Veckans Tips: Memento Mori "Rhymes Of Lunacy"

Veckans Tips den här gången är en riktig klassiker - men en sån som glidit under radarn på de flesta. Faktum är att bilden till höger anges som cover på de felsta reultaten man får vid en sökning i Google, men... så ser den inte ut! Fronten ser ut såhär, men det hittar jag fanken ingen vettig bild på, inte en av hyffsad storlek i alla fall...

Det är dessutom lite konstigt, för det här är inget annat än en supergrupp. Messiah Marcolin på sång, Mike Wead och Nikkey Argento på gitarr, Marty Marten på bas och Snowy Shaw på trumpallen - det säger sig självt att det här borde varit vida spritt. Som tur är får du chansen nu, för det här är en skiva du bör kolla in.

Musiken är metal med inslag av doom (eller, det kanske mest är för att Messiah även sjungit i Candlemass som jag tänker doom, gör en egen bedömning!). Låtmaterialet är extremt starkt, och från inledande "The Rhyme" och "The Seeds Of Hatred" så är det fest hela vägen till avslutande "The Monolith".
Däremellan hinner vi med "The Caravan Of Souls", en cover på gamla MSG's örhänge "Lost Horizon", "When Nothing Remains"... en ren fest, med andra ord!

Faktum är att Rebellängeln ska sluta babbla om hur bra den här plattan är nu.
Kolla in den själv istället. Den finns här!

Dagens Dio: "The Chase"

Dagens Dio är inte ens en Dio-låt... men ett fantastiskt bra exempel på hur den mannen kunde liva upp vilken låt som helst. Vi pratar om Queensryche's "The Chase" från "Operation: Mindcrime 2". Jag gillar Queensryche, som fan till och med, och de frontas ju av en sångare som också är helt otrolig - men notera hur hela den här låten lyfter pga Ronnies närvaro.
Grymt bra!

Månadens DVD-tips på Werock

Varje månad levereras ett DVD-tips på Werock.se

Där får du lite hjälp att hitta pärlorna i djungeln, och hittills har undertecknad stått för flertalet av tipsen.

Så är fallet även denna månad, då det är dags att djupdyka i en riktig black metal-legend - Gorgoroths ökända spelning från Krakow 2004, komplett med nakna korsfästa människor & avhuggna djurhuvuden på scen!

Här hittar du artikeln, tillsammans med videon "Of Ice And Movement" från den aktuella spelningen.

Gillar du norrmännen kan du läsa mer om dem på den här bloggen - här finns recension av senaste plattan, samt det gamla Veckans Tips där de medverkat!

Dagens Dio - "Tarot Woman"

Dagens Dio är hämtad från eminenta "Holy Diver Live", men det som ges är en gammal dänga. "Tarot Woman", som i original har ett skönt och ganska långt intro. Låten ligger ursprungligen som öppningsspår på "Rising", och det här är ett sånt där tillfälle som jag vill minnas. Den här låten ger mig ståpäls i stort sett varenda gång, och var en av huvudanledningarna till att jag valde den här DVD:n som första tips på Werock.se. Skruva upp volymen och njut!

Werock.se hyllar Dio

Nu ligger lite hyllningstexter till Ronnie James Dio ute på Werock.se.
Fattas bara annat - sajten är ju faktiskt döpt efter en av legendens låtar - och personligen kändes det bra att få skriva lite kort om vad han ändå betytt för mig.

Du hittar texterna här!

Dessutom går det rykten om ersättare för Heaven And Hell på Sonisphere.
R2 tipsade om den här artikeln, som anger Metallica. Jag är lite tveksam, men det som talar för att ryktet skulle kunna vara sant är 1) att de faktiskt är lediga, de har semester från slutet av juni till september om jag förstår rätt, och 2) med tanke på Lars hyllningsbrev kan det vara ett sätt att hedra Ronnie.

Vi får se - jag tror inte det dröjer så länge innan man vet!

AC/DC - behöver de verkligen mer pengar?

Allvarligt talat, kolla på den här bilden. Det är omslaget till AC/DC's första samlingsskiva.
AC/DC.
Skapare av rock'n'roll.
Mer cred & pengar än man kan shake a stick at.
En del av historien - och fortfarande ett band som drar fulla hus på turné.
Dags för första samlingen, vad som egentligen borde vara en milstolpe - och kanske, med tanke på medlemmarnas ålder och trots allt avtagande hunger - en avslutning.
Så, hur har de valt att göra?

Sälja ut hela klabbet till en film.
Och inte ens en förstgångsfilm, utan skivan heter - på fullaste allvar - "Iron Man 2". Vad ända in i glödheta är det för ett namn på en första samling???
Låtlistan är ju förstås knäckande bra, men... nu spelar det ju ingen roll.
Den där skivan bara måste ju bojkottas!

Dagens Dio - "Holy Diver"

Dagens Dio innehåller kanske det mest kända riffet som han haft, ledriffet i "Holy Diver".
Att videon dessutom är underbart ostig gör ju det hela bara bättre. Bitterljuvt att se.
Njut, helt enkelt. Dio "Holy Diver"!

Förhandstips på Remasterskivor..

...fick hem de här två juvelerna i helgen. Nysläppta, remastrade & extraladdade versioner.

Det säger sig ju självt att de så småningom kommer att dyka upp i serien med Remasters, konstigt vore det ju annars, men det blir nog inte förrän tidigast till hösten.

Nu finns det ju ingen anledning att vänta för det.

Beställ dem genast, här och här.

Anger du dessutom koden u3Rrx7c6 så får du 10% rabatt på inköpet hos bloggens samarbetspartner Record Heaven. Rätt bra, eller hur?

Dagens Dio - "Falling Off The Edge Of The World"

Jodå, det blir lite hyllningar till mannen som gått hädan.
Under den närmaste tiden kommer det att finnas en Dagens Dio på den här bloggen.
En video som låter oss minnas honom för den scenpersonlighet och den röst han besatt.

Först ut - Heaven And Hell "Falling Off The Edge Of The World".



Dessutom kan du ju alltid läsa den Tvekamp som bloggen haft med Dio i huvudrollen. Då han gick head on med Ozzy. Den finns här, och kan verkligen få en att fundera hur det kom sig att Dio gick hädan före Ozzy. Did not see that one coming..

VM i Hårdrock - semifinaler

Mitt i måndagens sorgearbete så släpper vi loss en anledning till att titta framåt - semifinalerna i VM i Hårdrock!
Lotten har fallit såhär:

Iron Maiden-Kreator
Opeth-Behemoth

På papperet gissar jag att den första fajten avgörs ganska fort, men Kreator har å andra sidan överraskat mig varenda gång de medverkat, så jag kanske inte ska säga så mycket.
Den andra fajten vågar jag inte ens fundera på - vilken som helst av de gruppåerna kan stå kvar när krutröken lägger sig...

Fantastiskt fint brev till Ronnie

Fick ett tips från R2 & The Woan, om ett brev från Lars Ulrich (Metallica) till Ronnie James Dio.
Läs det.
Hela.
Det ger lite perspektiv på karl'ns storhet!

Det finns nedan i sin helhet, eller på denna länk.

A Letter To Ronnie
5/16/2010


Dear Ronnie,
I just got off stage in Zagreb. I was met with the news that you've passed on. I'm kind of in shock, but I wanted you to know that you were one of the main reasons I made it onto that stage to begin with. When I first saw you in Elf, opening for Deep Purple in 1975, I was completely blown away by the power in your voice, your presence on stage, your confidence, and the ease with which you seemed to connect to 6000 Danish people and one starry-eyed 11 year old, most of whom were not familiar with Elf's music. The following year, I was so psyched when I heard the results of you joining forces with my favorite guitar player. You guys sounded so right for each other and I instantly became Rainbow's #1 fan in Denmark. In the fall of 1976, when you played your first show in Copenhagen, I was literally in the front row and the couple of times we made eye contact you made me feel like the most important person in the world. The news that you guys were staying in town on your day off somehow embedded itself in my brain and I made the pilgrimage to the Plaza Hotel to see if I could somehow grab a picture, an autograph, a moment, anything. A few hours later you came out and were so kind and caring... pictures, autographs and a couple minutes of casual banter. I was on top of the world, inspired and ready for anything. Rainbow came to Copenhagen a couple more times over the next few years and each time you guys blew my mind, and for a good three years were my absolute favorite band on this planet. Over the years I've been fortunate enough to run into you a half dozen times or so and each time you were as kind, caring and gracious as you were in 1976 outside the hotel. When we finally got a chance to play together in Austria in 2007, even though I may not have let on, I was literally transformed back to that little snot nosed kid who you met and inspired 31 years earlier and it was such a fucking honor and a dream come true to share a stage with you and the rest of the legends in Heaven and Hell. A couple of weeks ago when I heard that you were not going to be able to make it to the Sonisphere shows that we would be sharing this June, I wanted to call you and let you know that I was thinking of you and wish you well, but I kind of pussied out, thinking the last thing you needed in your recovery was feeling obligated to take a phone call from a Danish drummer/fan boy. I wish I'd made that call. We will miss you immensely on the dates, and we will be thinking of you with great admiration and affection during that run. It seemed so right to have you out on tour with the so-called “Big Four” since you obviously were one of the main reasons that the four bands even exist. Your ears will definitely be burning during those two weeks because all of us will be talking, reminiscing and sharing stories about how knowing you has made our lives that much better.

Ronnie, your voice impacted and empowered me, your music inspired and influenced me, and your kindness touched and moved me. Thank you.

Much love,

Lars

Ronnie James Dio - en legend har gått ur tiden

Det blev alltså så. under helgen var rapporterna lite splittrade, men till slut, på söndagen, så bekräftades att världens bästa heavy metalröst genom tiderna inte längre finns bland oss.
Ronnie James Dio har avlidit.
Mannen som frontat Rainbow, Black Sabbath och Dio finns inte mer.

Jag är otroligt ledsen, och saknar honom redan så mycket att det är nästan larvigt - jag känner ju inte honom, det är ingen som är mig närstående som gått bort...och ändå är det det. Han var mig nära. Han har funnits hela mitt liv. Min andra LP i livet var en Dio-platta.

Du kommer att bli saknad Ronnie.
Och hyllad.
Den närmaste veckan kan du räkna med att den här bloggen har ett och annat inlägg som handlar om den lilla mannen med den stora rösten. Och, faktiskt, det var en slump att veckans live är en Dio-skiva, det inlägget skrevs tidigare i veckan och publicerades på söndagmorgon.
Men det blev ju ganska passande, för det är ett mycket bra monument över honom.

R.I.P Ronnie. We Rock!


"Message from Wendy Dio

Today my heart is broken, Ronnie passed away at 7:45am 16th May. Many, many friends and family were able to say their private good-byes before he peacefully passed away. Ronnie knew how much he was loved by all. We so appreciate the love and support that you have all given us. Please give us a few days of privacy to deal with this terrible loss. Please know he loved you all and his music will live on forever.

- Wendy Dio"

Klart för semifinal...

...efter att omröstningen tagit slut. Personligen är jag förvånad över att Behemoth slog ut självaste Metallica, men så blev det! Dessutom hyggligt enkla segrar för Iron Maiden & Opeth, medan Kreator och Amorphis hade en hårdare fight som tyskarna till slut tog hem.

Dags för seminfinaler, alltså.
De kommer imorgon, runt lunch - och även denna rond kommer att lottas.
Spännande.

Tyvärr hamnar det ju i skymundan för vad som upptar det mesta av hårdrocksvärlden nu - Ronnie James Dio's tillstånd. Det bådar inte gott, och karl'n verkar ju kämpa för sitt liv. (de rykten som sa att han har avlidigt är alltså felaktiga. Än så länge...)
Skulle det gå så illa så vet jag faktiskt inte vad jag gör. Inser nu - när det ställs på sin spets - att detta är den hårdrocksångare som betytt mest för mig genom livet.
Huga...

KÄMPA RONNIE!!!

Live: Dio "Evil Or Divine"

Ronnie James Dio, legend. Mängder av klassiska skivor i diskografin och med 100-talet otroliga låtar på repertoaren.

Kan det då bli annat än fantastiskt när han samlar ett band som består av idel superproffs (Doug Aldrich, Jimmy Bain, Simon Wright & Scott Warren), turnerar till dess att maskinen är väloljad och sen spelar in allt på en spelning i New York?

Nä.

Förstås inte.

"Evil Or Divine - Live In New York" är inget annat än en ren uppvisning av den lille mannen med den fantastiska rösten!

Skivan öppnar med relativt färska "Killing The Dragon", titelspåret på plattan som var anledning till turnén, och naturligtvis ett av de svagaste spåren på hela spelningen. Nu gör det inte speciellt mycket, för som andra låt ligger en kombination av "Egypt" och "Children Of The Sea" där bandet väver ihop låtarna på ett helt magiskt sätt. Faktum är att det kan vara det bästa livespåret jag någonsin har hört!

Skivan bjuder sedan på mer eller mindre makalösa versioner av "Stand Up And Shout", "Holy Diver", "Heaven And Hell", "The Last In Line", "Rainbow In The Dark", "We Rock" och "Don't Talk To Strangers", men det är ändå två andra spår som fångar mitt intresse. "Long LIve Rock And Roll" har nämligen aldrig låtit såhär bra, och den följs sen direkt av en version av "Fever Dreams" som är riktigt svettig.

...oj, jag har nog snart rabblat upp hela setlistan som fantastisk.

Fast det kanske inte är så konstigt, med tanke på vad karl'n kan välja på.

Helt klart är i alla fall att detta är en liveskiva utöver det vanliga, och att du gör dig själv en tjänst om du kollar in den!

NHL-slutspelet

Sjukt konstiga resultat so far i Stanley Cup.
Philly Flyers lyckades som första lag på typ 30-40 år att vända ett 3-0 underläge till seger med 4-3, bragden fullbordades i natt mot Boston och mitt favoritlag Canucks har slagits ut mot ett vasst Chicago medan Detroit bet i det sura gräset mot San José Sharks. Rätt udda, men mäktigast av allt är ändå Montreals uppvisning.
Först möäter de storfavoriten Washington Capitals, och lyckas mot alla odds slå ut dem.
Som belöning får de försvarande Stanley Cup-mästarna Pittsburgh.
Tack för den, liksom.
Men, de små stenhårda fajter som befolkar Montreal Canadiens vägrar ge tappt, och lyckas på nåt skumt jäkla sätt slå ut även Crosby & grabbarna i Pittsburgh Penguins!

Finns bara en sak att göra.
Ge dem cred, oavsett hur det slutar.
Och jag tror inte finns någon låt som de förtjänar mer. "Killer Of Giants", Ozzy Osbourne!

Bilder på grabbhelgen

Sambon - tillika lillkillens mamma - är iväg på bus i Rikets andra stad Göteborg (eller första kanske, om man har hårdrocksperspektivet?), och under tiden pågår grabbhelg här hemma. 2 dagar avklarade, 2 kvar, och so far, so good. Ett enda missöde, när vi skulle mata mosters katter så passade M på att kissa i hennes soffa när jag skulle byta blöja. Oooops...

Sånt här får förstås inte lillkillen dricka. Det är till pappa. Däremot ska jag säga att burken var tuffare än innehållet. Ganska klen öl, men det förstås... den är väl gjord för att svalka en varm dag och vid grillen. Jag provade den på kvällen, efter en dag i gråmulet regndis.

Snygg pose?

Sådan far, sådan son...

Ja, det blev lite trist stundtals, så vi tog sällskap av nallen. För att den skulle passa in så gav vi den snygga kläder. En turnétröja från 2004, senast Whitesnake var här med David Coverdales röst i behållning?

The Vitruvian Man

Såhär ser den ut, den nya Exodus-plattan. Brutal. Det är, som du ser om du kollar närmare, en variant av Da Vincis berömda målning "The Vitruvian Man" som i sitt ursprung symboliserar människans perfekta symmetri - här förvridet för att visa människans fullständiga våldsamhet.

Själv har jag en variant på den där på min egen rygg. Tatuerad.

Kallar den "The Vitruvian Devil", då den är modifierad för att visa hur det i varje människa finns en lite jävul... typ. Om man vill vara filosofisk.

Vill man istället vara helt ärlig så var jag inspirerad av omslaget till In Flames platta "Clayman", och tyckte att det skulle bli snyggt... såhär såg det ut när det precis var klart!

Noterbart är ju att det där är en svunnen tid. Den då jag hade mer hår på huvudet än på ryggen. Det känns som länge sen nu... :)

Veckans Tips: Fireside "Fantastic Four"

Kristoffer Åström har ni säkert hört talas om, han har ju med sitt projekt Hidden Truck kört på rätt många år, med musik tillräckligt rumsren för att få rejält med utrymme i media.
Innan dess så var Kristoffer Åström drivkraft och sångare med stora portioner tonårsångest i Luleåbördiga Fireside, en urkraft som jag för egen del först stiftade bekantskap med i samband med Skellefteås gratisfestival Trästockfestivalen, antagligen runt -93.

Veckans Tips den här gången är första fullängdaren som Fireside gjorde, utgivet av Skellefteetiketten A West Side Fabrications (som faktiskt gjort så många välgärningar genom åren, de har grupper som Wannadies, This Perfect Day, Bear Quartet och massor av fler band på sitt samvete) 1994. Skivan har - vet jag - figurerat med lite olika omslag, men detta är originalet, och det speglar musiken väldigt väl.

Det som serveras är aggressiv rock med klara inslag av hardcore, alltsammans kryddat med en närapå panikslagen ångest. Bandet utvecklade senare ett renare rock'n'roll-sound, men i mina öron är detta det överlägset bästa de gjort, och skivan saknar nästan motsvarighet i sin dystra och ända glada ärlighet. I stort sett alla låtar är riktigt bra, och om det här hade kommit från Seattle den här tiden så hade det slagit stort, det är min egna övertygelse.

Med andra ord, surfa in här och plocka hem godbitar som "Sparkler", "Jupiter", "Jerricco", "The Monstersong" med flera. Värt tiden varenda dag i veckan, och kanske särskilt på en fredag!

Äntligen - nytt material med Chili Peppers på gång!

Red Hot Chili Peppers.
Det är ett band jag är extremt svag för - och har så varit sen första början.
Gillar speciellt de lite funkigare, knasigare sakerna.
Brottet med gitarristen Frusciante var därför ganska oroväckande, och när sen Chad Smith trummat med Chickenfoot så har jag faktiskt varit lite orolig över bandets framtid. Skulle lägga av, eller Anthony Kiedis få ett återfall? Tanken kändes faktiskt inte helt orimlig.
Nu kanske man kan slappna av.
Det verkar som om bandet är på gång med ný skiva och planen är att spela in nytt material i sommar. Jag vågar förstås inte riktigt andas ut ännu, men det känns inte så osäkert längre.

Nytt material med Chili Peppers.
DET vore ett sätt att toppa det hitills fantastiska musikåret!!!

Grabbhelg!

Imorse vinkade jag och lilkillen M av hans mor, min sambo.
Hon tog tåget med ett gäng tjejer till Göteborg, så för oss stundar nu en riktig grabbhelg här hemma! Det blir rock'n'roll på stereon, kanske lite grillad korv, massor av bus, botanisering i DVD-hyllan på kvällskvisten. Känner mig sugen på lite gammal hederlig Testament...

Fortsätter väl antagligen med Ozzy's självbiografi "I Am Ozzy", så här långt riktigt bra och jag är nyfiken på att se hur det utvecklar sig. Fyndade dessutom på bokhandeln senast och hittade även Bruce Dickinsons nya bok - och eftersom det var "tag 4 pocket betala för 3" så innebär det att du kommer få chansen att vinna lite läsning på den här bloggen.
Redan nästa vecka, känns det som....

Sista chansen att ladda ner Artch

Imorgon är det torsdag, och det blir också i stort sett sista chansen att ladda ner Veckans Tips, Artch. På fredag kommer ett nytt Veckans Tips, också denna gång kommer du att kunna ta del av denna platta.
Varför skriver jag såhär då?

Jo, det har inte direkt varit någon rusning efter att plocka hem Artch.
Och då blir jag nyfiken... beror det på att skivan i sig lockar för lite, eller är det krångligt?
Jag har valt att lägga upp låtarna styckvis, vilket gör att du kan ta hem en eller två och kolla om det här är något för dig - men det kanske ställer till det lite om du nu verkligen vill ha hela skivan?

Ni som valt att plocka hem skivan, hur funkade det? Och vad tyckte ni om den?
Har du inte plockat den än så har du som sagt chansen ett drygt dygn till - den finns här!

Blue Ray-spelare som ljudkälla?

Inhandlade senaste Hifi&Musik igår. Det händer då och då, speciellt efter att den här bloggen figurerade i tidningen, och den här gången lockades jag av ett stortest på blue ray-spelare.
Jag har idag en separat dedikerad CD-spelare av hög kvalitet och en rätt dassig DVD-spelare.
Tankar finns alltså på att byta i alla fall filmspelaren till blue ray, och i sådana fall kan man ju också kolla hur en sådan spelare gör sig som ljudspelare.
Onödigt att ha två ljudkällor, kanske.
Det som har varit min tvekan är snabbheten (eller, snarare bristen på snabbhet) hos blue ray-spelaren. Inte fan orkar man vänta en halvminut för att en spelare ska ladda och börja spela en skiva...
Nu verkar det vara ganska ok, spelarna landar visst mellan 13 & 20 sekunder ungefär. Det kanske är i paritet med CD-spelaren. Och själva spelarna ger ju ett otroligt registeruppfång, så ljudbilden ser helt klart ut att kunna vara intressant om man vill ersätta både en CD- och en DVD-spelare.

Phillips-spelaren som testades verkar vara ett kap, landar på runt 5 000 spänn, värre då om jag skulle vilja fortsätta bygga estetiskt och med ett märke vars klang jag gillar, Marantz. Då pratar vi 22 000 spänn. Känns liiiiiiiiiiiiiiiite styvt, om man säger så. Minst sagt.

För övrigt väcker det ju verkligen funderingar på hur man lyssnar på sin musik.
Bloggens läsare Per har ingen CD-spelare alls, vet jag, utan använder Xbox, PC & Playstation som källa, och hans bror Magnus kör PC & iPod i en docka.

Hur gör du?

Intervju med Trident

I slutet av förra veckan publicerades en intervju av undertecknad med svenska nykomlingarna Trident. Den ligger på Werock, och det var en av de roligare grejerna att göra - helt enkelt för att Alex Impaler är en kul katt. Roliga svar!

Ja... nykomlingar och nykomlingar... bandet är ju i stort sett bara rutinerade rävar med en del andra järn i elden, men ändå. Som band är de nya! Kolla in intervjun, den finns här. Eller så skiter du i det och hoppar till Alex Impalers sambo, en viss Demonia, och kikar vidare på vad som hänt i bloggvärlden...

Leveranser

Den gångna veckan har verkligen varit extrem avseende "inkorgen" hos Rebellängeln.

Close Up, Sweden Rock Magazine & I Am Ozzy på lässidan. Coheed & Cambria, Bullet For My Valentine, Khoma när det gäller nya skivor.

Unleashed, Tyrant, Kongh, Accept för att täppa till hål i skivhyllan.

Har börjat läsa boken om Ozzy, och den verkar mycket lovande (det betyder också att jag läst ut den där boken om Hypnositören, vilket visade sig vara en helt okej sak - men blodig). Coheed och BFMV ska recenseras till Werock, och i övrigt är det ju en hel rad pärlor som införskaffats.

Samtliga har dock få stå tillbaka i helgen.

Jag har helt enkelt haft en liten klump i magen, funderat mycket på Ronnie James Dio's tillstånd, och varit lite ledsen över att han inte kommer hit till sommaren - och kanske aldrig mer?

Det har förstås hyllats genom att spela karl'n, främst Rainbow-åren, faktiskt.

Hoppas verkligen han klarar sig igenom det här och kan stå på scen igen...

Keep of Kalessin - Reptilian

Idag borde väl vara releasedag för Keep of Kalessins nya platta "Reptilian".
På den här länken kan du också läsa lite om varför de valt detta omslag, som för min del inte känns lika lockande som föregångarna "Armada" samt "Kolossus", men smaken är ju som bekant olika för alla. Deras motivering känns väl ändå okej, speciellt om det stämmer med känslan i musiken. Det återstår ju att se.
Generellt är det en skiva jag är mycket spänd på att höra, jag håller de två senaste oerhört högt (ja, "Armada" var t ex ett givet val som Veckans Tips), och jag undrar om de klarar att fortsätta leva upp till den enorma kvalitén. Hoppas, förstås, men vi får väl se.

Dessutom hyser jag förhoppningar om att få se bandet på en scen nära mig snart. Det vore finfint...

VM i Hårdrock - Kvartsfinaler

Måndag morgon - och läsarna gav ett mycket tydligt besked under helgen.
Slutspelet i hårdrocks-VM som går av stapeln på den här bloggen ska avgöras via lottning!

Sagt och gjort.
Nu kör vi. Äntligen!

8 lappar (ja, inte modellen som även kallas same då, utan skrivna lappar) i min tomma kaffemugg på skrivbordet.
Drar den första och ser.... Opeth, Sverige. Spännande.
De får då möta... spänningen är olidlig medan jag vecklar upp denna extremt ihopknölade lilla papperstuss... Enslavement Of Beauty, Norge. Precis som igårkväll i hockey-VM, alltså. UNdrar om det blir samma resultat?

Jaja, ingen tid att förspilla. Bara att plocka mera lappar, och den här gången tar jag fram 2 stycken på en gång. Måste ju öka tempot lite. Vecklar upp dem och ser Kreator på den ena, Amorphis på den andra. Vafan, samma ordning som kvalserierna röstades fram?!? Fuskar jag? Hmm... ingen kontrollant i sikte heller, dämn. Men nej, inget fusk intygar jag själv. Bäst att gå vidare fort så kanske det blir fokus på något annat...

Nästa par ut visar sig vara en avlång lapp och en kort och lite snett riven lapp. Iron Maiden och Primordial. Fan, i efterhand så hade man ju kunnat lista ut det på lapparnas storlek, men det är väl okej. Syns inte när de är knyklade.

Då borde ju det sista paret vara givna vara klara, men precis som i TV så ska vi kolla så att det inte blir fel. Inte för att ni ser det, men ändå. plockar upp lappå 1, och det står Behemoth. Lapp 2 visar sig också innehålla Metallica, så då är det väl i sin ordning. Polen vs USA.

Okej, så hur blev det nu då?

Opeth-Enslavement Of Beauty
Kreator-Amorphis
Iron Maiden-Primordial
Behemoth-Metallica

Där har ni kvartsfinalerna, röstning börjar nu med en gång - och pågår till lördag.
Nu kör vi!

Remasters: Accept "Russian Roulette"

Kolla in omslaget. Klassiskt. Ja, alltså, klassiskt fult. Skivan heter "Russian Roulette", och är för min del slutet på en helt enorm era som tyska Accept lyckades stå för. Tidigare har plattorna "Restless And Wild", "Balls To The Wall" och "Metal Heart" fått sig en skrubbning via en Tvekamp som jämförde just dessa skivor, men att bandet skulle gå från en sådan höjdare som just "Metal Heart" till en relativt svag platta som "Russian Roulette" visar på att allt kanske inte stod helt rätt till i bandet - något som kan anses korrekt då sångaren Udo lämnade skutan efter den här skivan.

Så, varför plocka upp den här skivan i serien med Remasters då?

Jo, den innehåller - trots att den är svagare än sina föregångare - en hel del guldkorn, och det är helt klart en skiva som är värd sin plats i skivhyllan. "Monster Man" är skönt Accept-gung, "Its Hard To Find A Way", "Another Second To Be", "Walking In The Shadows" och titelspåret är alla klassiska kompositioner med bandet och bjuder dig på ett knippe bra riff som levereras i samma tunga heavy metal-stil som alltid. "TV War" och "Aiming High" är väl ändå skivans kanske mest kända spår, så det finns gott om bra material.

Extramaterialet på den remastrade versionen är ganska basalt, du får två extraspår som är livelåtar från tidigare material, men både "Metal Heart" och "Screaming For A Love Bite" är ju bra spår, så det finns ingen anledning att klaga egentligen.

Dessutom är detta "sista" plattan med Udo på riktigt.

Sånt ska man inte ta helt lätt på, och kombinerar man låtmaterialet, det ostiga omslaget och detta faktum så är det ju helt självklart att du ska införskaffa skivan!

Panelen till 3 Röster

Kanske har du noterat att panelen till bloggens fasta avdelning 3 Röster om... varierar lite?

R2, The Woan, Stones och Per figurerar lite om vartannat - och nu har du chansen att anmäla intresse om du vill vara med i loopen!
För att utöka dynamiken och låta panelmedlemmarna vila emellanåt så tänker bloggen utöka antalet medlemmar i panelen - även om avdelningens fortsättningsvis kommer att ge just 3 Röster om nya skivsläpp.

Intresserad?

Skicka i så fall ett mejl till chief-rebel-angel@hotmail.com så tar vi det därifrån!

3 Röster om Meshuggah

Meshuggah live, det är en upplevelse att lysna på. Musikerna är verkligen fantastiskt skickliga - men hur blir resultatet på skiva? Den frågan ska vi bena i den här gången. Bloggens recension landade på en 3:a, där valet av låtmaterial höll tillbaka en poäng - men vad säger panelen om detta?

Stones:
Sitter på tåget mot Sälen när det är dags att ta sig an Alive, här får man höra Meshuggahs noga uträknade komplexa matematik metal presenterad på ett helt strålande sätt. Saknar en del guldkorn men det totala intrycket gör att detta alster har en given plats i hyllan och kommer dessutom ut på en dubbel vinyl.
Betyg: 4

The Woan:
Liveskiva med bra ljud. Dock orkar man bara lyssna på tre låtar innan jag tröttnar på Meshuggas krångliga musik. Man bör nog vara mer inbiten fan för att uppskatta detta.
Betyg: 2

R2:
Jäkligt bra ljud. Jag har gjort något försök tidigare att lyssna på Meshuggah men inte lyckats så bra. Denna live-platta får mig att vilja höra mer. Är de ett live-band måntro? Ljudet drar upp betyget ett steg.
Betyg: 4

Hoppsan, vad ska man tro av det där? Meckigt, komplext, bra ljud - och kanske lite trist för en del? Snittbetyget blir ändå 3,33 för Umeåsönerna!

3 Röster om Blowback

Fredag eftermiddag, sköna grejer. Vad bättre än att kasta ett öga på vad panelen tycker om rock'n'roll-vidundret från Örebro, Blowback? Bloggens recension delade ut en 4:a, men vad tycker andra?

R2:
Skönt svängig rock´n roll. En perfekt skiva att sätta på när man behöver lite avkoppling. Luta sig tillbaka och sluta ögonen. Dock kan det bli lite enformigt en bit in i andra halvan.
Betyg: 3

Stones:
Här har vi ett till band i samma skola så som Graveyard, Witchcraft och Deadman. Skön flummig retrotjock rock med klassiska riff och utsvävningar ala´ 70 tal. Musik och spel mässigt är detta riktigt bra, ett härligt grovigt sväng.
Betyg: 4

Per:
Grymt 70-tals sväng som jag gillar mer än vad jag trodde var möjligt.
Påminner faktiskt lite om ett nedtonat The Sword i vissa låtar och det är inget dåligt betyg i min bok!
Betyg: 4

Övergående bra, med andra ord, och det är ju entydigt att panelens medlemmar anser att den här plattan svänger. Det slutar med en klar flipp, och ett snittbetyg på 3,66!

Veckans Tips: Artch "Another Return"

Powermetal från Norge, från 1988. Låter det mossigt?
Tänk om.
Det här är en platta som hur osannolikt det än låter är riktigt bra. Jag har haft den i min ägo i mängder av år, och den har plockats fram med jämna mellanrum för att förgylla vardagen, trots att jag i ärlighetens namn inte vet så mycket om bandet och varför det kom sig att de skapade det här. Bra är det i alla fall, och man kan konstatera att sångaren Eric Hawk gör en fenomenal insats som ligger riktigt bra balanserad mot resten av bandets (Gill Niel & Cat Andrew på gitarr, Brent Hansen på bas och Jack Jamies på trummor... artistnamn? Hur menar du?) musikantskap.

Inledande "Conversio Prelude" är förstås bara ett intro, men sen får du ett gäng pärlor på rad. "Another Return To Church Hill", "Power To The Man", "Loaded" och fina halvballaden "Where I Go" är bra skit till att börja med, och då har du ändå kvar högpunkter som "The Promised Land".

Nä, det är faktiskt inte så mycket att tveka om, det här ska du kolla upp o, du gillar klassisk hårdrock med bra sång!
Norska Artch är en väl undangömd skatt, och du får genom den här bloggen faktiskt ta del av den.
Surfa in här och hämta hem lite ny, gammal bra musik!

Recension: Unleashed "As Yggdrasil Trembles"

Svenska Unleashed hör till de verkliga veteranerna inom dödsmetall. De har hållit på massor av år, och har mer än 10 plattor på sitt samvete. Trots det har jag för egen del inte satt mig in i bandet förrän nu, av någon anledning.

Här får vi dödsmetall som i huvudsak går i mellantempo, med mer fokus på melodi och sväng än furiöst piskande, och jag måste säga att bandet är riktigt tajt. Trumspelet av Anders Schultz är riktigt bra, och Johnny Hedlund levererar skönt growl som både är lagom aggressivt och ändå hörbart.

Härligt!

Inledande "Courage Today, Victory Tomorrow" är bra och bjuder på ett härligt gung, vilket också gäller både titelspåret "Far Beyond Hell". På det hela taget så är det tydligt att här finns kvalitet i överflöd, och även de svaga spåren är rätt okej. Jag förstår att Unleashed tillsammans med Amon Amarth har influerat medier till att skriva om en pågående "viking death metal"-våg, då detta helt enkelt är bra grejer.

Personligen kommer jag att ha detta i lurarna under både ett och två träningspass, och nu när jag upptäckt bandet är det sannolikt att jag arbetar mig bakåt i diskografin - jag är nämligen övertygad om att bandet klämt ur sig vassare alster än detta, trots mina ord. "As Yggdrasil Trembles" innehåller bra spår, men känns lite ojämn, helt enkelt!

Du hittar mer om bandet på dess hemsida eller så kolla du in plattan på Spotify!

Bästa Spår: Jag gillar både "As Yggdrasil Trembles" och "Far Beyond Hell" riktigt mycket. Svag övervikt för det senare spåret då, kanske...

Betygsmässigt så hamnar detta under "bra", men det ska ses som ett starkt betyg, på vippen till än högre.

Unleashed "As Yggdrasil Trembles" - 3

Förbannat - Dio ställer in sommaren..

...ni kanske har sett det, förstås, men jag har levt i en lite jobb-bubbla ett tag.
Ronnie James Dio ställer in sommarens begivenhet, och genast blir Sonisphere lite blekare.
Vilka ersätter?
Kan man få hoppas på Mastodon, kanske?

Nicke tipsade om artikeln avseende Dio, som finns här!

Ladda ner Veckans Tips!

Maj månad innebär lite annorlunda saker här på bloggen.
4 veckor i rad kommer du att få Veckans Tips som är lite till åldern komna, och framförallt svåra att få tag i om du vill köpa dem.
Det innebär också att du kommer att kunna ladda ner plattan via en länk som publiceras i samband med Veckans Tips!
Och, det där är ju lite tveeggat. Jag vet egentligen inte vad jag ska tycka om nedladdning. Jag pysslar själv inte med det - betalar faktiskt för i stort sett all min musik - men samtidigt tycker jag att många skivbolag är så erbarmerligt klantiga att de inbjuder till det.

Jag menar, hur är det tänkt att man ska kunna köpa en skiva som inte längre finns i press?
Och varför kostar en skiva som du köper elektroniskt (alltså bara själva filerna) lika mycket som en "vanlig" skiva, trots att hanteringen borde vara noll och intet?
Och varför kan jag bara skriva ut ett par (brukar 5 st eller så va?) CD-skivor på filer jag har köpt på laglig vägm via ex iTunes?

Samtliga dessa saker är ju att be om problem - men ändå förstår jag ju att artister och skivbolag måste få betalt för sin produkt, annars tar det slut jävligt fort...

Nå, i detta fall blir det en specialare. Du får Veckans Tips under den vecka som skivan är aktuell, med start i morgon. Och tillhör du ett skivbolag eller en grupp som motsätter dig det här - hör av dig på chief-rebel-angel@hotmail.com bums, så löser vi det!

Hur ser ni läsare på det där med nedladdning?

3 Röster om Triptykon

Dags att kolla in vad panelen tycker om den svartaste plattan i år - Triptykons "Eparistea Daimones". Rebellängelns recension var en aning ambivalent och visste väl knappt vilket ben den skulle stå på, men landade till slut på en 4:a. Såhär säger facit (?):

Per:
Tom G Warrior(Celtic Frost) är tillbaks med nytt band och det är så jävla bra så att jag svimmar. Blytungt, elakt och.....blytungt :) Under "In shrouds decayed" står Gundes ståpäls konstant i 7min.
Att sen plattan har ett som alltid grymt omslag av en av mina idoler H.R Giger gör ju inte saken sämre!
Betyg: 5

The Woan:
Dynamiskt och krångligt. Avgrundsvrål, gitarrdriv och distortion i det mesta.
Grymt bra. Vad är det för genre? Doom-death?
Betyg: 4

Stones:
Triptykon är en tung upplevelse och är svartare än svart. Eparistera Daimones inte en helt enkel sak att ta till sig men växer ju mer man lyssnar. Ett extra plus för att plattan har ett av årets snyggaste omslag.
Betyg: 4

Jubel och fanfarer - ett snitt på 4,33 antyder verkligen att detta är en platta för den slutliga årsbästalistan. Dessutom är man eniga om att omslaget faktiskt spelar roll för helheten, och att just detta omslag är bland de snyggare man sett!

Recension Masterplan, Slash, Snakestorm

Andra omgången av skivor som Rebellängeln har recenserat på Werock detta månadsskifte innehåller ett par riktigt intressanta släpp. Minst sagt.

Masterplan måste förstås räknas till ett av de större släppen under våren, speciellt med tanke på att bandet återförenas med sångaren Jorn Lande. Plattan är bra, och den har fått gå ganska varm - hur bra den står sig jämfört med bandets tidigare skivor får du veta om du läser recensionen.

Slash är ju gitarristen från Guns'N'Roses och Velvet Revolver, och här pratar vi om en av årets största överraskningar, i alla fall så här långt. R2 gav mig en kopia som fick mig på kroken så pass hårt att jag handlade ett eget ex bara dagar senare!

Sist - och minst - i denna genomgång är svenska Snakestorm. Detta är ett band som hämtar kraft från gamla hjältar så som Accept, men mig föll det aldrig riktigt i smaken. Tyvärr.

Du hittar samtliga recensioner på länkarna som är kopplade till varje namn.

Mycket nöje!

VM-slutspelet, uppställningen klar!

Sista kvalgrupperna är avgjorda, och det blev till slut Primordial från Irland (31% av rösterna) samt Behemoth från Polen (40% av rösterna) som tog sig genom nålsögat - även om polackerna hade en stenhård fajt med AC/DC om avancemanget.

Det innebär att alla 8 grupper är klara.

Sverige: Opeth
Norge:Enslavement Of Beauty
Finland:Amorphis
USA: Metallica
England: Iron Maiden
Tyskland: Kreator
Irland: Primordial
Polen: Behemoth

Bland dessa 8 namn ska ett vaskas fram som Världens Bästa Hårdrocksgrupp enligt bloggens läsare. Och, för att göra det så kommer det att bli matchserier där två grupper ställs mot varandra.
Kvartsfinal, semifinal och till sist final.
Röstningen kommer att starta på måndag morgon i nästa vecka, och anledningen till pausen är i huvudsak följande fråga:

Hur ska matcherna ställas upp, tycker ni?

Det finns ju egentligen 4 alternativ som jag ser det:
1) Via lottning
2) Rebellängeln skapar en ranking, och matcherna blir högst rankad vs lägst rankad
3) Alfabetsordning, sorterat på land
4) Alfabetsordning, sorterat på grupp

Vill ni snabba på det så kan jag tänka mig två grupper att rösta på, och segraren i varje grupp går till en final, men helt klart behöver jag lite input.
Jag är tacksam för din röst i omröstningen, likväl som förslag och tankar i kommentarsfältet!

Nya band till Metal Town

...och det är precis som tidigare inget som får en att lyfta på ögonbrynen.
Katatonia höjer pulsen lite, men annars...

Vafan?

Undrar om det inte ligger ett litet fiasko på lut i år?

Recension At The Gates, Steelwing, Trident

Recensionerna på Werock är ute för den här månaden, och för Rebellängelns del så har det inneburit inte mindre än 6 stycken plattor.

Det är rätt många, och när jag dessutom vill skriva lite om dem här så har jag valt att dela informationen i två inlägg, helt enkelt!

At The Gates liveskiva från deras tillfälliga återförening förra sommaren är en skiva du måste ha, helt enkelt. Grymt bra, och riktigt roligt är det att jag fått chansen att göra en "dubbel-recension" på den här plattan tillsammans med Werock-kollegan Henrik. Det betyder att du hittar två åsikter på länken, och det är ju extra roligt att läsa. I stort sett idel ros, kan jag avslöja...

Steelwing är en lovande svensk debut, och det är musik som andas old school metal som växt upp ur myllan som förebilderna Iron Maiden och Judas Priest har skapat. Gillar du dessutom filmer som Mad Max så ska du kolla in!

Sist men inte minst, Trident. Här snackar vi old school blackened death, med förebilder som Morbid Angel, och med medlemmar från bland annat Necrophobic i sättningen. Bra, förstås, och är du en sådan som gillar förhandsinfo så kan jag avslöja att det kommer en intervju med bandet från undertecknads penna inom en överskådlig framtid.

Naturligtvis hittar du massor av intressanta recensioner från kollegorna också, bland annat skärskådas band som Khoma och Sabaton. Du hittar majrecensionerna här!

Besöksstatistik

Det var ett tag sen, men nu kände jag mig sugen på att kolla lite mer på hur besöksstatistiken utvecklat sig. Och då har det hänt grejer, som det verkar!

Det är numera stadigt ca 60-80 unika besökare dagligen på den här sidan, och det verkar som om ganska många kikar in flera gånger om dagen; sidan visas nämligen runt 90-130 ggr per dag.
Kul!

Ännu roligare blir det om man kollar toppnoteringarna.
I samband med publiceringen av "Blogg I Fokus" med Demonia så lade hon ut en länk på sin blogg - och jäklar vad många läsare hon har. Mitt besöksrekord rök all världens väg då hela 243 unika besökare kollade in artikeln! Roligt, men samtidigt lite... ja.. sådär. Man vill ju inte egentligen att ens egna besöksrekord ska vara för att man snålskjutsar på en kollega i bloggosfären.
Glädjande då att det faktiskt blivit bra siffror andra gånger också, och första gången den här siten nådde över 100 unika besökare på "egen kraft" var i samband med Opeths spelning på Cirkus i slutet av mars. 118 stycken kollade in här då, och det känns som det nya "officiella" rekordet! :)

Är du nyfiken på sitens utveckling så gör en sökning i fältet långt ner till höger, jag har taggat inläggen med "Besöksstatistik", så du borde hitta en hel del.
Är du inte nyfiken så kan du istället fundera på den här frågan: vad skulle du vilja se på den här bloggen? Som en direkt följd av läsarreaktioner har de fasta avdelningarna "Blogg i Fokus" och "3 Röster om..." tillkommit, men naturligtvis är det intressant med fortsatt utveckling. Finns det fasta avdelningar du saknar, vill se mer av - eller rent av vill ta bort?

Anger Management

Jobbig lämning på dagis idag. En skön, lång helg med mycket familjesamkväm sätter sina spår.
Frustrerad och lite upprörd sätter man sig i bilen och möts av.. bilköer. Hinder på vägen, säger skyltarna, och köerna kryyyyper fram.

För min del blev rykande färska Bullet For My Valentine trösten...

3 Röster om Airbourne

3 Röster fortsätter, denna gång med partyplattan som Airbourne producerat. Den fick en 4:a i betyg i samband med bloggens recension av skivan, och nu är det dags att se vad panelen säger om verket...

Per
Om jag måste välja mellan AC/DC´s Black Ice & Airbourne´s No Guts no glory så väljer jag Airbourne.
Airbourne gör bättre AC/DC skivor än AC/DC numer helt enkelt.
Betyg: 4

R2
Ingen nyhet att de är väldigt inspirerade av AC/DC. Jag tycker nog detta är roligare, mer varierat och till och med lite bättre än vad självaste AC/DC är nu, dock inte lika bra som när de var som störst. Airbourne får vilken fest som helst att ta fart.
Betyg: 4

Stones
Detta är inte på något vis nyskapande, men receptet är rätt för att skapa party stämning en trist och mulen kväll.
Att det sedan finns en stor risk att det blir en svängom med luftgitarren är ju inte heller en dålig bedrift.
Betyg: 3,5

Ganska homogena synpunkter bland panelens medlemmar alltså, och ska man tro uttalandena så kommer detta att spisas flitigt i samband med partajjande. Inte så konstigt, kanske, även om Stones fegade lite med ett halvbetyg... Snittet hamnade i alla fall på fina 3,83, inte alls illa pinkat!

...det där med Bolt Thrower..

..kanske kräver lite förklaring efter gårdagens Blogg i Fokus.

Helt klart framgår ju där att SheerFaith som har bloggen Metalfilm gillar Bolt Thrower, och så gör även jag - men för personlig del så finns det lite historia bakom som gör att jag alltid kommer ge två tummar upp för dem som står benhårt fast som fans av bandet.

Birminghambandet spelar ju helt kompromisslös musik, benhård taktfast dödsmetall med lyrik som kretsar runt krig. Så lång vet ju det flesta. Mindre känt är kanse att namnet kommer från en spelpjäs i brädspelet Warhammer, ett spel som i stort sett går ut på att du tar rollen som fältherre och försöker manövrera dina tennsoldater till seger mot en motståndare. En bolt thrower hanterades oftast av rasen dvärgar, och är i praktiken som ett jättestort armborst som du kan se på bilden. På riktigt har jag för mig att det hette ballista, när sådan användes en gång i tiden.
Jaha, tänker du? So what?

Jo, men grejen är den att jag faktiskt har jobbat på bolaget som tillverkar alla dessa tennsoldater och prytlar. I Nottingham, som säljare (jag är alltså inte bara säljchef extraordinaire, jag kan även kränga tennsoldater. Eller, kunde en gång i tiden, det här är ju mer än 10 år sen...), och det ger förstås en extra skjuts åt mitt gillande för bandet. De var poppis på kontoret jag jobbade på också, speciellt som ett par av deras album pryds av scener som skapats för spelen.

Som om det inte varit nog så har jag handlat bandmerch av sångaren Karl Willets, och dessutom träffat gode vännen Per i samband med en koncert av bandet.
Med andra ord finns det fog för mitt gillande, tycker jag. Och räcker inte det så kan ni ju alltid lägga senaste mästerverket "Those Once Loyal" på skivtallriken, höja volymen och trycka på play. Det borde förklara resten...

Live: Judas Priest "Priest...live!"

Den här gången är Livesektionen tillägnad en skiva som bör få alla er som är lite skeptiska mot Judas Priest att krypa till korset. (jo, jag vet att en del av bloggens läsare har sina dubier gentemot det brittiska storbandet...).

Inspelad i Dallas och Atlanta 1986 så är denna dubbellive en uppvisning av ett band som redan då var mer eller mindre fulländat. På den remastrade versionen är ljudet exceptionellt bra, speciellt för att vara så pass länge sedan, och bandet ger oss versioner av sina låtar som är minst lika bra som på studioalbumet - samtidigt som frontmannen Rob Haldford uppvisar kunskaper i att domptera sin publik som är häpnadsväckande.

Kort sagt - Judas Priest var redan 1986 är erfaret, moget och enormt stort band med låtar och musiker som få andra band i historien har nått upp till efter det - och det är bland annat därför som de är legendarer inom hårdrocken.

Setlistan är helt enorm egentligen, och inledningen med "Out In The Cold" är lite smygande innan bandet sakta vräker på mer och mer, och när det sedan leder till "Heading Out The Highway" så har bandet hela publiken i sin hand. Lyssna exempelvis på gensvaret i inledningen av "Breaking The Law" eller "Some Heads Are Gonna Roll".

Fantastiskt.

Judas Priest är numera ett band som tappat lite av sin magi, till stor del beroende på att Halford inte längre klarar av den påfrestande sångstil han har, men här märks förstås inget av det. Det är ett band i högform och en vokalist som styr och ställer som han vill.

Och.

Låtarna.

Vilka pärlor!

"Living After Midninght", "The Hellion/Electric Eye", "Metal Gods", "The Sentinel", "Private Property", "Freewheel Burning"... allihop är de fantastiska i den här versionen.

"Priest...live!" är verkligen en av de riktigt stora och klassiska livetagningarna, med ett av de riktigt stora och klassiska banden. Kolla in och bli återförälskad!

Blogg i Fokus: Metalfilm

Serien där vi kikar lite närmare på andra bloggar går vidare - denna gången norrut då vi landar hos Metalfilm. Det är en blogg som jag personligen följer regelbundet, och där de flesta inlägg är läsvärda och informativa. Det ger mig också bra uppslag och åsikter om främst sköna DVD'er, och dessutom gillar jag den fullständiga och förbehållslösa kärleken till bandet Bolt Thrower som författaren SheerFaith ofta ger uttryck för... :)


Hej SheerFaith - din blogg har det briljanta namnet Metalfilm, vilket antyder att man hittar inlägg om metal & film. Stämmer det, och vad är du för filur?
Jag är en 34 årig norrlänning som egentligen är en stor nörd, på ett positivt sätt.
Jag har två stora intressen, det är film och metal så givetvis så blev namnet på min blogg MetalFilm. Nu har jag inte så många inlägg om film utan mest om metal men jag är filmvetare och har arbetat flera år inom filmbranschen och kan nog anses vara en filmnörd också.
Det som karakteriserar en nörd är att man samlar och till varje pris söker information om det man är intresserad av, i mitt fall tung metal och filmer gjorda av speciella och ibland ovanliga regissörer.

Vad har du för filosofi när det gäller inlägg? Finns det fasta avdelningar, har du några speciella saker som triggar dig till inlägg?
Jag skriver när lusten faller på och det blir oftast när jag läser eller hör något spännande. För något år sen så skrev jag om världens bästa filmer men jag tror att det bara blev två eller tre inlägg under den rubriken.
Jag förbereder inget utan det blir som det blir, det som sker i livet färgar mina inlägg.

Bloggande, det är ju en skum företeelse... vad tycker du är roligast med det? Tråkigast?
Roligast är att det faktiskt finns folk som läser det man skriver och att läsa andras bloggar. Någonting tråkigt kommer jag inte på.

Om man läser lite om dig så står det att du gillar Laphroaig. Rööökig whisky. Jag gillar också whisky, fast jag är lite mjukare och föredrar dem lite mer smooth... Berätta, vad tänker du om just whisky?
Livets vatten... När man dricker en rökig whisky känns det som om man insuper en bit historia. Vattnet har runnit genom torven och omsorgsfullt destillerats för att sedan lagras på fat. Jag tycker inte bara om rökig whisky även om jag anser att Laphroaig är i en klass för sig. Favoriterna heter:

Laphroaig

Scapa

Midleton very rare 2008 (svinigt dyr men prova om du får chansen)

Caol Ila

Highland Park

När det gäller blended så föredrar jag Irlänskt

Jameson och Tullamore Dew. Tullamore har faktiskt en single malt på 10 år som ej är att förakta.

Jag har läst en del om att du är rätt lyrisk när det gäller bland annat de nya DVD-släppen med AT THE GATES & PRIMORDIAL. Vilka är de bästa hårdrocksDVD'erna? Topp 3, typ?
Anledningen till att jag var lyrisk när det gällde dessa två är enkla. At The Gates ÄR det bästa death metal band som någonsin funnits och Slaughter of the soul är den bästa death metal platta som någonsin gjorts. Primordial är ett av mina favoritband och deras dvd är ju så otroligt snygg. Jag antar att jag kommer att bli lika lyrisk om Sleep kommer att släppa en dvd från ATP festivalen 2009. Jag läste att det inte är omöjligt...

Det finns ju mängder med bra dvd släpp men ska jag välja tre så blir det idag dessa.

1: At the Gates – Live Wacken. Jag menar världens bästa band visar vart skåpet ska stå. Lite därför att man faktiskt stod där i publiken.

2: Fields Of The Nephilim - Revelations / Forever Remain / Visionary Heads

Att få chansen att se Fields of the Nephilim lär ju inte vara så stor så det är tur att denna dvd finns. Världens bästa gothrock.

3: Napalm Death – The DVD

Live Corruption giget är ju från Napalm Deaths glansdagar. Så här ska en death/grind spelning se ut.

Följer du själv massor av bloggar? Finns det några guldkorn du kan dela med dig av?
Jag brukar kolla in följande bloggar.

Din

http://granvik.blogg.se/

http://canthateenough.blogspot.com/

http://regnavrede.blogspot.com/

http://idiotensparad.blogg.se/

http://angrierchairs.blogspot.com/

http://kimkahn.blogspot.com/

http://metallbibliotekarien.blogspot.com/

http://blogg.aftonbladet.se/klingdiamond

http://www.themetalinquisition.com/


Till sist.. vilken musik är bäst just nu?
Den senaste tiden har gått i doomens tecken så den platta som snurrat mest har varit den briljanta Dopesmoker med Sleep.

Av de plattor som släppts i år så tycker jag att senaste Rotting Christ är snorbra.

Förra årets bästa platta ”The Great Cessation” av YOB snurrar en del i cd spelaren och den är fortfarande förra årets bästa platta. High on Fires nya är grym

Den platta som jag ser fram emot är Misery Index och givetvis Primordial som eventuellt släpper en ny platta till hösten. Någonting som skulle slå det mesta är om Bolt Thrower skulle få fingrarna ur och ta och släppa en ny platta och varför inte en dvd.

Tack För uppmärksamheten

Och keep up the blogging.

Ja, detsamma SheerFaith - och tack för bra tips. Extra fint att du fortsätter hålla tummarna för mer Bolt Thrower-släpp!

Har du inte kollat in Metalfilm själv så är det dags för det nu - du hittar den här!