EP: Terrortory "City Of Ghosts"

Jag gillar Skellefteåbandet Terrortory.
Deras mix av melodisk och progressiv döds faller mig väl i smaken, och när de själva skriver att detta är för fans av exempelvis Opeth, At The Gates och Dark Tranquillity så tycker jag att man träffar mitt i prick.
Första given, "The Seed Left Behind" föll mig väl i smaken, och det som gjorde att bandets beskrivning höll var ett eget uttryck i skärningspunkten mellan de tre akter man själva anger som referensramar.
Ganska långa låtar de flesta, som getts tid att växa klart - både avseende hur lång tid det tagit att skapa dem och hur länge de tillåtits breda ut sig på själva plattan.
EP'n "City Of Ghosts" är färskare, och innehåller låtar som har kortare tid från skapelse till dess att de ser dagens ljus - och det som slår mot öronen är vid första anhöringen ett band som utvecklats.
Kvar är ett eget uttryck, men som nytt element hittar vi ett rakare angreppssätt.
Inledande "New World Order" har en refräng som blandar ren sång med närapå blastbeats, och förutom den kanske uppenbara referensen med Opeths "Watershed"-platta så tänker jag osökt på Keep Of Kalessin och spåret "The Divine Land" - på ett bra sätt.
Inte för att det låter lika, utan för att det ger mig samma varma känsla i kroppen.
Refrängen sitter som gjuten, och är en sån där sak man vill spela på hög volym så att man kan sjunga med.
Enligt egen utsago startade egentligen denna EP som ett experiment.
Medlemmarna är utspridda över stora delar av vårt avlånga land, och ville prova sig fram huruvida man kan skapa musik på ett enkelt sätt med de förutsättningarna. Trummorna är lagda i Norrköping, basen i Stockholm, gitarrerna i Skellefteå och sången i Umeå.
Man kan kanske spekulera i om det är detta faktumet som gjort att man kanske trampar i lite rakare stigar än tidigare, men oavsett vilket svaret är så tycker jag att det är väldigt passande. Anledningen är ganska enkel - man släpper nämligen inte sin identitet för det.
Det är fortfarande "avantgardistisk melodisk dödsmetall" som serveras, och det är bra.
Samtliga spår (förutom nämnda "New World Order" består EP,n av titelspåret, "Dead Eyes In A Dying World" samt "Beheading The Serpent") är riktigt bra, och jag förstår bandets beslut att göra sitt experiment publikt.
Lyriken behandlar frågor om avfolkning och individens försvinnande i mängden, allt satt i en öde stad, en spökstad, och passar fint till musiken.
"Beheading The Serpent" är kanske det hårdaste spåret jag hört med bandet, och bjuder ändå på mer av denna raka, i-ansiktet-attityd.
Jag gissar också på att det som gitarristerna Emil & Stefan kallar som "jobbiga riffet" i min långa intervju med dem har det officiella låtnamnet "City Of Ghosts", då den bjuder på en del meckighet - men här är jag ute på tunn is. 
Jag kan ha fel. Jag har ofta det.
Det jag däremot inte har fel om är detta: Terrortory har just nu utvecklats till ett av de mest spännande akterna i det här landets hårdrocksklimat. 
Ett eget sound, gott hantverksskap och en riktigt bra dödssångare (Johan Norströms growl är på denna EP riktigt bra, snäppet bättre än på debutskivan) har just kombinerats med förmågan att skriva låtar som är lätta att ta till sig utan att de tappar djup.
Det är verkligen inte dåligt, och den stora frågan är väl... hur länge dröjer det till nästa giv?

Nyfiken?
EP'n släpps digital i slutet av mars, men du har teaser här. Den är egentligen inte talande för hur EP'n låter, men du får smyglyssna på sångslingan i refrängen till "New World Order" och får en inblick i känslan som omger EP'n. Vill du istället lyssna på hur Terrortory låter så kollar du ursprungsplattan på Spotify!