa lös "Heritage"?

Om man dessutom kryddar det med finsk melankoli och melodi, lockar det då ännu mer?

Förhoppningsvis, för annars går du miste om något riktigt bra.

Sjäkv tackar jag Stones för att han öppnade mina ögon för finska Barren Earth och deras debutplatta "Curse Of The Red River"!

Detta är nämligen en sån där skiva som greppar dig hyggligt bra i början, och sen bara växer... och växer...och växer.

Inledande, långa titelspåret fortsätter över i "Our Twillight" och en "Forlorn Waves" som verkligen klingar finskt och hela härligheten svänger, sjuder och rullar över dina sinnen.

Jag kan speciellt rekommendera den här skivan för hörlurar av bra kvalitet, avlyssnad i ett mörkt rum där inget annat kan störa upplevelsen.

Soundet är rattat av en viss Dan Swanö, och det är inte utan att man tänker på just Opeth när man lyssnar på skivan. Det som är annorlunda är dock den där finska färgen, och den kan nog komma sig av att grabbarna (eller...ja...gubbarna, kanske) har ett förflutet i sådana akter som Amorphis, Waltari, Moonsorrow och Swallow The Sun.

Nä, det är väl ingen vanlig debut kanske, men det spelar ju ingen roll.

Det är ju bra.

9 låtar bjuds vi på, och förutom den nämnda inledningen bör "The Leer" och "Flicker" lyftas fram - men egentligen sitter väl styrkan i helheten.

Detta är inget annat än en progressiv diamant av metal.

Du bör kolla upp det. På Spotify, här.

Och... tack, Stones. Jag är väldigt glad att jag inte missade detta, speciellt nu när suget efter nytt material från Opeth är så stort. Då får man tacka för så dugligt substitut!

Rock'n'roll News

Det verkar som om gårdagens startskott för Världens Bästa Hårdrocksgitarrist var poppis.
Bra drag på besöksantalet, bra antal röster ännu.
Söndag blåser vi i visslan för del 1 - se till att du har lagt din röst innan dess!

För övrigt tänkte jag använda detta inlägg för att sammanfatta en del blandade nyheter från världen av rock'n'roll. Håll till godo, alltid är det väl nåt du inte visste sen tidigare!

• Megadeth öser på. "Endgame" blir inte slutstation då man går in i studion nu i januari - release uppges vara planerad på Roadrunner.
• Machine Head jobbar med uppföljaren på sitt Magnus Opus "The Blackening". Ingen lätt sak att följa upp, men bandet har tydligen demoversioner klara av ett knippe låtar och planerar att spela in i april, samt släppa skivan i slutet av året. Mumma!
• Vader spelar också in. De polska dödsmetallarna får hålla fanan högt nu när Behemoth tvingats till vila, och plattan kommer i höst. Den har redan fått ett namn dock, den kommer heta "Return To The Morbid Reich" och man kan ju gissa att den kommer låta ungefär likadant som allt annat bandet gjort - något det verkligen inte är något fel med...
• Imorgon återvänder Torsdagstraven till bloggen. Det blir två stycken, en på dagen och en på kvällen, och som vanligt vinner den mest först rätt svar i kommentaren. Bara att tejpa pekfingret till dess och ladda för att terrorisera "F5"-knappen. Dessutom ska jag skicka en massa grejer till folk som vann förra gången. Liiiiiiiite sent, bara...
• Kanske är jag sist i världen som kommenterar det, men hur tufft är det inte att Watain vann en Grammis? Snacka om att etablissemanget har svalt extremmetal nu, när ett djävulsdurkande blodsdrypande köttätande korsbrännande band som Watain kan knipa en Grammis. Och sen figurera på bild med Carola - sin absoluta motsats?!
• Bloggen Heavy Metal ger oss om både Amon Amarths kommande släpp samt Arch Enemy's dito. De kommer att heta "Surtur Rising" respektive "Khaos Legions" och släpps i mars samt maj. Personligen ser jag mer fram mot vikingatåget, Amon Amarth har vuxit ut till lite av en smygfavorit hos mig.

Dessutom är det onsdag idag. Det betyder att Mest I Spelaren är uppdaterad, och där hittar du såväl nya alster som några äldre just nu. Melechesh och Barren Earth rullar nog mest av de angivna, får jag erkänna.

Just ja - förra veckan åstadkom jag all time high på vågen. Inte bra. Det har resulterat i ett panikartat försök att återuppta träningen också, och där kanske det är löäge att skapa lite nya spellistor som kan hålla en sällskap.

Vilken låt rekommenderar du när man ska piska skiten och fettet ur sig?

I brevlådan idag!

Härligt. Nya skivor 3, gamla skivor 1-
Både Melechesh och Barren Earth är nköp efter den grymt roliga Hårdrockskväll 2011, och Electric Wizard har jag varit nyfiken på länge men aldrig kommit mig för, av någon anledning. Rainbowplattan är ett måste också, det var väl i princip bara den som saknades i sviten. Typ.

Härligt att inte få en räkning idag, utan istället detta paket.

Och ja. Frugan började föra räkning...