Live: Bloodbath "The Wacken Carnage"

Få paket kan vara mer prisvärda än den vi kikar på den här gången i vår serie om LIve-skivor du behöver. Svenska Bloodbath är inget annat än en supergrupp - medlemmarna kommer uteslutande från Opeth och Katatonia - och har ett par plattor i ryggen. Här får du deras spelning på Wacken 2005 paketerad i en snygg bok, med coolt omslag, en CD och en DVD av spelningen. Dessutom innehåller häftet snygga bilder och alla texter, så du kan lätt sjunga med i publikfavoriten "Eaten"!

Bandet frontas här av Mikael Åkerfeldt, i normala fall sångare i Opeth och frontman/komiker extraordinaire. Karl'n är inte bara en av världens bästa dödsmetallsångare, han är dessutom alltid underhållande - för att inte säga rolig - i mellansnacket. Det ger en extra krydda till ett liveset, och man kan ju liksom inte låta bli att skratta när han får publiken att kolletivt driva med Danny Filths (Cradle of Filth) sångröst.

Att bandet sen består av av superproffs som Anders "Blakkheim" Nyström , Jonas Renkse, Martine "Axe" Axenroth och Per "Sodomizer" gör ju inte saken sämre. Hela anrättningen kryddas sedan med helt fantastiska låtar som "Cancer of the Soul", "Like Fire", "Eaten", "Bastard Son of God", "Outnumbering the Day" och "Breeding Death", och slutresultatet är att detta är dödsmetall av yppersta världsklass.

Nä, du får inga låtar från senaste given "The Fathomless Mastery", den var inte skriven då.

Det är å andra sidan allt du inte får i det här paketet.

Kolla in bandet på deras hemasida http://bloodbath.biz/ och boka sen dina resor till Hellfest och Rock Hard Festival i Tyskland för att få se dessa legender live. Kan du inte åka så har du alltid möjlighet att lyssna lite på http://www.myspace.com/bloodbathband, eller så gör du det enklaste av allt.

Köp den här skivan!

Anders Fridén

Senaste numret av Allt om Whisky landade i brevlådan igår (tack bror!), etttemanummer om Irland.
I detta nummer finns som vanligt en krönika av Anders Fridén, sångare i In Flames.
Denna gång handlar det i huvudsak om att återupptäcka sina gamla favoriter, alltså det som gjorde att man förälskade sig i den bärnstensfärgade drycken från början, men han nämner även det danska bandet Spleen United.
Med tanke på vad som står i intervjun med Khoma så kan man ju fundera på om herr Fridéns nya bolga har signat även danskarna, och detta är smygreklam.
Jag orkar inte kolla, för man ska tydligen inte kasta sten i glashus. Bloggen smygreklamar ju för sig hela tiden... så därför påminner jag om att Khoma varit Veckans Tips! :)

För övrigt tänkte mig att lyda Anders tips själv ikväll.
Slå upp en försvarlig mängd Strathisla och njuta...

Opeth-intervju!

Opeth är ute på vägarna med Dream Theater, i paketet Progressive Nation.
Roadrunner har genomfört en intrevju med Per Wiberg och Fredrik Åkesson - och naturligtvis hittar du den här på bloggen. Den ligger i högra kanten - det är bara att vrida upp volymen och lyssna på killarnas berättelse!

Dio ställer in...

..hela Europaturnén, tyvärr. Rapporten finns på Blabbermouth (här är länken!), och där konstateras att Ronnie James Dio ligger på sjukhus.
Bloggen hoppas verkligen att kalr'n repar sig, och har du fått tag i en av de åtråvärda biljetterna så beklagas.
Spela utmärkta DVD'n "Holy Diver Live" den kvällen istället - det är en rätt bra kompensation!

Recension: Behemoth Live på Klubben, 19/11

Polska besten Behemoth delar kväll med Devil Driver, Scar Symmetry och Arsis i vad som kallas för Neckbrakers Ball, men låt er inte luras av det - det är helt självklart att det är just Behemoth som är huvudnumret för kvällen.

Klubben är packad och publiken rejält uppvärmd när scenen byggs om inför det som komma skall, och bara scenbygget skvallrar om att detta kommer att bli en upplevelse. När bandet sedan öppnar med "Ov Fire And The Void" från senaste plattan "Evangelion" så är det också starten på en grym spelning.

Bandet är snortajt, ljudet och ljussättningen är perfekt och från min plats uppe på balkongen så tar jag del av allt på första parkett. Som vanligt förundras man över att polackerna kan vara så hungriga, trots sitt vansinnigt hårda turnérande, men det är ju bara att tacka och ta emot. Det är koreograferat, genomtänkt och 100% show, en fest för både öga och öra.

Setlistan innebär att spelningen börjar med "Ov Fire And The Void", "Demigod" och "Shemhaforash", för att sedan ge oss "Conquer All", "Lam" ,"As Above, So Below och "Slaves Shall Serve", och eftersom det här är fullblodsproffs som har spelat mycket tillsammans så bjuds vi på riktigt bra versioner.

Behemoth är ikväll precis som jag vill ha dem - tunga, hårda, samspelta och med en glöd som få band klarar av att matcha.

Spelningen fortsätter sedan med en vass version av "At The Left Hand Ov God" och "Alas, Lord Is Upon Me" som jag personligen hade kunnat stryka när bandet har så begränsad speltid - 60 minuter är alldeles för lite med den låtskatt den här dödsmaskinen sitter på.

Vi får till exempel inte "Daimonos" från senaste given, en låt som jag personligen helst sett som öppnare - den känns ju nästan specialskriven för det ändamålet.

Ska Rebellängeln gnälla ytterligare lite så är det på avslutningen.

Bandet gör kanske den snyggaste och coolaste grejen på avslutande "Lucifer" - då kommer den obligatoriska masken fram på Nergal, och hela gänget avslutar samlat runt trummorna, se bilden i detta inlägg - men låten i sig är tyvärr rätt tråkig. För enformig och maler mest på.

Nej, där skulle istället fenomenala "Ov Fire And The Void" ha fått avsluta, och då kanske bandet hade kunnat klämma in lite allsång med "Christians To The Lions".

Men, likväl... dessa klagomål ska ses som att spotta på en vulkan.

De är halvhjärtade små ynkliga petitesser i det hela - detta är helt enkelt årets bästa spelning so far, och när jag vandrar ut i regnet från Klubben på kvällen så ringer det skönt i öronen samtidigt som jag känner mig både mentalt och fysiskt överbemannad.

Precis som det ska vara efter en spelning med Behemoth, med andra ord.

Jävligt bra!

Behemoth på Klubben 19/11

Ouch - Behemoth manglade mig rejält igår på sin spelning på Klubben här i Stockholm.

Grymt snyggt visuellt, grymt bra ljud och fantastiska musiker bäddade för årets spelning hittills.

Under dagen och helgen kommer bloggen att försöka lägga ut lite mer tankar och bilder från Behemoth och Devil Driver, men tills vidare får ni hålla till godo med lite försmak i form av bilder.

Han är rätt cool va, Nergal?

Veckans Tips - Primordial "To The Nameless Dead"

Irländska Primordial gör musik för hösten. Kargt, grått och med ett stänk av vemod. Senaste given från 2007, "To The Nameless Dead" har dessutom ett anslag som gör den till perfekt novembermusik om man bor i Sverige för tillfället.

Det känns bistert.

Det känns grått.

Det är förbannat bra!

Musiken i sig är en egensinnig mix av black metal, rock, folkmusik och hårdrock. Det låter helt eget, och oftast behöver man inte lyssna speciellt länge för att förstå att det är just Primordial som spelar - särskilt inte med sångaren AA.A Nemtheangas säregna och passande stämma.

"To The Nameless Dead" har ett grått omslag, och när själva CD-häftet plockas fram så luktar det t o m unket. Vått papper, ungefär.

Att sedan skivan inte innehåller ett enda utfyllnadsspår gör ju inte saken sämre. "Empire Falls", "Gallows Hymn", "As Rome Burns", "Traitors Gate" och "No Nation On This Earth" är dessutom fantastiskt låsnickeri som hänger kvar länge efter lyssning.

Primordial har gjort flera album (7 st, om jag inte räknar fel), men bloggens favorit är denna. Grymt bra - grymt passande för årets regniga november.

Kolla in musiken på MySpace, http://www.myspace.com/primordialofficial eller bandets officiella sida som finns på adressen http://primordialweb.com/

Omfamna det karga och bistra med Veckans Tips - Primordial!

Behemoth!

Ikväll smäller det, Behemoth gästar stan och intar Klubben!
Bandet är ett av de flitigast arbetande, och det garanterar i stort sett en bra show.
Det innebär också ett par saker.
Detta är det enda inlägget du får på bloggen idag. Rebellängeln ska ladda för kvällen!
Håll till godo med lite annan läsning istället, du hittar recensionen av årets giv "Evangelion" här, eller bloggen Shadow of the Norths tankar om bandets spelning i Göteborg här.
Eller så njuter du av kungliga låten "Ov Fire And The Void" live för allra första gången som ligger uppe som videoklipp nu, det funkar ju det med...

Dessutom betyder det att du får en recension av konserten på den här siten om huvud och kropp fungerar efter kvällens spelning. Det är ju inte helt säkert. Jag kan ju liksom inte lova.
Den polska besten har ju en tendens att kvadda som kommer i dess väg...

Kategori 1: Bästa Text... CHECK!

Javisst, för två veckor sen lossnade första pusselbiten till den kommande Hårdrockskvällen 2010 - och nu har den andra pusselbiten löst sig.
Och inte vilken pusselbit som helst, utan den jag var mest tveksam över.
Den första - Bästa Text.

I vanlig ordning avslöjas inget förrän efter själva kvällen (Trettondagsafton!), men jag är nöjd med mitt val och tror att jag kommer hålla fast vid det hela vägen till dess.
Låten i fråga är bra, men ingen av gruppens riktiga höjdare.
Nä, istället är det just texten som lyfter kompositionen, tillsammans med den mycket passande sången.
Härligt, two down - six to go...

Minns du inte vilka kategorier som röstats fram, eller är ny på bloggen?
Kolla det här inlägget så får du mer kött på benen! http://metalyze.blogspot.com/2009/10/hjalp.html

Los Sin Nombre - on stage!

Förra veckan skrev jag lite om hur hårdrocken förbrödrar, och att en mer eller mindre slumpartad dialog ledde till snack om Linköpingsdebutanterna Los Sin Nombre. (om inte så hittar du inlägget här!)





Det hela verkar ha avlöpt väl, och dessutom bjussar Pntus på nedanstående bild tagen med iPhone.


Grym kvalitet, måste jag säga.


Behöver man inhandla ny teknik, månne?

Torka i spelaren..

Den här veckan har varit rätt torr när det gäller metal i spelaren.
Hockeymatcher på TV, läsande av Stieg Larssons Milleniumtrilogi (sjukt bra böcker!) och arbete bakom kulisserna med Werock-projekt och tävling med Igneous Human har tagit tid från lyssnade.
Naturligtvis har det spelats en del grejer i alla fall...

Listan förändrar sig som följer:

• Slayer "World Painted Blood" finns kvar - recension mycket snart...
• Behemoth har spelats - imorgon smäller det på Klubben!
• Bruce Dickinson "Tyranny of Souls" är ny. Grymt bra, hur kunde jag missa den så länge?
• Kings of Leon "Sex on Fire"- Hela skivan är bra, men just den låten har fastnat rejält i skallen.
• Dio "Holy Diver Live". DVD med grymt brand, grym sång, grymma låtar. Köp!

Rätt blandat, alltså. Kommande vecka blir det nog mer lyssning, känner att jag har suget efter mycket musik just nu...

WeRock.se

Bloggen lovade ju i helgen att det var möjligt med två bomber den här veckan.
Den första - tävlingen i samarbete med Igneous Human - briserade igår.
Nu är det dags att släppa den andra - samarbetet med hårdrockssiten WeRock.se!

Det har varit i görningen bakom kulisserna ett tag, men nu är det klart - och det känns mycket bra!

Rent krasst innebär det att eder Rebellängel kommer att skriva även för den siten, och det material som skrivs där blir exklusivt för WeRock - det hamnar alltså inte på den här bloggen.
Det som kommer att behandlas blir recensioner, koncerter och annat smått och gott.
Förhoppningsvis finns det tid och möjlighet att utveckla det hela än mer, men på det hela taget så innebär det att du som läsare får det massor av läsgodis, och tillgång till ett riktigt forum där du kan ventilera dina tankar.

WeRock.se, bomb nummer två alltså.
BOOOOM! :)

Era små djävulsdyrkare!

Senaste omröstningen på bloggen avslutades igår - den om vilken typ av metall just DU föredrar.
Slutsatsen är att majoriteten av bloggens lösare (eller i alla fall de som röstat...) föredrar sin metall så hård som möljligt. Totalt registrerades 29 röstande, och eftersom det var ok att ge flera alternativ så fick vi följande fördelning:

1. Blasfemiskt djävulsdyrkande oväsen, jag drar mot Extremmetal: 17 röster (58%)
2. Mellanmjölkens land - lagom är bäst: 13 röster (44%)
3. Fina trudelutter och texter om kärlek - mer rock än metall, alltså: 7 röster (24%)

37 röster på 29 röstande alltså - några av er är med andra ord lika kluvna i er musiksmak som undertecknad, och har angett flera alternativ. Dessutom har det trots allt fördelat sig ganska brett mellan alternativen.

Tack för röstandet - redan på söndag bjuder bloggen på ett Livetips som bör falla er som gillar vinnarkategorin i smaken!

Vad hände med Vanessa Warvick?

Minns ni den målade tjejen som var programledare i Headbangers Ball på MTV?
Jag snurrade runt på iPod-hjulet lite i helgen, och stannade lite överraskande på The Almighty. Helt OK band, även om de väl saknade den där riktiga spetsen.
Det intressantaste med dem när det begav sig var väl nästan att sångaren också hette Warvick och var gift med just Headbangers-donnan.

Vad hände egentligen med dem?
Lever de Svenssonliv i UK numera, eller vad?

Tyranny of Souls

I boken som den här bloggen surrat en del om innan - "100 Best And Absolute Greatest Heavye Metal Albums..." av Jaclyn Bond så finns flera plattor man förvånas över.
En av dem är Bruce Dickinsons soloplatta "Tyranny of Souls".
Jag och R2 surrade lite häromveckan, och bland annat kom vi in på det där.
Jag har inte hört den, utan avfärdat det som mer av samma sort som på tidigare "Balls of Picasso" och "Tattooed Millionaire".
Fett.
Jävla.
Misstag.

R2 sa - lyssna på den, den är betydligt mer metall än de andra.
Jo jag tackar jag.
Jag var mer eller mindre mållös efter första lyssningen, som direkt följdes av en andra och en tredje.
Jösses!
Väsentligt bättre och hårdare än förr, och Bruce sjunger ju som bekant inte direkt dåligt...

Riktigt jäkla bra platta. Om det är Topp100 är ju en annan fråga (det blir rätt trångt efter ett tag om man börjar rabbla plattor som borde vara med...).
Är det jag den ende som missat "Tyranny of Souls"?

Vinnare i tävlingen Fulaste Omslag!

Så var det klart, vinnare (?) av epitetet "Fulaste Omslag" inom metallhistorien går till inga mindre än Black Sabbath med plattan "Born Again". Förslaget kommer från Lenny, som därmed kammar hem ett stycke kalender med alternativa omslag för rockplattor. Bra att ha när man ska skriva upp alla dessa koncerter år 2010!

2 saker var avgörande för vinsten. Dels var det väldigt få förslag, och dels är den röda djävulsbebisen riktigt ful - och ändå charmig. Alltså allt man vill ha av metal, det där fulsnygga som bara en mor kan älska. En värdig vinnare!

Kul kuriosa: Min vän MadAxeMan valde den här skivan när han skulle få köpa sin allra första LP, och hade följt med mamma och pappa till "stan" och skivaffären. Mamma och pappa tittade ungefär en microsekund på djävulsbebisen och sa... "eeeeeeehhh... nej". MadAxeMan plockade sen ett antal andra skivor i försök att vinna (däribland Killer med Iron Maiden, ett annat föräldrarvänligt omslag). Svaret blev ...."eeeeehhh.... nej".

Han gick hem med Michael Jackson, och jag undrar om inte det där förbudet bidrog till att göra snubben till hårdrockare resten av livet...

För att ge er mera ögongodis så visar även metalbloggen runners-up. The Woan föreslog Sepultura, och Pär hade Ozzy Osbourne som förslag. Båda är riktigt fula, men bloggen tycker att de saknar den där fulsnyggheten som gör ett album till en legend.

Alltså - grattis Lenny, kalendern ligger i posten alldeles strax!

TÄVLING: Vinn Igneous Humans signerade debutskiva!

Vinn tröja & signerat ex av "Pyroclastic Storms" från heta Igneous Human!

I samarbete med bandet och Tractor Productions presenterar Metalbloggen stolt en tävling som ger dig möjlighet att ta del av det heta Falköpingsbandet. Ett signerat ex av debutplattan "Pyroclastic Storms" samt en snygg T-shirt står på spel, och allt du behöver göra är att besvara följande enkla fråga...

Igneous är latin, och betyder...

A) Osynlig

B) Av eld

C) Ignorant

Skicka svaret, ditt nick, namn, adress och tröjstorlek till chief-rebel-angel@hotmail.com så medverkar du i tävlingen!

Tycker du att frågan är för svår?

Vi har en ledtråd, som hämtad ut Arne Hegerfors privata skämtlager... Plattan kommer från heta Igneous Human. Glödheta, kan man säga!

Vill du dessutom läsa en intervju med bandet så kan du göra det hos bloggens samarbetspartner WeRock.se: http://www.werock.se/Artiklar/visaartikel.php?i=75 eller på bandets hemsida: http://www.igneoushuman.com/

Tävlingen är öppen till 30/11, och du får grejerna levererade direkt från bandet om du vinner!

Lycka till!

Besöksstatistik

Har du hängt med ett tag på den här bloggen så vet du att då och då kommer lite siffror.
De första två veckorna i november har bloggen haft en uppräkning av de 12 bästa & viktigaste svenska plattorna, så takten på inlägg har väl varit närmast hysterisk, känns det som.
Kommande vecka sker dessutom massor av roliga saker - bloggen lanserar en riktigt bra tävling som sker i samarbete med ett svenskt metallband i ropet just nu, Behemoth kommer till stan och spelar - och dessutom ser det ut som om det blir klart med ytterligare en liten bomb under veckan.

Alltså - vad passar då bättre än att ladda batterierna lite med att kolla lite på statistik?
Nä, just det, inte mycket.
Tycker du det är trist så kan du ju alltid roa dig med att läsa de senaste recensionerna istället. Eller spela någon av Sepulturas eller Soundgardens videos som ligger i högerkanten...

Nåväl, statistik.
Den här bloggen har de senaste 2-3 veckorna konstant haft 20-40 besökare om dagen som hittar hit via Google.
Det är rätt kul, för jag antar att detta inte är den största hårdrockssiten i världen.
Vad är populärast då?
Här är listan på sökord, populärast först:

1. Metalyze
2. Igneous Human
3. Fulaste omslag metal
4. WASP recension
5. Mustasch recension

Tittar man dessutom vidare så avspeglar det sig i vad som är mest läst också. Följande artiklar är populärast, och har visats flest gånger (undantaget startsidan då, som naturligtvis är överlägset störst...):

1. Recension WASP Babylon
2. Nu kör vi (alltså det allra första inlägget...)
3. Recension Mustasch Mustasch
4. Men Gud Förb**at!
5. Igneous Human

En reflektion över det är egentligen... Igneous Human har varit väldigt eftersökt, speciellt med tanke på att de inte figurerat så länge på denna blogg. om nu inte bandet sitter och smyg-googlar sig själva massor så visar det att gänget har nåt på gång... Dessutom verkar det ha varit intressant att följa iTunes-strulet.

Och. Den kanske viktigaste reflektionen - recensioner är populära. Det ska sägas att i stort sett plats 6-10 på "mest lästa" är recensioner på skivor, så det är tydligt att dessa drar intresset till sig.

Skönt att det kommer recensioner på Slayer, Katatonia, KISS och The Gates of Slumber så småningom då!

Remasters: Ozzy Osbourne "No More Tears"

Remasters denna gång tar upp en av hårdrockens stora ikoner - ärkegalningen Ozzy Osbourne själv. Vi gör det med en platta som kom -91, och följde en tid med bråk i rätten samt ett mordförsök på sin egen fru, utfört under alkoholens inverkan.

Oavsett avsikterna så är detta ett av de starkaste albumen som Ozzy och samarbetspartnern Zakk Wylde har fått ur sig. Hela plattan är full av stycken i yppersta toppklass, och musiken är klassisk Ozzy-rock med insprängda ballader. Att man dessutom valt att samarbeta med Lemmy Kilmeister från Motörhead har gett ytterligare en dimension till låtarna, och det räcker egentligen att rapa upp låtarna för att du ska förstå varför denna platta är ett måste i skivsamlingen. Vad sägs om "I Don't Wanna Change the World", "Mama, I'm Coming Home", "No More Tears", "Hellraiser", "Road to Nowhere", "Mr Tinkertrain"...

På den remastrade versionen som kom 2002 så får du dessutom utökad linernotes i CD-häftet, lite fler bilder samt 2 outgivna spår: "Don't Blame Me" och "Party with the Animals". Dessa två låtar lämnades helt rätt utanför plattan vid utgivningen, de är inte riktigt tillräckligt bra för att ta en pats bland de andra örhängena, men vi pratar trots allt om Ozzy - och det betyder att det borgar för en viss grundkvalitet. Klart godkänt extramaterial, tycker bloggen.

Att ljudet dessutom är riktigt bra gör den här plattan till en fröjd att njuta av.

Bandet är hungrigt och tajt, och eftersom det består av idel proffs (Randy Castillo på trummor, Michael Inez på bas och Zakk Wylde på gitarr) så står den här skivan högt i kurs i metallhistorien.

Gör som bloggen. Vrid upp volymen och spela titelspåret "No More Tears" så grannarna vet var skåpet ska stå!

Sista chansen!

Idag stänger både den pågående tävlingen och den aktuella omröstningen.
Sista chansen, med andra ord. Eller det man på engelska pubar kallar "Last call for alcohol".

Imorgon får du resultaten av omröstningen samt vinnare i tävlingen.
Och den nya tävlingen som bloggat hummat om en del.
Som om det inte vore nog så presenteras också ännu en nyhet för bloggen. Den här gången är det ett samarbete inom internetvärlden som är aktuellt.
Härligt.
Bara att njuta av en grymt grå och regnig söndag här i Ståkkhålm så länge. Sällan har väl Veckans Tips känts mer passande...

Sverigetoppen - Sammanställning

Phuu...färdigt!
Alla 12 skivor är presenterade, och det är inte utan att det känns ganska läskigt.
Rebellängeln outad, liksom. Reaktionerna har också varierat från "rätt platta", till "fel platta av det bandet" och även "tråkig lista och svagt skrivna texter".
Hur som helst hoppas jag att det varit trevlig läsning, och att det väckt egna tankar. Vad är missat, vad var rätt?

Listan i sin helhet ser alltså ut såhär!

1. Amon Amarth "Versus the World" - 2002
2. At the Gates "Slaughter of the Soul" - 1995
3. Candlemass "Nightfall" - 1987
4. Entombed "Left Hand Path" - 1993
5. Hellacopters "High Visibility" - 2000
6. In Flames "Reroute to Remain" - 2002
7. Meshuggah "Destroy Erase Improve" - 1995
8. Opeth "Blackwater Park" - 2001
9. Opeth "Ghost Reveries" - 2005
10. Talisman "Talisman" - 1990
11. Watain "Sworn to the Dark" - 2007
12. Yngwie Malmsteen "Rising Force" - 1988

Nyaste plattan är alltså Watain, och det är ganska medvetet som andra nya skivor valts bort. Det tar helt enkelt ett tag innan man vet kvaliten på en skiva, anser bloggen. Äldst är Candlemass från -87, vilket egentligen är ganska sent. Jag får försvara mig med att innan dess var det utländska band som gällde... kass ursäkt, men vaddå? Nu är dte så här listan blev!

Fredagkväll!

Ah... fredagkväll. T är på After Work med tjejkompisarna, M har somnat. Själv har jag radat upp kvällens offer (ja, inte pappersrullen som kom med på bilden då!) och ska provsmaka lite.

Nyfiken på Brewdogs Paradox, som har lagrats i Islaywhiskyfat, men även de övriga ska bli spännande.

Dessutom var det fars dag förra helgen, och jag har tydligen varit snäll i år. Jag fick en whiskydagbok, där tanken är att föra in sina smakupplevelser och tankar i samband med att man provar sig fram. Först ut - Balvenie Double Wood, 12YO!

Ur högtalarna flyter Tiamats "Amanethes", förra årets bästa platta. Mycket passande för ett lite nersläckt hus och lite tid för kontemplation.

Utanför Sverigetoppen

Ja, alla 12 plattor på den utlovade Sverigetoppen är nu presenterade, och givetvis finns det en hel skrälldus skivor som jag nog egentligen inte ens själv kan förklarar varför de inte finns på listan.
Följande har vid minst ett tillfälle funnits där i samband med skissandet!

• Carcass "Heartwork"
• Bloodbath "Nightmares Made Flesh"
• Candlemass "Epicus Doomicus Metallicus"
• Entombed "Left Hand Path", "Clandestine", "Morning Star"
• Hardcore Superstar "Hardcore Superstar"
• The Haunted "rEVOLEr"
• Necrophobic "Hrimthursum"
• Khoma "The Second Wave"
• In Flames "Clayman", "Soundtrack to Your Escape"
• Europe "The Final Countdown"
• Dissection "Reinchaos"
• Bathory "Bathory", "Hammerheart"
• Opeth "Still Life", "Deliverance"

Säkert är det fler plattor jag haft på g och flyttat in och ut också. Enkelt sagt kan man säga att det varit en riktigt svår uppgift, och jag gissar att den slutliga listan är rätt mycket upp till dagsform. Humör, vilken musikstil som passar.

Imorgon får du den fullständiga sammanställningen på listan, alla 12 plattor. Då vill jag ju också få veta vad just du tycker om listan - vad saknas, vilken platta var helt rätt?

Sverigetoppen - Skiva 12

Yngwie Malmsteen "Rising Force" - 1988

Sist i alfabetet och därmed sist i vår uppräkning är den svenska gitarrhjälten Yngwie Malmsteen. Karl'n har alltid kunnat skriva riktigt bra låtar, och omgett sig med bra musiker - men samtidigt har skivorna i bloggens mening fått lida lite av huvudfigurens ego. Antingen har meningsskiljaktligheter förstått gruppdynamiken, eller så har Yngwie helt enkelt "solat sönder" en del spår. "Odyssey" är en platta där Yngwie samspelar med bandet hela vägen, och där hans fantastiska gitarrspel är integrerat så att det lyfter hela plattan istället för att bli "för mycket". "Rising Force", "Hold On", "Riot in the Dungeon", "Crystal Ball", "Deja Vu" och "Faster than the Speed of Light" är alla lysande exempel på när Yngwie är som bäst - för visst är det självklart att denna världsstjärna ska ha en plats bland de 12.
"You have Unleashed the Fucking Fury", som han själv gastade om när han var drängfull på ett flygplan.
Må så vara, men när det är så här bra så kan bloggen ta det!

Veckans Tips: Khoma "The Second Wave"

Om förra Veckans Tips var musik att rensa örongångarna till, så är det nu dags för balsam för desamma. Denna Veckas Tips är betydligt lugnare, men ändå lika passande för den grå månad vi befinner oss i.

Khoma är svårdefinierad musik. Den innehåller lika delar pop och rock, är ibland långsam och melankolisk samtidigt som andra partier exploderar i känslor och utåtriktad energi. Det är musik som lämpar sig extremt väl för privat lyssning - i lurar eller i hemmets lugna vrå - så att du som lyssnare kan fokusera på musiken.

Bandet består av medlemmar som har andra uppdrag i exempelvis The Deportees och Cult of Luna, men Khoma är något alldeles eget som står på egna ben. Guidad av sångaren Jan Jämtes röst tas lyssnaren på en resa som innefattar hela spektrat av känslor, och bjuder fantastiska höjdpunkter som "Stop Making Speeches" "Medea", "Hyenas", "Through Walls", "Like Coming Home" och "One of Us Must Hang".

Vill du lyssna på detta smårmodiga Umeågäng så hittar du dem på MySpace, förstås. Adressen är http://www.myspace.com/khoma, och bloggen rekommenderar att du börjar med tidigare nämnda "Hyenas" och "Like Coming Home". Mäktig, långsam, fantastisk lyssning som skapt för november månad!

Vill du läsa mer om bandet och följa deras arbete i studion med efterföljaren till Veckans Tips så är det istället http://www.khoma.se/ som gäller. Där avslöjas också att det under våren vankas koncerter, något vi verkligen kan hoppas på!

Har du inte kollat in Khoma innan så är det dags att du gör det. Nu. Genast. Du kommer inte att ångra dig!

Fredag den 13:e!

Jajamen, idag är det dagen som klingar olycksbådande, fredag den 13:e.
Bloggen hoppas att det inte betyder otur, och laddar istället med en hel del.
Ett nytt Veckans Tips, sista skivan i vår sammanställning om Sverigetoppen, samt ett inlägg som rabblar upp en del av de andra plattorna, de som varit med på papperet men ratats - ofta av anledningar jag knappt själv kan peka på!

Dessutom är det ju fredag idag. Och på måndag är det som sagt dags för den utlovade bomben att brisera. Som ytterligare teaser kan nämnas att priset innefattar en T-shirt OCH en signerad platta av det hemliga bandet.
Bara en sån sak gör ju att man kan stå ut med diverse skrock! :)

Sverigetoppen - Skiva 11

Watain "Sworn to the Dark" - 2007

En tonsatt svartmässa med avsikt att åkalla mörkrets makter intar den näst sista platsen i vår uppräkning av de största och bästa svenska skivorna genom tiderna. Watain är inte ensamma om att bjuda på en hel platta med fantastisk black metal i den svenska historien, men här har bandet lyckats hitta något så unikt som en "sann" känsla som samtidigt kombineras med låtar som är så bra att gemene man kan ta till sig dem. Hela skivan är på liv och död, och ändå behöver man nog inte ens gilla black metal för att digga det här. Inledande "Legions of the Black Light" sammanfattar hela plattan på ett alldeles utmärkt sätt - och ger en tydlig bild över varför just den här skivan förtjänar att räknas med bland de 12!

Klassiker i videomaterialet!

Soundgardens "Spoonman" och Sepulturas "Refuse/Resist" ligger nu ute i marginalen till höger.
Riktigt bra låtar, bägge två, och väl värda en spelning medan du surfar runt lite!

Varför?

Ja, varför är det så uselt drag på den pågående tävlingen här på bloggen?

Är uppgiften för svår?
Priset för dåligt?

Kom igen nu - lämna in ditt bidrag pronto, så är du med och tävlar om en kalender med coola alternativa skivomslag på klassiska rock-verk!

Los Sin Nombre

Hårdrocken förbrödrar och inbjuder till mycket rolig dialog, det är helt klart.
Som pappaledig hänger jag en hel del på ÖF (ja, Öppna Förskolan för er som inte pratar flytande föräldriska), och väl där har jag kommit lite i samspråk med en av de andra papporna, Pontus.
Det tog inte lång stund innan vi kommit in på musik och metal.
Jag surrade lite om bloggen, och han berättade häromdagen att han skulle på en releasefest ikväll.
Bandet som släpper plattan innehöll lite gamla kompisar och var Linköping, "kanske har du hört talas om dem"?
Los Sin Nombre.
Jodå, visst har jag det. De intervjuas i senaste Close Up, och har med ett spår på gratisplattan vi prenumeranter får. Dessutom är debutplattan "Blind Leading Blind" med i Soundcheck i samma blaska, samt recenseras separat med betyget 7 av 10.
Genomgående verkar det vara melodiös döds & thrash som ges, med At the Gates och The Haunted som husgudar i bandets replokal - och sämre influenser kan man ju ha!

Vill du själv tjuvlyssna så hittar du bandets MySpace här: http://www.myspace.com/officiallsn

Ha en bra fest!

Recension - Baroness "Blue Record"

Det första som slår en när det gäller "Blue Record" av Baroness är att det är en snygg produkt. Konvolut (som kanske inte är en direkt vacker bild, men som på något sätt hänger ihop med själva musiken på ett mycket bra sätt), booklet, själva CD-skivan - allt är helt oklanderligt gjort, och väl genomarbetat.
Alla låtar har dessutom placerats på precis rätt ställe, och hänger i stort sett samman hela vägen. När man har lyssnat igenom plattan så är det i efterhand riktigt svårt att sätta fingret på när olika spår börjat och slutat, eller vilka låtar som verkligen var bra.

Kort sagt - det här är en platta som ska avnjutas i sin helhet.
En genomarbetad sak som påminner inte så lite om Mastodons "Leviathan" i form och skapelse, något som kanske inte är så konstigt då båda plattorna har Relapse som bolag. Att musiken dessutom stundtals är otroligt minnande om Mastodon i sina lugnare stunder gör ju inget, speciellt som Baroness har lyckats hitta ett eget sound som gör alla låtar till just Baroness.

"Blue Record" är en skiva som tar ett tag att komma in i.
Låtarna och slingorna är som taggar på slingriga törnebuskar, som sakta greppar tag i lyssnaren och sakta men säkert lindar in sitt offer som till slut sitter benhårt fast och inte kan värja sig. Från början var bloggen rätt tveksam över betyget, men det har vuxit. Rejält. Det är dessutom sannolikt att det här är en skicka som jag personligen kommer att återvända till om och om igen, och det är dessutom typiskt material för Veckans Tips så småningom.

Musiken då? Jo, det startar rätt drivet med "The Sweetest Curse", vilket följs upp av bloggens favoritsvit "Jake Leg", "Steel that Sleeps the Eye" och "Swollen and Halo". Även slutet av plattan är bra, med "War, Wisdom and Rhyme" samt "The Gnashing" som höjdpunkter - men det betyder inte att övriga spår är dåliga eller onödiga.
Som nämnts tidigare - detta är en helhet, en skiva, en produkt som hänger samman!

Baroness har sin sajt i cyberrymden på http://www.myspace.com/yourbaroness och jag tycker absolut att du ska kolla in amerikanerna om du gillar den typen av skivor som växer med tiden - exempelvis Mastodon eller för den delen vårt svenska Kongh!

Bästa Spår: "Swollen and Halo" eller kanske "The Gnashing"... oavgjort, tror jag!

Betyget känns klockrent i skrivande stund, men det här är verkligen en skiva och en recension det ska bli intressant att gå tillbaka till när mer tid har förflutit.

Baroness "Blue Record" - 4

Bomb på ingång.

På måndag smäller det.
Då briserar en het bomb på den här bloggen, och det är med ett brett leende som Rebellängeln arbetar i kulissrna för att få allt klart. Givetvis kommer mer information, men för tillfället kan avslöjas så mycket som att det rör sig om en tävling som görs i samarbete med ett svenskt Metallband på tapeten just nu!

Jag är en relik!

Träffade Killer förra veckan. 2 stycken pappalediga snubbar med varsin ligist att hålla från inredningen är ändå en skön stund lite då och då, och det hela har utvecklats till ett bra forum för diskussion om musik.
Senast blöd Killer på en samlingsskiva med samlad musik.
Bra lyssning, runt hälften av banden hade jag aldrig hört talas om, och där finns en del riktiga guldkorn som jag kommer att utforska mer.

När jag åkte hem insåg jag en sak dock.
En bränd CD-skiva känns helt OK för mig, jag har under mina år upptäckt grymt mycket bra musik genom blandband och senare hemmagjorda skivor.
Men det är väl stenåldern!
Runt omkring mig på bussen satt kids överallt med hörlurar.
Visst, jag har sånt också. Spelar mycket iPod mm, men jag är ju ändå en relik.
Jag gillar nämligen formatet CD.

Laddar inte hem, köper plattor jag vill ha, använder MySpace och YouTube för att få en uppfattning - men har ännu inte fattat en så pass enkel grej som Spotify.
Fan, snart är lillkillen M om mig i teknikutvecklingen - och han kan inte ens gå eller prata än!!!

Nä, det är bara att acceptera.
Jag är en relik, en riktig gubbe, och det är nog dags för skärpning snart. Om jag bara orkar...

Sverigetoppen - Skiva 10

Talisman "Talisman" - 1990

Den 10:e plattan i vår uppräkning av de 12 bästa & viktigaste albumen är en klassiker inom svensk hårdrock - Talismans självbetitlade mästerverk från 1990 startar med låten "Break Your Chains", sen bränner man av hur många pärlor som helst. "Standin on Fire", "I'll Be Waiting", "Dangerous", "System of Power", "Lightning Strikes"... det känns som om hela plattan är singlar, mer eller mindre. Att sången av Jeff Scott Soto är helt grym gör ju inte att det hela blir sämre direkt. Plattan gav Talisman en sån skjuts att de var ett av de största akterna i Sveriges totala musikutbud under 1990, och förstasingeln "I'll Be Waiting" nådde plats 2 på den svenska singellistan.
Det som till slut gör att den här plattan har en plats på listan är att den faktiskt åldrats bra - bloggen lyssnar fortfarande på den, vilket är låååångt från fallet när det gäller hår-rock (jo, det står så..) från slutet av -80, början av -90!

Nytt i spelaren denna vecka

Den rubriken kan dessutom tolkas bokstavligen - den här veckan har det verkligen varit i stort sett bara nytt material i spelaren. Nya fräscha släpp från Slayer, Katatonia, KISS, Dark Tranquillity och The Gates of Slumber har dominerat fullständigt sen förra kollen.
I korthet kan man säga följande om detta...

• Dark Tranquillity-liven med coola namnet "Where Death is Most Alive" visar med eftertryck att det kommer bli åka av på Close Up-båten!
• Bloggen erhöll en bränd CD-kopia på KISS-plattan "Sonic Boom". Så stäm mig...
• Katatonia kräver sina lyssningar för att komma in i. Som att skala en lök, nästan.
• Slayer & Gates of Slumber kräver inte alls lika många lyssningar. Rakt på, med inte så mycket krusiduller. Räkna med recensioner ganska snabbt!

Det betyder t ex att Baroness har fått begränsat med speltid - och att recensionen av "Blue Record" faktiskt är klar. Den ligger laddad till imorgon vid 9-snåret, så har du möjlighet att slösurfa lite på arbetstid finner du avkopplande läsning här...

Nästa vecka kan jag nästan lova att det dyker upp alster från polska besten Behemoth på den här stående punkten. Koncert på Klubben på torsdag nästa vecka, och jag tänker ladda med både nya "Evangelion", milstolpen "Demigod" och liveplattan "At the Arena ov Aion". Sen är det bara att höja näven och yla: "Behold Bastard Son, I am the Evil One!"

Låtar i olika sammanhang..

...får ju olika kvalitet.
Jag lyssnade på radio häromsistens, en av de radiokanaler som sänder rock.
Ett knippe av tre låtar utan reklam.
Först ut var Mustasch från nya plattan, "Mine".
Den följdes av "Rainbow in the Dark" med Dio och "Sad but True" med Metallica.

Låten "Mine" tycker jag är rätt bra när jag lyssnar på Mustaschplattan, och en av de starkare låtarna som jag ser fram emot.
I det här sammanhanget inser man dock att det är en skräplåt - i jämförelse med de riktigt odödliga klassikerna.
Både Dio och Metallica sparkar ju svenskarnas stjärt så obarmhärtigt hårt när man hör dem på rad sådär.

Det kan ju få en att reflektera på det här med betyg och recensioner, bland annat.
Och hur olika en och samma låt kan upplevas med bara lite olika omgivning.
Mustaschrecensionen på den här bloggen hittar du förresten här:http://metalyze.blogspot.com/2009/10/recension-mustasch-mustasch.html
Läs den gärna med ovanstående text i färskt minne.
Är betyget rätt?

Sverigetoppen - Skiva 9

Opeth "Ghost Reveries" - 2005

Även bidrag nummer 9 kommer från den progressive dödsmetallorkestern Opeth. "Ghost Reveries" är dock en platta som tar bandet i en annan riktning än tidigare - kvar finns visserligen fortfarande samma struktur på låtarna (långa svepande 10-minutersepos är grejen), och kvar finns pendlingen mellan ren sång och growl, växlingarna mellan finstämdhet och brutal ilska. Men här finns också ytterligare ett instrument som inte använts på tidigare skivor. Bandet plockade upp Per Wiberg på keybord i samband med denna platta - och helt plötsligt är det som om ännu en dimension i bandets musik öppnar sig. Organisk, emotionellt laddad stämning ger den perfekta bakgrunden till ett låtmaterial som tillhör bandets starkaste. "Ghost of Perdition", "The Baying of the Hounds", "Reverie/Harlequin Forest" och "Grand Conjuration" sprakar av en alldeles speciell magi, och ger Opeth 2 plattor bland Topp 12!

Slayer - 2 sidor på myntet

Nya plattan "World Painted Blood" med Slayer har gått ganska varm ett tag nu (jodå, du kommer att få en recension...), och tamejtusan - det finns riktigt mycket sköna riff och härliga små smaskigheter instoppade på alstret, och allt låter onekligen patenterat Slayer.

Men ändå.
Slayer har ju - tillsammans med band som KISS, Metallica och Iron Maiden - en rätt lurig sits.
Vad de än gör i dagsläget så kan de liksom aldrig komma upp till tidigare höjder. Det är ju ena sidan av myntet, att oavsett hur bra ex "World Painted Blood" skulle vara så är ändå Slayers stora stund "Reign in Blood", "South of Heaven" och "Seasons in the Abyss".
Å andra sidan - det spelar nog knappt någon roll vad bandet ger ut, fansen köper och dyrkar i rätt stor utsträckning ändå. Turnerar de så kommer folket.

Trots allt . bloggen kan inte låta bli att fundera... om det inte stod just Slayer på den nya plattan, vad hade hänt då?
Hade den gått obemärkt förbi i mediabruset, eller hyllats som skiva som lyfter fram thrashens rötter på ett nytt innovativt sätt?

Foo Fighters tar paus

Dave Grohl och gänget i Foo Fighters tar en längre paus, skriver Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article6086143.ab). Den nyligen släppte samlingsplattan sätter punkt, i alla fall för ett tag.
Trist, tycker bloggen.
Och givetvis rekommenderas att du tröstar dig med nämnda samlingsplatta.
Just nu har du också chansen att vinna den på Lennys blogg "En Portion Musik".
Inte mindre än 3 exemplar står på spel, och givetvis har Rebellängeln lämnat sitt bidrag om vilken låt som är bäst - "Best of You" från dubbel-CD'n "In Your Honour" får min röst.

Sugen på ett eget ex?
Kolla in tävlingen här: http://enportionmusik.blogspot.com/2009/11/en-portion-tavling.html

Andra bloggar!

Du har väl inte missat att du har världens möjlighet att starta en riktig läsfest från den här siten?
I högra marginalen - under recensionerna - kommer en samling länkar till ett gäng andra sköna bloggar.
Där hittar du t ex blackmetal-fokus i Shadows of the North, blandad metal på the paper, the pen, my eyes och härliga mp3-mixar på Metal Bastard. Kim Bloggar och En Portion Musik bjuder dessutom på en generell blandning med mer inslag av rock än ex Shadows of the North.

Perfekt va?
Nu har du äntligen nått att göra alla dessa tråkiga gråa novemberdagar!

Sverigetoppen - Skiva 8

Opeth "Blackwater Park" - 2001

Opeths mästerverk "Blackwater Park" är en av de där skivorna som växer... och växer... och växer. Du kan spela den i stort sett oavbrutet och ständigt hitta nya saker och nyanser som du inte hört förrut. Du kan spela den i stort sett oavbrutet och ändå inte bli less på den. Till slut sätter den sig också som ett enormt monument, en symbol för allt vad som är bra med metal. Den varierar från enormt finstämt till stenhårt kompromisslösa stenkrossar-riff. Bandet är i högform och ger oss magiska ögonblick som "Bleak", "the Leper Affinity", "The Drapery Falls" (kanske världens bästa låt?), titelspåret "Blackwater Park" och fina "Harvest".

Back in Business!

Måndag, och bloggen är tillbaka till det normala efter att ha varit på resande fot i helgen.


Visst - du har fått en del inlägg ändå, men kanske inte svar på eventuella kommentarer.


Nu är det dock som vanligt igen!


Och - för att ge len liten bild av resan så kan jag både säga att det var snö och trevligt sällskap, samt bjuda på en liten bild. Kolla här bara:

Bilden är tagen på brorsans gård, och man kan säga att med omgivningar som den där så får man perspektiv på saker och ting. Till exempel det här med iTunes-strulet...

Det ser ut att ha ordnat sig med den saken - och det är två saker som är klart värda att lyfta fram. Det första är - tack The Woan, sällan har jag varit med om liknande engagemang en fredagkväll! Det andra är Andreas Joelsson från Igneous Human, som inte bara upptäckte att bloggen problem kanske startade i samband med ett besök på bandets MySpace, utan även kollade sidan och bemödade sig med att göra en kommentar. Det tycker bloggen var en mycket stilig detaj, och det är värt att påpeka: Jonas hittade inget fel på sidan, och jag har besökt sidan efteråt utan problem. Det är alltså helt osannolikt att det var det som strulade - låt det inte hindra er från att kolla in låtarna som ligger uppe! http://www.myspace.com/igneoushuman är adressen!

King Diamond-anekdot

Förra helgen träffade jag ju kompisarna Jolly Jonny & Zappzott.
Jonny är aktiv inom musiklivet och har en säck sköna anekdoter, bland annat en härlig historia från "back in the days" när King Diamond var som allra bäst.
Det handlar om när Mikkey Dee skulle sätta trummorna till "Abigail" - vilket skulle göras i en studio i Göteborg. Den här studion sköttes visst av en kille vid namn Dragan, som var "the shit" när det gäller produktion.
Eftersom karl'n var het så tyckte han att "va faaaaan... jag har ju egentligen inte tid att sätta trummor på ett plojband som Diamond... kan de spela över huvud taget?" ungefär.
Så in kommer en massa lådor med trumsetet, i plastboxar med spraymålad King Diamond-logga.
Dragan mickar upp och sen väntar de på Mikkey Dee, utan speciellt stora förhoppningar om en bra session.

Nåväl, karln dyker upp, sätter sig och känner lite på grejerna. Sen får ni tänka er ungefär följande kommentar med göteborgsk dialekt.
"okej, spelar vi in? Jag sätter spår 1"
Och sen gjorde han det. Klockrent, på första tagningen.
Efter det så frågar Dragan nåt i stil med "vill du köra om?".
Mera götet-dialekt: "näej, det känns bra tycker jag, du har mickat bra Dragan, vi kör. Tar spår 2.."
Klockrent igen.

4 timmar tog det. 10 spår, rakt upp och ner. Tack för kaffet, kan vi packa ihop nu?
Jonny var i Dragans studio veckan efter detta, och Dragan var helt mållös över vilken grym trummis Mikkey Dee är.
Det bekräftas även i Lemmys biografi "White Line Fever", så där har ni något att tänka på nästa gång ni hör Motörhead skapa oljud. Eller lyssnar på "Abigail", för den delen!

Sverigetoppen - Skiva 7

Meshuggah "Destroy Erase Improve" - 1995

Det finns så oerhört många anekdoter i musikvärlden om bandet från Umeå - hur de övade och repade mer eller mindre dygnet runt, alla dagar i veckan. Hur de kan spela brallorna av i stort sett alla kollegor. Storys om hur Haake håller trumseminarium som får resten av Sverige-eliten att fundera över sina karriärval. Det spelar egentligen ingen roll - för bandet har gett oss "Destroy Erase Improve". Det räcker liksom att kolla in den här given så inser man - det blir inte mycket hårdare ihopskruvat än såhär. Extremt tajt, ganska meckigt (stundtals är det nästan som att lyssna på tonsatt matematik) men grymt bra har den här plattan förundrat en hel värld sen den kom. Lyssna bara på "Future Breed Machine", "Beneath", eller "Suffer in Truth" så förstår du varför.

Live! Rage Against The Machine "Live at Olympic""

"Fuck You I won't Do What You Tell Me!"

Så lyder en av de mest kända - och coolaste - fraserna inom rock och hårdrock, utspottade med sann ilska och glöd av Zack de la Rocha, frontman i Rage Against The Machine. På denna inspelning - en av de sista innan bandet splittrades och alla utom just frontmannen slog sina påsar ihop med Chris Cornell och bildade Audioslave - ylar hela publiken med i denna textrad i klassiska Machine-hiten "Killing in the Name".

Och det är ju inte fel!

Dessutom är resterande del av plattan fylld av idel hits med texter mot orättvisa, rasism och miljöskurkar. "Bulls on Parade", "Killing in the Name", "Bombtrack", "People of the Sun", "Sleep Now in the Fire", "Know Your Enemy", "Bullet in the Head"... listan på låtar att spela på vansinneshög volym och skrika/yla/sjunga med i kan nästan göras hur lång som helst.

Den här plattan finns även på DVD om du vill ha än mer närvaro, men det behövs egentligen inte.

Bandet är i högform, publiken är i högform, låtmaterialet är excellent... det enda som saknas är din röst och en knuten näve i luften.

"Fuck You - I Won't Do What You Tell Me!"

Coolaste maskoten?

Förra helgen var det ju Halloween - och naturligtvis lekte familjen med en pumpa (rätt snygg, tycker jag nog att den blev..).

Det får en ju att tänka på symboler och maskotar.

Helloween har ju sin pumpa, den är rätt tuff.

Motörhead har Snaggletooth, Iron Maiden har Eddie, Hammerfall har Hector - men vilken är egentligen tuffast?

Kan det vara råmaterial att ha med i kommande Hårdrockskvällar - tuffast maskot?

Sverigetoppen - Halvtid!

Ja, nu har vi kommit till halvtid i vår nedräkning av de 12 bästa och viktigaste plattorna i den svenska metallhistorien. Eftersom vi kör enligt alfabetet så är jag säker på att flera av just dina favoriter har hamnat utanför listan - och några av dem som är med anser ni läsare garanterat att bloggen har fel om.
Men så är det - upgiften är i stort sett omöjlig, och så här ser bloggens första halva ut:

1. Amon Amarth "Versus the World"
2. At the Gates "Slaughter of teh Soul"
3. Candlemass "Nightfall"
4. Entombed "Wolverine Blues"
5. Hellacopters "High Visibility"
6. In Flames "Reroute to Remain"

Imorgon fortsätter vi med den andra halvan av listan, men låt inte det hindra dig. Kasta dig över kommentarsfältet bara, och ge din syn på saken så här långt!

To the Mountains!

..som Satyricon sjöng på lysande plattan "Now, Diabolical". För egen del betyder det att jag drar norrut - kanske inte till bergen, men väl på besök hos broder & guddotter. Ska bli härligt!

Följer du bloggen behöver du inte vara speciellt orolig för det.
Det ligger laddat och förberett material så du klarar dig... i eftermiddag får du halvtidssammanställningen på vår nedräkning Sverigetoppen, och den fortsätter givetvis med platta nummer 7 imorgon.
Dessutom kommer den utlovade anekdoten om King Diamond, men - på grund av det jäkla trasslet med iTunes - ingen recension på plattan "Blue Record" med Baroness. Den tiden gick till annat...

Dessutom vill jag påminna om vår tävling här på bloggen.
Runt en vecka kvar, och det har inte haglat in bidrag direkt.
Ta chansen!

Men Gud Förb****t!!!

Min databasfil till iTunes är trasig! Korrupt!
Information om 45GB musik avseende antal spelningar, betyg, spellistor etc - poff! BORTA!
Jag är så arg så jag håler på att spricka.

Igår - när jag kikade in på Igneous Humans MySpace-sida började datorn blinka av varningar om virus och grejer, och försöka få mig att köra en massa program. Jag stängde ner allt, och kollade sen hela klabbet med antivirusprogrammet.
Allt såg grönt ut.
Men i dag är databasfilen trasig. Och inte verkar det uppenbart lätt att laga den heller. Förba***t!
Alltså, kära läsare... några frågor:
1) Är det fler än jag som fått trubbel vid besök på bandets MySpace igår?
2) Är dte nån som vet hur faaaaaaaaan man kan laga en korrupt iTunes Libraries-fil?
3) Lämplig musik för att avreagera sig? Veckans Tips Coldworker kanske, men andra förslag?

I helgen ska jag ut och flaxa lite, så jag hade sett fram emot att få lite egentid med nya Katatonia, Slayer, Gates of Slumber och Dark Tranquillity-liven. Just nu ser ingen av dessa ut att få följa med.
GRRRRRRRRRRRR::: :(

Sverigetoppen - Skiva 6

In Flames "Reroute to Remain" - 2002

Nu är vi framme vid något som antagligen är rätt kontroversiellt. In Flames har en förmåga att dela många av sina fans, antingen ska man tydligen gilla bandets tidiga period, eller den senare. Bloggen gillar båda, och skulle en lista med favoritlåtar skrivas ner så blev det en salig blandning av gammalt och nytt.
Men - den här plattan tycker jag är stark i stort sett rakt igenom, och den innehåller den låt som i stort sett ensam tog Göteborgarna ut i TV och radio - nämligen "Cloud Connected". Resterande material är dock också riktigt bra, och inledningen med titelspåret, "System", "Drifter", "Trigger" och nämna "Cloud Connected" skulle funka bra som öppning på vilken In Flames-koncert som helst!

Veckans Tips: Coldworker "Rotting Paradise"

Veckans Tips den här gången är en ultrabrutal platta som är smockfull med piskrens och dödsmetall med skönt groove. Anders Jakobsson från gamla Nasum är fader till bandet Coldworker, som på denna andra giv har träffat mitt i prick med sitt hantverk. Du får rensa hörselgångarna med låtar som "Reversing the Order", "I Am the Doorway" och "Black Dog Syndrome", eller njuta av tyngden och svänget i bloggfavoriten "Citizens of the Cyclopean Maze" eller utmärkta "Paradox Lost".

Oavsett vilket spår du spelar så innehåller denna platta - som klockar in på strax över 38 minuter - allt man letar efter på en bra dödsmetallgiv. Bra rens, bra growl och sköna breakdowns.

Coldworker är från Örebro - se till att gynna Närke och inhandla plattan genast, du kommer inte att ångra dig.

Har du ändå tveksamheter så kan du hitta mer info om bandet på dess hemsida: http://coldworker.com/

Dessutom finns som vanligt lite gratislyssning på bandets MySpace: http://www.myspace.com/coldworker. Bloggen rekommenderar en lyssning på just "Citizens of the Cyclopean Maze"...