Recension: Arch Enemy på Tyrol, 9/11

I onsdags förra veckan landade Arch Enemy i Stockholm.
Det verkar, av allt att döma, ha varit ett kanongig, och det glädjer mig oerhört att få dela med mig av läsarbilder och text från den spelningen.
Alla fantastiska bilder i detta inlägg kommer från Magnus H, och där ser man vad man kan göra med en vettig kamera och lite känsla. Annat det, än vad eder Rebellängel åstadkommer på sina utflykter!
Som om det inte var nog så adderar vi följande recension från The Woan, som tillsammans med Magnus H och hans tjej bevistade Tyrol,
Håll till godo, och... TACK för bidraget!

We will rise!
Arch Enemy är i stan och "we will rise" är precis vad Angela Gossowsjunger ut slutet av konserten. Tyvärr verkar de inte ha rest sig speciellt mycket för den svenska publiken, för Tyrol är halvtomt dennakväll. Tråkigt kan man tycka, iomed att Arch Enemy förtjänar i panelens ögon framgång och storhet. För oss som ändå var på plats är det en kanonspelning Arch Enemybjuder på.
Knivskarpt ljud, bra låtval, cool backdrop med filmklipp och ett band som går fram som en ångvält. Utan att vara bandets främsta kännare tycker jag ändå att dom levererar enbart hits denna kväll. Det ända som drog ner betygen en aning är trumsolot som känns krystat och en känsla av att dom saknar sammanhållning som band. Men det går lätt att ha överseende med när det bjuds på melodisk dödsmetal avvärldsklass.
Betyg: 4 av 5

Setlist
Yesterday is Dead and Gone
Revolution Begins
Ravenous
My Apocalypse
I Will Live Again
Bloodstained Cross
Taking Back My Soul
Under Black Flags We March
Dead Eyes See No Future
No Gods, No Masters
Dead Bury Their Dead
We Will Rise
Nemesis
Fields of Desolation

Det här med Black Sabbaths återförening...

...gör mig lite tvehågsen.
Alltså, de ska ju uppenbarligen återförenas, och det har ju hänt förrut.
Det är väl fine, men det som gör mig lite fundersam är det här med att man ska göra nytt material.
Vill man det?
Egentligen?
Jag är i o f s nyfiken som fasen - vad kan riffmakaren Iommi göra med dessa pusselbitar nu? - men samtidigt vill jag verkligen verkligen inte se en skiva som inte är bra.
Då struntar jag hellre i nytt material och har kvar mina tankar om de gamla legendariska skivorna.
Oförstörda av en solkad verklighet.




Nå, vi lär ju få se vad detta slutar med.
Vis av erfarenheten ska man väl säga att det inte är förrän vi verkligen ser bandet på scen och håller skivan i händerna som man verkligen kan säga att det blir av.
Och det är väl inte förrän då undertecknad vet vad jag ska tro om det hela egentligen.
Vad tycker ni?
Är det bra?

Recension Megadeth, Vallenfyre, Chickenfoot, Wolves Like Us och Work Of Art!

Det är mitt i månaden, och Werock har försetts med en knippe nya recensioner.
För egen del har jag utnyttjat att förra veckan på bloggen var baserad på mycket bilder, och gått fullständigt bananer. Recensioner från min penna på Megadeth, Vallenfyre, Chickenfoot, Wolves Like Us och Work Of Art! Du hittar dem alla genom att klicka på omslagsbilderna ovan, men till detta ska du lägga ytterligare 6-7 stycken nya recensioner från mina kollegor.
Eftersom det är måndag så fortsätter också tävlingsvansinnet på Werock, och om det inte räcker så kastar vi in ännu lite mumma...
...nämligen en bildspecial från spelningen med Bring Me The Horizon och Machine Head, denna gång med de bilder som blev bäst. Inte de som publicerats på denna blogg förra veckan.

Hur recensionerna som detta inlägg startade med har landat?
Lite blandat. Mellan 6 och 8 i betyg på dessa fem skivor, och både väldiga överraskningar positivt såväl som en skiva som man gillar utan att ens ha hört den. Och Megadeth kan ha presterat sin bästa låt sen "Countdown To Extinction"!

Veckans Citat: Lemmy

Det kan ibland hända att eder Rebellängel får hjärnstillestånd.
Eller, det händer i o f s rätt ofta, men ibland även när det gäller vad nästa del i en viss serie ska bli. Varje fredag får du Veckans Tips, varannan söndag en skiva i Live!-serien och varannan söndag en i Remasters. Det kräver lite planering och en fungerande hjärna.
När det gälkler Veckans Citat så finns dock alltid ett trumfkort att ta till om det klickar.
Lemmy Kilmeister, frontman och rockstjärna extraordinaire.
Motörheads karismatiske superstjärna är en vandrande oneline-fabrik, och var man än tittar kan man hitta fantastiska citat från detta medicinska mirakel.
Denna måndag hämtas citatet från boken om Kee Marcello (som för övrigt innehåller massvis med sådana guldkorn, men mer om det en annan gång - du får tjuvläsa lite i den om du är nyfiken redan nu).

"Whatever you do, always stay one step ahead of your hangover"

Lemmy Kilmeister, Motörhead

Sweet killer!

Fars dag idag, och jag och hustrun har försänkt oss den senaste tiden i denna serie. Säsong 4 av Dexter. Skönt det, jag har saknat den lite charmiga, galna seriemördaren som försöker jonglera familjeliv med jobb och en makaber hobby.
Jag förstår absolut de som inte gillar serien, den har en väldigt egen lunk och uppbyggnad, men för mig funkar det bra. Dessutom kan jag identifiera mig med Dexter.
Ja, inte när det gäller att mörda och stycka folk, men det där med att jonglera familj, jobb och en passion för något. I mitt fall musik, i hans fall mord.
Vem vet - det kanske fanns mindre mördare och galningar därute om fler lyssnade på brutal metal?

Remasters: Agent Steel "Unstoppable Force"

Remastersserien landar ibland i kända skivor som du verkligen måste ha (ja, förra gången var det ju till exempel KISS som avhandlades, och det finns väl ingen i hela världen som inte hört talas om dem...), men ibland plockas relativt okända alster upp.
Denna gång är det ett sånt.
Agent Steel "Unstoppable Force" har kanske ett av världens fulaste omslag (eller är det det här?), och det är en sån där skiva som jag ägt på vinyl en gång i tiden. När jag upptäckte att den finns remastrad och med extragodis så var det inte mycket att tveka om - bara att hala upp lädret och investera.
Bandet i sig har väl under lång tid fört en synnerligen undanskymd tillvaro, och personligen har jag ingen koll på annat material än just denna skiva.
Men den är väl värd att kolla in.
Bandets svängiga och melodiska thrashmetal kryddas av frontmannen John Cyriis galna kastratsång på ett sätt som är helt rubbat och egentligen inte borde funka alls - men istället blir skitbra.
Det var förstås låten "Chosen To Stay" som en gång i tiden gjorde det för undertecknad, en halvballad som mixade gitarrplock med klassisk thrash, men vid lyssningar nu i efterhand så står det klart att det nog inte ens är plattans bästa spår.
"Never Surrender", "Nothing Left" och "Still Searching" framstår istället som de riktiga topparna, trots att nostalgins skimmer ligger över just "Chosen To Stay".
På den här nya versionen från 2008 så får man dessutom hela EP:n "Mad Locust Rising" som bonus. Snyggt, och verkligen vad jag kallar extramaterial.
Ljudet är dessutom förvånansvärt bra, speciellt gitarrerna och trummorna låter rätt snygga med tanke på hur många år de har på nacken.
Nå, kanske har du sett namnet Agent Steel långt ner på någon festivalaffisch, kanske inte.
Oavsett så är detta värt att kolla in, och det är för undertecknad en riktig nostalgiskiva som serveras som Remaster denna gång!

Bildkavalkad från Tyskland

Förra helgen (ja, lite dryga helgen då, fredag till måndag) var hela surven Rebellängel på besök i Tyskland. Frugan har lite släkt där, så vi åker då och då.
Denna resa var riktigt bra, och man kom hem precis lagom rund. Det är ju varken hälsomat eller hälsodryck som serveras därnere...

...så det är tur att det finns lekparker, tyckte lila killen.
Eller vad man ska kalla det.
Visst fanns det, men just här var det denna grej, och inget annat. En meter från vägen.
Hur tänkte de då?

Kanske på samma sätt som när de ansåg att detta är en bra idé.

En affär med BARA gummibjörnar.

Rubbat...

Mera affärer.

Det finns alltså, på allvar, färdiga blandningar mellan öl och alla möjliga grejor.

Konstigast kanske detta är.

Öl och energidryck.

Skumt som fan.

Men det kanske behövs, för när vi kom fram till Frankfurt Flygplats och ville åka T-bana vidare in mot Frankfurt så visade det sig att... det fanns ingen hiss ner till det spåret.

Du kan åka åt andra hållet om du vill, var svaret.

Jo. Det var ju normalt, ingen med rörelsehinder, barnvagn eller dåliga ben vill nog åka från flygplatsen IN MOT STAN, där tågcentralen finns....

Som tur var fick man åka ett fint tåg när man burit tvillingvagnen nerför trappen (!).

Detta var förstaklassavdelningen i vagnen:

...och i kontrast till det så var naturen när vi väl var framme i Bad Homburg riktigt lummig.

Bad Homburg.

En rik stad, och en stad där det fortfarande finns en skivaffär (fast det är klart, kan man driva en affär med gummibjörnar så funkar det nog)...

Jag handlade lite tysk musik.

Die Knappen (sidoprojekt med Tom Angelripper från Sodom), Helloweens senaste (recension på Werock här) samt en dubbellive med Michael Schenker Group.

Mera naturbilder, fast inomhus.

Denna "lilla" gynnare bodde på väggen. Alla som var där hade sett den, ingen hade tagit bort den. Jag fotade för den såg frän ut, min köra hustru tyckte att det var ett husdjur...

Söndagen bjöd sen, lite oväntat, på strålande väder.

Vi begav oss då till denna lilla plats. Bryggeriet/restaurangen Graf Zeppelin, en gammal landningsplats för just zeppelinare. Riktigt bra!

Såhär varmt var det. Till höger min hustru, till vänster min svägerska.

En knippe öl i solen var verkligen inte fel, och det var... +20 grader. Jag höll fasen på dö i värmen, så det blev en extra öl för att svalka sig.

Sånt innebär ju att man behöver uppsöka herrarnas.

Där fanns en automat som vid första anblicken inte såg så ovanlig ut.

Såna där finns lite överallt.

Men kolla på den ANDRA bilden.

Ja, precis.

Man kan alltså - vid sitt besök på den gamla Zeppelinerplatsen (som också hade fabrik för luftskepp, om jag förstod alla bilder och texter rätt) få för sig att "minsann, jag tror jag ska köpa mig en konstgjord resefitta".

Bisarrt.

Undrar hur det såg ut inne på damernas?

Jaja, det om det.

Sista bilden sammanfattar ändå hela resan rätt bra.

Mat- och dryckesmaraton.

Herregud, det måste ha varit minst 3 kilo extra på vägen hem - och då menar jag inte resväskan!

Dags att komma igång igen alltså.

Vilken dag som helst.

För övrigt kanske du märkt att bloggen denna vecka varit mycket bildbaserad?

Det blir nog lite tvärtom nästa vecka.

Mer text. Dessutom lite demorecensioner.

Trevlig helg!

"Trends Are Temporary, Metal Is Forever"

Is it a man?
Is it a plane?
No - it's superman!
Eller. Ja, kanske inte. Det är istället Tom S, i vad som er ut att vara tunnelbanan. Typ.
Det kan nästan liknas vid en idolbild ovan, men det kan vi bjuda på.
Anledningen är nämligen karl'ns krönika på Werock nu. "Trends Are Temporary, Metal Is Forever".
Den hyllar, rätteligen, även Martin och Karin, två vardagshjältar och eldsjälar, och är på det hela en riktigt bra krönika.
Fast för den som hängt med på denna site så är det ju ingen hemlighet att jag gillar karl'ns (slyngelns? ungdomens?) skrivkonst. Du hittar Blogg I Fokus om The Great Nausea här!

Bra läsning en fredagkväll va?

Wolves In The Throne Room besöker Stockholm

Ikväll får man chansen att kolla på lite egen black metal om så önskas. Amerikanska Wolves In The Throne Room spelar på Fylkingen. Med sig har man Wolvserpent som också kommer från staterna, och jag gissar att detta kommer att bli ett sånt där gig där det står skitmånga branchkändisar i publiken, och där de som är där pratar om spelningen i efterhand.
Jag ska inte dit.
Planen för undertecknad innefattar istället att plussa lite hemma, och njuta av att det är fredag.
Bara därför blir det toppenspelning, kan man tänka...

Nå, lite pepp kan vi ju bjuda på ändå. Du hittar recension av senaste plattan "Celestial Lineage" här (en skiva som VERKLIGEN är med och slåss om platseran på årets topplista), och jag kan dessutom passa på att tipsa om livesläppet "Live At Roadburn", ett paket med både DVD-film och CD-upptagning av bandets knäckande spelning på Roadburn Festival 2008.
Och, som vanligt, vi ska väl ha en liten video va?
Vi tar väl "Cleansing" från just den livespelningen!

Veckans Tips: The Wretched End "Ominous"

När jag recenserade The Wretched End för Werocks räkning så delade jag ut betyget 7 av 10, samtidigt som jag lade in en brasklapp om att det kanske skulle komma att höjas upp med tiden.
Kanske borde jag försöka ta över efter Saida, för dte är ju precis vad som hänt.
Eller så är jag bara en fegis när det kommer till betyg.
Låt oss inte undersöka det för noggrannt, jag är inte säker på att jag verkligen vill ha svaret, utan istället konstatera att detta är en skiva som passar alldeles ypperligt som Veckans Tips.
Samoth - med förflutet i Emperor - har fått sällskap av en viss Jens Fjellström (ex Dark Funeral, Aeon) på trumpallen och Cosmo (Mindgrinder)på bas och sång för att prestera en platta som sparkar röv hela vägen från start till mål.
Det är dödsthrash med känsla av närvaro i spår som "Red Forest Alienation" (med sitt underbara aviga riff), "The Armageddonist", "Of Men And Wolves" samt "With Ravenous Hunger".
Det är Behemoth-minnande svärtad döds i spår som "numbered Days" och avslutande "Zoo Human Syndrome".
Det är, på det hela taget, en skiva som är riktigt jäkla bra, och som verkligen förtjänar att vara Veckans Tips - för trots att laguppställningen är relativt namnkunnig så verkar bandets debut ha passerat ganska obemärkt. Skivan slutförsäljs till exempel på Ginza för ynka 69 spänn.
Ett bra köp om jag nånsin såg ett.

Hur som helst, har du missat denna platta och har en febless för bra musik i den lite hårdare skolan där thrash möter döds så har du en riktig höjdpunkt att se fram emot.
Spana in den på Spotify så länge, innan du bestämmer, men när du gör det - var medveten om att detta är en sån där skiva som växer hela tiden.
Så pass att undertecknad själv får stå här med foten och skrapa och be om ursäkt nu, för att jkag inte fattade storheten då...

NP: Crazy Train!

Fuck yeah, det är fredag!
Dessutom överraskar bordsgrannen med at dels vara före undertecknad på jobbet - och dels rocka röven av kontorslandskapet med Ozzy Osbournes dänga "Crazy Train".
Då blir man ju på bra humör.
Det GÅR liksom inte att vara butter då. Smilbanden dras obarmhärtigt uppåt.
Vi kör väl här med?

Bildspecial: Machine Head på Arenan

Jo, jag lovade ju en knippe bilder från spelningen med Machine Head också, inte bara Bring Me The Horizonbilder.
De kommer här.
Och, som sagt, det var en bra spelning - vill du läsa mer om den så är det Werock som gäller!

Recension Machine Head & Bring Me The Horizon

Nu ligger recensionen från förra torsdagens spelning med Machine Head, Darkest Hour, Devil Driver och Bring Me The Horizon uppe på Werock.
På det hela en bra kväll, men får att få hela klabbet så klickar du här.
Mycket nöje!

Vinn biljetter till Insense och In Flames!

Holy camoly.

Werocks senaste tävling går verkligen inte av för hackor - du kan alltså vinna plåtar till giget med In Flames som huvudakt, och Ghost, Rise To Remain och Insense som support.

Ja, det som går av stapeln nästa vecka.

Räcker inte det som incitament över att masa sig iväg till tävlingssiten så säger vi väl såhär då:

du får träffa bandet.

Meet and Greet.

Fast inte med In Flames, utan med Insense.

Inte illa det heller, säger jag.

Och du missade väl inte att Werock hade VÄRLDSPREMIÄR på just Insense nya video nyligen?

Precis. Det är på Werock det händer denna månad!

Nå, vad väntar du på?

Var med i tävlingen nu då. NU!

Sista Kvalomröstningen - vilka trummisar tar chansen?

Sista Kvalgrupperna nu, nummer 7 och 8, när det gäller att rösta fram vem som är Världens Bäste Hårdrockstrummis. Sen blir det utslagningsröster mellan den som är högst rankad och den som är lägst rankad (aktuell ranking och namn på alla som tagit sig vidare från det första hindret finns i marginalen till höger...).
Alltså, vilka kan man då rösta på?
Såhär ser de sista Kvalgrupperna ut!

KVALGRUPP 7
Tobias "Tobben" Gustafsson, Vomitory
Simon Wright, ex Dio (och AC/DC...)
Anders Johansson, Hammerfall
Dave McClain, Machine Head
Anders Jivarp, Dark Tranquillity
Jason Bonham, Black Country Communion
Niclas Sigevall, Electric Boys
Wyl, Keep Of Kalessin

KVALGRUPP 8
Neil Peart, Rush
Lars Broddeson, Marduk
Scott Travis, Judas Priest
Janne Lindh, Candlemass
Jukka Nevalainen, Nightwish
Brooks Wackerman, Bad Religion
Per Möller Jensen, The Haunted
Vinny Appice, ex Heaven & Hell

Som vanligt - det är du som bestämmer vad kriterierna för en bra trummis är. Snabbhet, sväng, aviga takter eller bara en förmåga att leverera live?
Your call.
Dessutom.. det där med vilken grupp som står noterad på varje snubbe. Det är som det är med det, fäst inte allt för mycket uppmärksamhet på det. Det viktiga är ju själva trummisen.
Sista paret ut nu alltså, och ju fler röster din favorit får, desto bättre utgångsläge inför "slutspelet".
EnTVåTreFyr... PåTissda, PåTissda (eller hur går basic trumkomp som är det första man lär sig?)

Arch Enemy soundcheckar på Tyrol...

Ikväll spelar Arch Enemy (ja, och förbandet Engel också för den delen) på Tyrol.
Kan bli en bra spelning, jag tror det är prick rätt arena för det bandet, och med tanke på hur bra nya skivan Khaos Legions är (samt hur mycket bra material bandet i övrigt har att ladda på med...och hur stabila de är live...) så kan det nog bli en riktigt bra spelning.
Stones bjhuder dessutom på laddning i form av ovanstående bild från förberedelserna.
Laddning?
Okej.
Vad sägs om recensionen av nämnda "Khaos Legions", eller Karins recension av Engels "Threnody"?




Vi ska resa oss. "We Will Rise", med Arch Enemy. Och gillar man inte det kanske lite läsning om herr Amotts andra band kan vara något istället? Carcass, kanske, eller Spirituals Beggars? Multibegåvad låtskrivare, det där...