Vinn Veckans Tips: ODYSSEY "Abysmal Despair"

Jodå. Du läste rätt.
Inte bara får du läsa text och få tips, du kan faktiskt vinna plattan också.
Bara att kolla in. Genast!

Du har väl koll på...

 ...att Testament snart äntligen släpper "Dark Roots Of the Earth"? Låtlistan ser ut såhär:

1. "Rise Up"
2. "Native Blood"
3. "Dark Roots of Earth"
4. "True American Hate"
5. "A Day in the Death"
6. "Cold Embrace"
7. "Man Kills Mankind"
8. "Throne of Thorns"
9. "Last Stand For Independence"

...att Khoma kommer med nytt? Kim berättar att det är skjutet från sommaren till hösten, men det tycker jag passar bara bra. Khoma passar bäst på hösten!

...att Tiamat också kommer med nytt till hösten? Bandet ska följa upp mästerverket "Amanethes" nu, och det ska bli spännande att se hur man klarar det. det var en helt galet bra platta, och det kan inte vara helt enkelt att följa upp...

...att Sweden Rock Vin nu finns i både vitt och rött? Jag fick hem mina prover i veckan, och staplade upp dem bredvid lite andra buteljer som kommer att få sin dom vad det lider. KISS och Slayers viner.



....att Transubstans nu släpper Jeremy Iron & The Ratgang Malibus fantastiska "Bloom" på lakritspizza, samt att det finns en vinylsplit med Odyssey och Black Pyramid från samma bolag? Gillar man vinylformatet är det inte mycket att bråka om, dte är bara att hala upp lädret och investera! Från samma bolag noteras också att Sideburn är på väg in i studion. Håll utkik...

...att One Inch Giant följer upp sin egenproducerade debut "Malva" och det inställda besöket från Black Sabbath igår med att släppa en hyllning till riffens mästare, Tony Iommi? Själv är jag skyldig bandet en intervju, men jag tycks aldrig få arslet ur vagnen och genomföra den... (har för övrigt två ex av skivan liggande för utlottning också, men det är lite samma sak där...). Ska ta tag i det snart, och det passar ju kanske extra bra med tanke på hur aktuella de är just nu?
Medleyt på YouTube och ser ut som följer.

...att det bara är fyra veckor till Midsommar? Det betyder att det närmar sig slutet på terminen för Veckans Tips, Live! och Remasters. Det kan också innebära slutet totalt sett för serierna, eventuellt sker större förändringar för undertecknad som kommer att inverka på det där. Det får vi se.
Tills vidare är det dock lördag, och kanske undrar du hur gårdagskvällen var? Den med Ozzy & Friends? Det kan du ju undra. Detta meddelande/inlägg är färdigställt i förväg, så det vet inte jag. Eller, alltså, jag vet ju det nu när du läser det, men inte när jag skriver det. Fattar du?
Bra.
Däremot innebär lördagen också ofta en möjlighet att sno några minuter vid datorn, så det kanske laddas upp lite från gårdagen här vad det lider.

Tills vidare... en sista sak som du väl har koll på? Imorgon är det Mors Dag. Glöm inte mamma!

Recensioner av Paradise Lost "Tragic Idol" och Odyssey "Abysmal Despair"!

 Idag är det mitt i månaden, kan man säga, och det innebär två saker.
För det första och viktigaste - det är den 16/5. Det är Dio-dagen.
Det betyder att det är två år sedan han gick bort idag, och givetvis kommer det ett separat inlägg om det- Lite senare idag, eller ikväll. Beror lite på hur tiden kan disponeras för undertecknad.
Men - det betyder också att det har publicerats recensioner på Werock. Som vanligt.
För egen del har jag bidragit med alster om senaste Paradise Lost samt om debuten från svenska Odyssey, två recensioner jag är hyggligt nöjd med. (eller vad tycker du, funkar de?)
Alla recensioner för maj hittar du här, och det börjar som vanligt bli ett gäng.
Werock ligger stadigt strax över tio recensioner i månaden, rätt bra gnuggat för så pass få skribenter som arbetar med det hela på sin fritid. Heja oss!

Just Paradise Lost passar förresten extra bra idag.
De spelar på Debaser, och det är helt utsålt. Fullbokat. Tror poolare Per fick sista plåten efter idoget klickande igår... ska du dit?
I så fall kan man ju bjuda på lite läsning om just det bandet live.

Dels är det förstås den senaste liveplattan, den enda skiva jag tilldelat full pott (10 poäng) under min tid som skribent för Werock - "Draconian Times MMXI". Dels är det lite bilder och recensionen från senaste spelningen här i stan med bandet. Mycket nöje!

Vansinneslångt onsdagsyrande

 ...är du en följare av denna lilla blogg så vet du att det händer ibland. Yrandet. Inläggen som sveper med bred hand över mer eller mindre vad som helst, och som har en tendens att bli rätt så jäkla långa.
Är du inte en följare av bloggen och besöker svamlandet för första gången så är det bara att gratulera/beklaga - det är nämligen dags för ett sånt inlägg nu.
Och, vi börjar med bilden längst upp.
Baksidan på senaste Close-Up Magazine, reklamsidan för spelningar på Gröna Lund i sommar.
Det blir till att skaffa grönt kort, helt enkelt, inte bara för att komma in gratis med ungarna sen, utan för att ordet folklig får en ny innebörd.
Okej, Opeth har kanske med senaste plattan tagit ett rejält kliv i den riktningen, men det kan man väl inte direkt säga om Machine Head?!
De tuggar på hårdare än någonsin, och det ska bli mig en fröjd att beskåda när Robb Flynn låter gitarren och skriken gå på Gröna Lund. Barnkalas, modell hårdare...
Hur som helst, visst är det ganska fascinerande vilken status den hårdare musiken har nått?
Det känns som om det var helt osannolikt att dessa bokningar skulle kunna vara dragplåster för nöjesfältet Gröna Lund för bara ett par år sedan.
Kul, och kanske har det ett samband med den mycket vitala musikscenen.
Det är ju, som Spader Ess så vasst kommenterade i samband med mitt beklagande över den extrema skivfloden just nu, ganska kul att notera hur levande det ändå är, trots skivbolagens klagosång...
Förresten, med tanke på mängden skivor:

 Det där är förstås det stående vadet som jag har med min hustru.
Antalet skivor köpta under ett år. Förra året var vadet mer eller mindre än 100 (samma i år), och då stannade vi på 115 stycken plattor. I år har det väl startat hyggligt, efter april - en tredjedel av året - så ligger inköpen på 33 st, alltså en tredjedel av den tillåtna mängden.
Kruxet är bara att skivperioden just nu ju är vansinnigt bra, och att september/oktober brukar vara stora månader också.
Hm.
Kanske dags att börja fundera på förlustpresenten redan nu...

Och nu, byte av ämne.
Böcker och filmer.
Plöjer böcker just nu ganska friskt, det har blivit så.
Ligger i sängen relativt tidigt, avnjuter en skiva i hörlurarna (igår Primordials "Redemption At The Puritan's Hand", en av förra årets allra bästa skivor med en inledning som tar andan ur mig varenda gång!) samtidigt som jag läser lite.
Senast i raden var denna historia.
Mons Kallentoft "Midvinterblod".
Första gången jag läser Mons, och hans språk var till en början rätt avigt och kanske väl mustigt. Det kräver lite närvaro av läsaren, både till tonen och till dispositionen av själva berättelsen. Initialt var jag därför rätt skeptisk till denna första del om Linköpingspolisen Malin Fors. Dessutom påstår Mons att det är så jävla kallt jämnt i boken, men han rör sig i temperaturer (typ 20 minus...) som är rätt larviga om man har min bakgrund.
När väl den irritationen hade lagt sig och jag hade knäckt koden till språket så är det en bra bok ändå. Bra persongalleri, bra beskrivningar.
Blir nog till att läsa de andra i serien.

Något man inte kan säga i denna:

Jävla skitfilm, rent ut sagt. Det bästa med den är det faktumet att regissören en gång gjort en annan film ("300", som ju är rätt tuff), och det säger en del.
Det var faktiskt ett tag sen jag såg en riktigt bra film nu, tycker jag, och därför undrar jag om det är mig det är fel på, eller helt enkelt så att det inte kommit något bra på ett tag?

Nä, det har en tendens att bli musik, bok och kanske en öl när familjen kramar kudden på helgen istället för en bra rulle. Bra grejer:

Båda dessa öl är standardsortiment på vårt kära Systembolag, och även om de kanske inte är de mest exotiska och bästa IPA/Pale Ale's som någonsin gjorts så väger annat upp.
De är båda helt okej prissatta, och de finns alltid.
Bra så.
Det duger nåmligen alldeles utmärkt att slå ihjäl en timme med en bra platta, ett mastigt och väl genomarbetat texthäfte (Hej King Diamond, såg att du var på framsidan till senaste Sweden Rock Magazine - välkommen tillbaka!) och en god öl.
Hej hå, vad det inte går så bra som det borde när det gäller mitt löfte om att springa 500 km. Ca 100 avverkade bara, och alla fattar ju nu att det krävs kraftig skärpning för att det ska bli uppfyllnad av löftet. Får nog spetta på lite i maj och juni för att komma ifatt en del.
Dags att ladda iPoden med ny musik, det brukar ge lite push.
Kanske med Billion Dollar Babies?
De hörde i alla fall av sig i veckan och ville att jag skulle pusha lite för deras senaste påhitt - en tredelad release.
Så - push!

 Det som är riktigt intressant tycker jag är valet att inte släppa en fullängdare, utan att under 2012 släppa EP'n "House Of Dreams" i tre delar.
Jag frågade förstås varför. Jag är nyfiken på sånt, det där med förändringar i hur band och konsumenter tar till sig musiken, och svaret var relativt enkelt. Direktcitat:

Ja det finns väl många olika små anledningar till att det blivit tre-delat, dels ville vi gör anåt som inte så många andra gör, sen är ju både skiva i fysisk form och album inte alls lika viktigt nuförtiden känns det som. Vi vill gärna sprida ut materialet i tid också så att man är aktuell med nytt material lite oftare, och sen ser vi till att varje EP bara innehåller det absolut bästa vi har för tillfället, istället för att fylla ut ett album med ett gäng tveksamma låtar.:)



Nackdelen är ju dock att det kostar lite mer och tar mycket mer tid men det är bara att bita ihop och kötta på.:)

Det där är jäkligt intressant, tycker jag.
Jag tror att vi kommer få se mycket mer av denna typ av releaser, och egentligen väntar jag bara på att någon ska lansera en prenumeration (kanske via en app?) där du får en ny låt i månaden, typ. 12 låtar på ett år. Som en fullängdsplatta, fast över tid...
Hur som helst, du lyssnar på första delen av "House Of Dreams" här!

Nå, fler som vill ha lite push är de här lirarna:

End Of September har dock följt den mer traditionella mallen och kommer med sin debut under senvåren. Du hittar mer om bandet - och deras video - på hemsidan, och det kan vara värt att kolla in tycker jag. Alla kan ju inte få hjälp av Anders Fridén och In Flames att komma framåt. Som Port Noir. Fortfarande får jag gåshud av In Flames-spelningen på Debaser Slussen förra veckan, men jag hittade faktiskt lite bilder på förbandet när jag blippade på telefonen häromdagen.

 Totalt sett får man väl säga att bandet gjorde en rätt bra spelning. Det var deras allra första, och basisten spelade med gipsad högernäve. Sånt är ju alltid tufft. Bandet som sådant kan nog vara något att kolla upp, speciellt på skiva - jag tyckte att sången var lite gäll och inte riktigt höll hela vägen live i onsdags - och framförallt minns jag att tredje låten de spelade svängde bra.
Vad den hette?
Inte den blekaste aning...

Dessutom minns jag att jag tyckte det var lite småfult att herr Fridén kommenterade att de kommer att släppa världens bästa skiva under året, för mina tankar var direkt att det nog är på hans egna skivbolag. En petitess kanske, men det är som när man läser mannens krönikor i Allt Om Whisky - det kommenteras ofta om hans stalls band, men mycket sällan att det är just band i hans stall.

Och, från whisky är ju inte steget långt till vin. Kan vi säga.
Det landade mejl igår, från Åkesson. Det blir vin till årets Sweden Rock i år också!

Nedräkningen inför Sweden Rock är igång på allvar och för att komma i rätt stämning inför festivalen lanserar Åkesson nu årets rockvin i begränsad upplaga. Nytt för i år är att rockvinet lanseras både som rött och vitt vin.
Förra årets rockvin blev en stor hit och sålde slut på bara några veckor. I år släpps Sweden Rock Festival Edition i två varianter, en röd Shiraz från Australien samt en vit Chenin Blanc från Sydafrika.

Sweden Rock Festival Edition Shiraz är ett medelfylligt fruktigt rödvin med jordgubbstoner och liten örtighet.
Sweden Rock Festival Edition Chenin Blanc är ett fruktigt vitt vin med äppeltoner och inslag av tropisk frukt.


Sweden Rock Festival Edition är ett samarbete mellan Sweden Rock Festival och Åkesson Vin. Rock-vinerna ingår i Systembolagets beställningssortiment och finns att köpa från den 2 maj. Sweden Rock Festival äger rum i Norje boke utanför Sölvesborg den 6-9 juni.
Sweden Rock Festival Shiraz 2011
Ursprung: Australien
Alkohol: 13,5% vol.
Systembolagets beställningssortiment, nummer: 75394–01
Pris: 69 kr


Sweden Rock Festival Chenin Blanc 2011
Ursprung: Sydafrika
Alkohol: 12,5% vol.
Systembolagets beställningssortiment, nummer: 75243–01
Pris: 69 kr

Rätt kul ändå, att satsningen funkar så bra.
Förra årets vin provades ändå nyligen av undertecknad, och jag ska se om det inte går att få tag i flaskorna ovan också för en uppföljning.

Till sist denna onsdag - uppdatering av "Mest I Spelaren.
Ut med Lakei, Ronnie James Dio, Accept (recension snart...) och Odyssey. Kvar blir bara Soen, den skivan har mig i ett järngrepp, men den får sällskap av bandet In Flames, Paradise Lost "Tragic Idol", Black Breath "Sentenced To Life" och Unleashed "Odalheim".
Inte för att det saknas annat som spelas, men för att i kampen om speltid har nog dessa snurrat mest frekvent.
Och, på tal om frekvent (nu tänker du, vad fan, ska den här dynghögen till inlägg aldrig ta slut? Svaret är ja, alldeles strax...) så kan man ju konstatera att det liksom rullar på med inlägg just nu. Runt ett om dagen. Hoppas ni gillar det, jag gilalr det - men kan nästan lova att det kommer svalna av lite ju närmare sommaren vi kommer.
Under sommaren blir det också lågsäsong, då tar serierna om Live!-, Remasters- och Veckans Tips-skivor ledigt som vanligt. Det ger också ett bra tillfälle för dig som läsare att tipsa om just sådana skivor som du inte fått se belysta.
Gör det.
Så kanske det hela lever ett tag till.

Och nu, nu är det slut för idag.
Imorgon - recension av Soen. Missa inte det!

EDIT - tack Nicke, för informationen om Opeths frontman Mikael Åkerfeldt som besökt sjukhuset i USA med ett kluvet huvud (!). Galet!

Maj/Juni 2012 - Ahhhhhhhh.... Overload!!!

Okej, kan vi vara överens om en sak?

Maj och juni 2012 kommer antagligen att gå till historien som en av de musikintensivaste perioderna någonsin. Så mycket fantastisk musik som släpps nu är rent av kriminellt, och det är inte helt lätt att hinna med i svängarna direkt...

Sen tidigare denna period försöker jag assimilera Paradise Lost, Soen, Accept, High On Fire, Black Breath, Alcest, Odyssey, Lakei, Unleashed och Van Halen in i min skivsamling, och det finns inlagda beställningar på Huntress och Moonspell. Fint så, det räcker långt till många timmars fantastisk lyssning och en hel del recensioner.

Sen landar nya Close-Up i lådan, och då slås man av hur galet mycket bra musik som jag antingen just missat, eller som ligger runt hörnet.

Kolla in "måste-köpa"-listan...

Ni fattar va?
Det kommer att kosta stål. Det kommer att kosta blod. Det kommer att bli bra.
Sound Pollution och Record Heaven - here I come!

Ska vi avsluta det - och sparka igång lördagen - med lite video?
Låt oss. Grand Magus och Kreator, måhända?



...inte illa, eller hur? Nu saknas det väl bara att man upptäcker en ny kärlek mitt i alltihop. Musikaliskt, då, vill säga. På det privata planet känns den delen helt klar sen tidigare...

Onsdag - och jag lyssnar på...

...en herrans massa musik den senaste veckan. Mitt kap avseende Dio-plattorna har förstås inneburit att jag lyssnat en hel del på den mannen denna vecka också (faktiskt, "Sacred Heart" har nog spelats mest av de tre i köpet, konstigt och oväntat nog - och helvete vad bra han sjöng då, Ronnie!). Det är han värd. Annars har det varit ganska mycket ny och väldigt mycket spännande musik som kapat till sig speltid. Recensioner på g, både här och på Werock, men låt oss kolla in det lite kort här och nu. Först ut - Soen!

Först tänkte jag att det var knäppt. Andra lyssningen att det var rätt bra. Tredje lyssningen att det är hur genialt som helst, och det ska bli väldigt spännande att se var jag står om en ytterligare 10-20 varv med Martin Lopez (ex Opeth) nya band Soen. Konstigt namn bara, hur uttalar man det? Vete fan. Bra musiker är det i alla fall, en viss Steve DiGiorgio hanterar t ex basen. Jo, han från detta släpp... hur som helst, en udda skiva som du bör upptäcka. Spotify här så du hittar den!

Nästa skiva du bör upptäcka är denna. (ja, vi kör väl Spotify med den med...) Lakei heter bandet, och norrmännens debut Konspirasjoner påminner mig till viss del om Kvelertak - men utan glädje och med en dyster världsbild. Det är black/crust/stoner/doom-gegga när det är som bäst, och perfekt för att mota eventuella vårkänslor med.

Vi fortsätter sen att mota vårkänslor med Odyssey och deras "Abysmal Despair" (som finns på Spotify här). Som du hör på skivans titel och ser på omslaget är det inte glada miner och clowner som avhandlas, men det som avhandlas görs bra. Har man dessutom låttitlar som "Wicked Witch" eller "Wolfspit And Witches Breath" så fattar man ju att det inte är dåligt. Hur bra?

Det får du avvakta recensionen för att se...

Sist och minst avseende speltid den senaste veckan (ja, av de som spelats mest då...så det är ju relativt egentligen) - Accept.

Lite tveksam faktiskt, till "Stalingrad". Kan det vara mina förväntningar som luras?
Det känns sämre än "Blood Of The Nations", och vi får se hur den här landar...

I övrigt kan man konstatera att det fylls på skivor man bara måste ha. Under året väntar vi på släpp från Gojira (sommar), Tiamat (oktober), Candlemass (vår, tidig sommar), Marduk (snart!) och Ex Deo (vår). Jobbigt det för en redan ansträngd plånbok som ska svälja High On Fire, Paradise Lost, Black Breath, Moonspell och Hellish Outcast. Bland annat, bara sådär.
Det är därför man får jobba som ett litet troll ibland, med sitt riktiga jobb.
Så att det kommer in lite kulor.
Därför - se nu till att spela lite fin musik för dina grannar/vänner/bättre hälfter/katter/sämre hälfter/kollegor och motarbetare så hörs vi mer imorgon. Då kommer recension på en av de vassare rifforgierna 2011 hade att bjuda på!