Mastodon gör musik till filmen Jonah Hex

Som alla läsare av Close Up kunde se i senaste numret så har Mastodon gjort musik till den kommande filmen Jonah Hex - en "western" med Josh Brolin, Megan Fox och John Malkovich.
Det står "western", för det hela handlar om Jonah Hex som står med ena benet bland de levande och det andra benet bland det döda, och.. ja.. man kan säga att det hela utspelar sig i westernmiljö, men det är fasen ingen traditionell western vi pratar om.

Oavsett så lär de ju ha en hoper folk som går och ser filmen "bara" för musiken om inte annat. Mastodon har - om jag förstår saken rätt - haft ganska fria tyglar att skapa musik till ett helt vrickat äventyr med John Malkovich som skurken som samlar ihop en armé från helvetet - och Josh Brolin som prisjägaren Jonah Hex som får tillfällig respit från priset på sitt huvud om han stoppar Malkovich. Med andra ord, perfekt grogrund för Mastodon, känns det som!

Kul kuriosa är dessutom att jag faktisk MINNS den där serien från det att jag var liten.
Ja, jag var en nörd...

Hur som helst - det finns inga trailers uppe än, men de intervjuer som finns hittar du här!

Dimebag Darrel-tribute, gratislyssning!

Panteras förra gitarrvirtuos, tragiskt nedskjutne Dimebag Darrel kommer att hyllas på ett album som innehåller några en hel del intressanta spelare från hårdrocksvärlden - och nu har du chansen att tjuvlyssna på alla låtar!
Vad sägs om en Machine Head-version av "Fucking Hostile", Zakk Wylde's variant av "Suicide Note Pt 1", "Mouth For War" i Biohazards tolkning, eller kanske att höra Throwdown få leva ut sina Pantera-wanna-be-känslor i "Becoming"?
Allt finns på denna länk - mycket nöje, passar väl perfekt att fira Lucia på det viset?

Remasters: Led Zeppelin "IV"

Där står du och tvekar. Led Zeppelin har ju ändå släppt ut en bunt remastrade plattor, och de fyra första är döpta med bara siffror... vilken är det nu som är bäst?


Goda nyheter.


Du kan sluta tveka, och greppa klassikern "Led Zeppelin IV". inte bara för att den innehåller dunderhiten "Stairway to Heaven" (som stundtals spelas närmast sönder och samman i media, men ändå lyckas hålla greppet som en bra rocklåt år ut och år in), utan minst lika mycket för det andra materialet.


Plattan startar med "Black Dog" och "Rock and Roll", 2 riktiga godbitar som bjuder på Zeppelin när de är som bäst. Sen kommer en riktigt skön blandning av ballader och rock, så på det hela taget har du en fin mix av klassiker att se fram emot på denna giv.


Att musiken framförs av Robert Plant, Jimmy Paige, John Bonham och John Paul Jones gör ju inte saken sämre - speciellt inte när du nu har chansen att lyssna på deras artisteri via en digitalt remastrad kopia.

Led Zeppelin räknas som en av grundarna till vår tids hårdare musik, riktiga pionjärer på sin tid. Plocka upp deras fjärde platta och upptäck att bra musik är tidlös - och att vi som gillar hård musik av idag ska vara tacksamma för dessa föregångare!

Meshuggah släpper DVD + CD

Ni som följer nedräkningen över de bästa svenska albumen på Werock.se vet att jag har "Destroy Erase Improve" på plats nummer 9.


I början av februari får man dessutom chansen att ta hem Umeåkillarna i sitt eget vardagsrum om man vill, då kommer deras DVD + CD-paket "Alive".


Åsikterna om hur kul det är att se übermusikerna i Meshuggah live går ju isär - somliga står hänförda över att det är möjligt att vara så tajta, andra tycker det är trist att de bara.. tja.. spelar. Hur som helst får du chansen att avgöra själv nu, och låtmaterialet är ju inte svagt direkt!

Recension Katatonia "Night Is The New Day"

Den här skivan har verkligen fått finnas i min ägo länge innan recension. Jag har spelat den intensivt stundom, låtit den vila och sedan återkommit till den, allt för att försöka ta till mig detta epos. Trots det vet jag inte om jag är helt igenom barriären som Katatonia har byggt när det gäller den här skivan - det känns lite som om man måste tränga igenom ett ordentligt törnesnår, och... ja.. jag tror att jag fortfarande har en bit kvar på så sätt att plattan nog kommer att fortsätta växa än mer framgent.

Förra given från svenskarna var kritikerhyllade "The Great Cold Distance", och där den var mer smittande och direkt så känns "Night Is The New Day" dunklare, mörkare och mer svårgreppbar - vilket nog är precis vad gruppen har varit ute efter. Hur följer man upp en sån hit som "The Great Cold Distance"? Mer av samma vara är nästan dödsdömt, och det känns som om gruppen medvetet har siktat på att ställa om räkneverken och samtidigt producera ett verk som är urstarkt - fast på ett annat vis. Här bjuds vi på en resa i ett enormt ljudlandskap, bandet målar med både bred och smal pensel i dystra & mörka färger och det tar massor av lyssningar innan alla detaljer framträder (om man nu någonsin når dit...).
Personligen är jag lyckligt lottad som har en hifianläggning som klarar att ge den här skivans ljudbild rättvisa, för det är otroligt många lager på varandra, lager som försvinner och smälter ihop vid lyssning i enklare anläggningar.
Hörlurar är ett annat bra alternativ för den här skivan, ifall du nu inte vill lägga ut en mindre förmögenhet på stenåldersutrustning som CD-spelare...

Nåväl, hur klarar sig bandet då?
Svaret är - bra. Skivan är tyvärr lite ojämn i mina öron, då topparna är oerhört höga utan att dra med sig alla kompositioner mot dessa altituder. Totalt sett inbjuder den till lyssning från spår ett till det magnifika slutet, och jag gillar tanken som ligger bakom att sista spåret verkligen ska vara slutet - på mitt exemplar av skivan finns ett bonusspår, men det ligger inte traditionellt sist. Där breder istället låten "Departer" ut sig, med gästsång av Krister Linder från Enter The Hunt. Där, just när den låten spelas, då är undertecknad nära tårar. Det är så rätt, det är Katatonia när allt stämmer. Fantastisk låt, och eftersom hela skivan känns mer som en resa än olika sånger staplade på varandra så är det en perfekt avslutning.

Det skulle absolut vara möjligt att gräva ner sig och analysera den här skivan mer, men det vore också att förstöra för er som inte har gett er in i Katatonias mörka värld ännu, och dessutom riskerar jag absolut att misslyckas sätta ord på de känslor som rör sig runt i mig när jag spelar detta album.

Du hittar mer om Katatonia på deras MySpace, om du inte vet vilka de är ännu.

Bästa Spår: "Departer", men skivan ska ses som en helhet tycker jag. Att spela "Departer" lösryckt tjänar den inte på, då den i mitt tycke har sin perfekt plats som just avslut på "Night Is The New Day".

Betyg då? Nja, det blir inte ett maxbetyg. Därtill tycker jag att skivan är lite för svårtillgänglig, och jag saknar faktiskt en del av den där direkta känslan som föregångaren hade, den som talade direkt till mig som lyssnaren både första och tjugoförsta gången jag hörde den. Däremot tycker jag att bandet har lyckats komma ur en liten rävsax. Detta är riktigt bra, och ger dem full handlingsfrihet framåt.

Katatonia "Night Is The New Day" - 4

Ica Maxi

Eftermiddagen spenderades delvis med storhandling på ett sånt där vansinnesstort ICA Maxi (3000 spänn?!? Vad i helvete?!??!). Noterade att deras medieavdelning, alltså den för skivor, spela, böcker, film är galet stor.
Jag undrar om inte det är framtiden för skivbranchen.
Massproducerad mittfåra till gemene konsument via stormarknader, och små genrespecialiserade butiker för oss andra. Lite trist att skivaffären som sådan håller på att dö ut.
Fast å andra sidan.
På väg hem kikade vi in på McDonalds för mat till lillkillen. De spelade Ozzy i högtalarna på restaurangen.
Då blir man ju lite glad! :)

För övrigt tänker jag nu lyda OLW-reklamen.
Fredagsmyyyyyyyyyyyys!

In Flames & Killswitch Engage på Hovet ikväll!

Fet föreställning på Hovet i Stockholm ikväll, In Flames och Killswitch Engage är båda riktigt bra liveband.
Själv ska jag inte dit - men jag vet att några av bloggens läsare kommer närvara.

Får man hoppas på lite synpunkter om hur det hela var?

Veckans Tips: Keep of Kalessin "Armada"

Det sista Veckans Tips som levereras av undertecknad 2009 (det blir ett litet uppehåll under helgerna då denna blogg kommer att fokusera på bland annat årsbästalistor, julfirande och annat allmännt svammel..) är inget annat än en stenhård svart pärla. Norska Keep of Kalessin kallar sin musik för "Epic Extreme Metal" istället för black metal, och det kan man väl låta dem komma undan med. Vi pratar nämligen inte om traditionell black metal här, även om det minner om detta stundtals. Nej, här har musiken blandats upp med allehanda olika influenser och bakats ihop till bandets helt egna sound.
Till och med när gitarristen Obsidian C hyvlar jazz-riff i överljudsfart så känns dte helt naturligt och rätt, det är bara som det ska, på något sätt!

Låtmaterialet är extremt starkt på den här skivan, och allt framförs med enormt kunnande - resultatet är faktiskt så starkt att eder Rebellängel inte skulle tveka att plocka med den här plattan bland de 10 starkaste under -00-talet! Från inledande "Crown of the Kings" och "The Black Uncharted" så sitter man klistrad och hänförd, och avslutningen med "The Wealth of Darkness" och titelspåret "Armada" är så bra att håret reser sig på armarna - varenda gång!

På sin MySpacesida gör bandet förstås mest reklam för plattan "Kolossus" från förra året. Även den är mycket bra, men "Armada" är snäppet vassare. Det är verkligen "Epic Extreme Metal", och det är bra som fan!

Nu börjar det ta sig..

...mindre än en månad kvar till den årliga Hårdrockskvällen nu, och i veckan har inte mindre än 2 pusselbitar till fallit på plats. Det tar sig sakta, tycker jag!

Nu har även kategorierna "Låt som blir bättre Live" och "Bästa Träningsmusik" fått sin lösning, och med är det "bara" hälften av kategorierna kvar - varav en är "Bäst Just Nu" som alltid sätts precis i slutet.
"Bästa omslag", "Bästa Cover" och "Bäst/elakast riff" återstår, och det är i o f s rätt svåra saker att besvara, men ändå.

Det ser ut att sakta lösa sig. Härligt, då kan man snart se fram mot en av de bästa kvällarna på året!

Sonisphere till Stockholm!

Jag blev just kontaktad av R2 som var så uppspelt att han knappt visste vad han skulle göra av sig själv.
Anledningen?
Sonisphere kommer till Stockholm lördag den 7:e augusti 2010, och laguppställningen kan ju faktiskt få nästan vilken rocker som helst att göra i byxorna av glädje.
Iron Maiden, Mötley Crüe, Heaven & Hell, Iggy & The Stooges,Slayer, Anthrax och Alice Cooper.
Jo, det är sant.

925 pix kommer biljetterna att kosta, och de släpps nu på måndag.
Det var f*n på tiden att Ståckålm fick en rockfestival, tycker ni inte?

Musiktips för dig som gillar denna Veckans Tips!

En del av er kanse minns att jag efterlyste lite bra, melodiös hårdrock förra veckan - ungefär i samma stil som denna Veckans Tips Allen/Lande?
Gillar du också sådan musik så ska du få ett bra tips här - W.E.T!
Hopplöst namn, jag vet, men bakom bokstavskombinationen döljer sig bland annat Jeff Scott Soto, Erik Mårtensson och Robert Säll, och den självbetitlade plattan går lite i stil med Journey, och verkar vid de första lyssningarna riktigt bra för oss som gillar den typen av lite mjukare hårdrock ibland.

Här har du ett smakprov, "One Love"!

Veckans spelare!

Ny onsdag, ny sammanfattning av veckan som gått - och det har absolut varit en vecka där bloggen försökt få lite kläm på det här med årsbästalistan.
intensiv lyssning på Behemoth, Candlemass och Megadeth för att försöka hitta deras placeringar, och där kan man väl säga att jag tycker Mustaines "Endgame" har vuxit rejält. Ojämn, tyvärr, men de bästa spåren är just nu utmanare till "Bäst Just Nu" för min del!

Dessutom har Dark Tranquillitys livealbum fortsatt gå varmt, både DVD och CD. Ska du önska dig ett hårt paket av tomten i år så rekommenderas denna varmt - och du har väl inte missat recensionen?

Los Sin Nombre från Linköping har debutalstret "Blind Leading Blind" ute, en skön riffmacka som är en riktigt adrenalininjektion, och eftersom det skrivs en del för Werock.se's räkning så går också plattan varm hemma. Ja, att den dessutom är bra bidrar ju det med... :)

Lika som bär?

Jag har faktiskt inte tänkt på det förrän nu. De är rätt lika, Mikael Stanne i Dark Tranquillity och Nick Holmes i Paradise Lost..

Den första bilden är Stanne, den andra är Holmes. Eller?

Backyard Babies i Nyhetsmorgon

Idag var Backyard Babies med i Nyhetsmorgon, de firar 20 år.
Märkligt att en så meningslöst band kan nå 20 år av ändå relativa framgångar, tycker jag.
Intervju med Dregen & Nicke, sen spelade de både "Abandon" och "Degenerate", så gillar du bandet har du lite att kolla på. Jag gör det som sagt inte - eller, rättare sagt, jag är rätt likgiltig för dem.

Däremot kan jag konstatera några saker efter att ha sett dem i morse:

• Tatueringar är snyggt och tufft. Jag blev sugen på att boka fler sittningar nu...
• De har ganska snygga gitarrer. Jag tycker fan de är bättre visuellt än "audiellt", så att säga...
• Boken de lottade ut hade riktigt många bra bilder.

Sveriges 10 bästa metalalbum - genom tiderna!

Javisst - den här bloggen har ju tidigare kört en lista som slutade i de 12 bästa svenska givarna genom tiderna, allt serverat efter alfabetisk ordning.
Undrar du hur de rankar sig inbördes?
Gillar du dessutom listor generellt?

Då ska du givetvis hänga med på Werock.se-nedröäkningen som nyss börjat.
Där får du alla slribenters listor över de 10 bästa albumen Sverige har presterat. I ordning. Dessutom avslutas allt med en aggregerad lista - och räcker inte det som teaser så kan jag väl säga att inte alla av de skivor den här bloggen hade med på sin uppräkning har följt med till Werock-listan, som bjuder på minst en nyhet.

Häng med!

Och de nominerade är...

Det börjar verkligen dra ihop sig till Årsbästalistor.
Den här bloggen kommer hålla sig till konceptet med 12 - dvs, du kommer att få Topp 12 för 2009 i en nedräkning.
En skiva om dagen.
Men det är ju intressant redan nu, för man kan skönja vilka som är med och tampas om toppplaceringarna.
Bloggen the paper, the pen, my eyes har en lista med sina kandidater, och den här bloggen tycket idén var så bra att den är värd att stjäla. Här har dock en gallring skett, så nedanstående lista innehåller bara de plattor som verkligen fajtas om om listplaceringar. Dessutom ligger länkar till recensioner i de fall Rebellängeln skrivit sådana, så du kan läsa in dig redan nu på kandidaterna.

Here goes!

Amorphis "Skyforger"
Baroness "Blue Record"
Behemoth "Evangelion"
Candlemass "Death Magic Doom"
The Devils Blood "The Tine Of No Time Evermore"
Ex Deo "Romulus"
The Gates Of Slumber "Hymns Of Blood And Thunder"
Ghost Brigade "Isolation Songs"
Hardcore Superstar "Beg For It"
Immortal "All Shall Fall"
Katatonia "Night Is The New Day"
Kongh "Shadows Of The Shapeless"
Lamb Of God "Wrath"
Mastodon "Crack The Skye"
Megadeth "Endgame"
Necrophobic "Death To All"
Paradise Lost "Death Unites Us - Faith Divides Us"
Pearl Jam "Backspacer"
Tribulation "The Horror"

Naturligtvis finns det bubblare också. Innan året är slut ska också Alice In Chains, Los Sin Nombre och Freak Kitchen sväljas, så de 19 skivor som står uppradade ovan kan bli fler.
Dessutom är det intressant för egen del att titta såhär i backspegeln. Det finns verkligen skivor som redan krympt respektive växt efter recensionen, så det blir ett ganska styvt jobb att plocka ihop årets lista...

Close Up fortsätter med sina specialare...

Close Up har ju tidigare kört lite specialare - dvs olika versioner av tidningen till ex prenumeranter och i handeln - vilket bloggen skrev en de lom.
Nu har det hänt igen, och denna gång kan man i handeln köpa ett ex som innehåller Sonic Syndicates alster "Love And Other Disasters". Inget för mig, men man kan ju tänka sig att det lockar en del kids.

Är jag i fel demografiska grupp för tidningen månne?
I så fall är det nog åldersindelningen som spökar.
Ibland känner jag mig verkligen för gammal och orkar bara inte med en del musik eller grupper. Gillar inte riktigt dte med mig själv, men ibland är jag verkligen en surgubbe som inte ger folk chansen utan sågar hejvilt - i Sonic Syndicates fall baserat på en spelning där de var förband till Dark Tranquillity har jag för mig.
Sen dess gillar jag dem inte, trots att jag inser att jag är oresonlig och orättvis.

Vad gör man åt sånt? Accepterar att det är en del av mig, min fel och brister, eller försöker rätta till det?

Live: Yngwie Malmsteen "Trial By Fire"

Inse hur coolt det är att Yngwie Malmsteen släpper sin första liveplatta inspelad i S:t Petersburg - för så länge sen att det hette Leningrad? "Trial By Fire" är släppt 1989, och bjuder dessutom på en liveupplevelse som du bara inte får missa!

Bandet är ganska svenskt, Yngwie har med sig bröderna Jens och Anders Johansson på keyboard och trummor, samt Barry Dunaway på bas och Joe Lynn Turner vid sångmikrofonen, samtidigt som han serverar ett pärlband av riktigt bra låtar.

"Liar", "Queen In Love", och "Deja Vu" inleder starkt innan Yngwie får glänsa sådär lagom (dvs mycket, utan att förstöra flytet genom att sola sönder konserten) i "Far Beyond The Sun". Fortsättningen ger oss sen klassiker som "You Don't Remeber, I'll Never Forget", "Crystal Ball", "Black Star" och "Heaven Tonight" innan bandet avslutar med en oväntat bra cover på Hendrix "Spanish Castle Magic" - allt med en skön närvaro, bra ljud och bra balans mellan sångerna i sig och Yngwies dominans. Kort sagt - har du inte den här skivan i din samling och gillar bra, svängig hårdrock framförd av proffs så har du missat ett givet köp.

Yngwie Malmsteen med sitt crew - live från en stad vars namn inte ens finns längre. Jävligt bra!

Springbank 10YO

Årets fynd för egen del, den lite säregna whiskyn Springbank.
Kräver en hel del vatten för att göra sig, men i denna 10-åring gömmer sig en härligt varm whisky som kommit att bli lite av en favorit.
Gillar du Scapa och Highland Park så ska du försöka lägga vantarna på en Springbank!

W.A.S.P och RATT klara för Sweden Rock

Sommarens festivaler är i full gång med att släppa sina första artiser, och Sweden Rock har klart med WASP, som kommer att köra ett gig med bara låtar från de första 2 plattorna, samt RATT. Naturligtvis finns några fler, bland annat Anvil, Sabaton (som verkar ska spela överallt i sommar) och D A D. Personligen är jag däremot mer intresserad av kryssningen i April.

Den "headlinas" av Death Angel, ett band som jag är bra sugen på att se. "Act III" var ett riktigt bra alster 1990, och det är en av de där plattorna som jag äger på vinyl och har återköpt på CD. Tyvärr tvingades ju bandet till en lång ofrivillig paus bland annat pga en trafikolycka och efterföljder, men nu är man tillbaka - och det med besked!
Har du inte kollat in de två senaste alstren "The Art Of Dying" samt "Killing Season" ännu så har du två grymma plattor framför dig!

Recension: Dark Tranquillity "Where Death is Most Alive"

För det första ska det sägas - jag gillar liveskivor, så även om det inte är vanligt att jag recenserar dem på bloggen så kan jag inte låta bli i detta fall.

För det andra - Dark Tranquillity har släppt denna spelning i DVD-form, CD-form och en kombination. Denna recension är för CD'n, men jag har sett DVD'n, och det kanske spelar in i betygstänkandent. Eller inte, men det får du som läsare fundera över på egen hand.

Med det sagt... JÄVLAR, vilken smäll detta är!

Tokbra ljud (vilken närvarokänsla!), grym setlista, ett band i högform och en publik som verkar ha snortat speed samtidiggt som de pluggat bandets diskografi - allsången redan i inledande "The Treason Wall" ger mig ståpäls av glädje och får mig att önska att jag var där. MiIkael Stanne är en bra, karismatisk frontman (även om mellansnacket faktiskt är rätt träigt stora delar av konserten), och bandet är grymt vasst.

På denna dubbelplatta får du klassiker från hela repertoaren, även om fokus ligger på de två senaste skivorna "Character" och "Fiction", och när man hör bandet såhär, med alla hits uppstaplade så är det inte utan att jag skulle vilja påstå... detta blir nästa stora grej från Sverige. Bandet släpper en ny platta i början av nästa år ("We Are The Void" är titeln), och bloggen förutspår massiva framgångar för bandet som snart tar steget upp på In Flames-nivå, om liknelsen tillåts. Att jag personligen får glädjen att se dem på den bokade Close Up-kryssningen gör ju inte saken sämre... :)

Nå, tillbaka till recensionen, eller den illa maskerade hyllningen som detta utvecklar sig till. Som du har förstått är detta något du måste ha. Du får fantastisk allsång, duett med Nell Sigland (Theatre of Tragedy), du får tokbra versioner av bland annat "The New Build", "Lost to Apathy", "The Wonders At Your Feet", "Inside The Particle Storm", "Yesterworld/Punish My Heaven", "Misery's Crown"... ja, istort sett vilken låt du än vill.

Bästa Spår: Går inte att säga. Varje gång jag lyssnar på den här plattan är det den sången som råkar spelas just då, just när jag frågar mig själv det.

Spring och köp. Nu. Vad väntar du på?

Dark Tranquillity "Where Death Is Most Alive" - 5

Liknar omslaget till "Death Magnetic"en vagina?

Ja, det frågar sig de franska journalisterna i samband med Metallicas spelningar i Frankrike som vi tidigare berättat om på den här bloggen.
Och medlemmarna får svara. Berättigad fråga? Det kan man ju diskutera...

Kolla in klippet nedan!

Opeth-jubileeum!

Svenska Opeth, världselit inom progressiv dödsmetall, firar 20 år genom en fläskig föreställning på Cirkus i Stockholm den 30:e mars kommande år. Stället lär bli fullpackat, speciellt som bandet ska spela 2 set - där det ena är skivan "Blackwater Park" i sin helhet - biljetter släpps nästa vecka (inklusive riktigt feta VIP-paket som inkluderar träff med bandet, ny version av skivan "Blackwater Park", ryggsäck med merch, mm..), och ska man ha en plats så blir det nog till att hänga på låset.

Om jag kommer försöka få plåtar?

Är påven katolik?
Skiter björnen i skogen?
Blev mitt lag förnedrat mot Brynäs igår?
HELL YESS!

Veckans Tips: Allen/Lande "The Battle"

Jorn Lande och Russel Allen från Symphony X är dragplåster på den här plattan (som för övrigt ävne fått en uppföljare vid namn "The Revenge"), men egentligen är det den svenske gitarristen Magnus Karlsson som ska hyllas - det är nämligen han som skrivit musiken och spelar gura, bas och keyboard på den här lilla pärlan. För det är en pärla!

Melodiös, traditionell ganska snäll hårdrock med urstarka refränger, bra sång och en skön produktion växer inte på träd så har du inte upptäckt detta än har du skön lyssning framför dig. Stundtals sjunger supervokalisterna duett, stundtals sjunger de hela låtarna själv - oavsett så bjuds vi som lyssnar på den ena grymma låten efter den andra, och det är nog en slump att bloggens två favoriter "Truth About Our Time" och "Silent Rage" är just duetter.

Musiken i sig är snäppet snällare än ex Jorns förra band(och nya, ni har väl inte missat att han är tillbaka på det kommande släppet?) Masterplan, och även Allens band Symphony X är en aning hårdare än det här. Nu gör det ju ingenting, för "The Battle" har fullt driv och ett speciellt ös hela vägen ändå, trots lite mjukare kanter.

Kolla in. Genast!

Recensioner på Werock!

Siten Werock.se publicerar recensioner på plattor varje månad - och nu ligger alla decemberskivor uppe, ett helt gäng av dem - bland annat Hypocrisy och Gorgoroth.

Själv har jag bidragit med en enkel recension av The Gates Of Slumber, och gruppen var för mig en rätt ny erfarenhet. Deras säregna mix av doom och heavy metal passar mig dock ganska bra, och plattan kan absolut vara en kandidat för Årets Topplista. Kanske inte överst, men ändå.

Gillar du akter som Grand Magus eller tidiga Candlemass så ska du absolut kolla in jänkarna!

Idag fyller för övrigt min sambo T år, så det blir en fredag i firandets tecken.

HIPP HIPP HURRA!

Från hero to zero

Jag har de senaste dagarna tänkt en hel del på hur långt det kan gå.
Det där med att förändras från hjälte till pajas alltså, att gå från hyllad rockgud till att vara en person som det är OK att driva med i diverse press och media.
Media (och säkert även denna blogg) är ju generellt kappvändare som många gånger verkar nästan hypnotiserade - en skiva eller grupp "ska" hyllas, ibland oavsett hur kvaliteten är, medan andra kan man skratta åt, eller till och med håna.
Det händer hela tiden, och ska man prata om två personer som absolut sett båda delar av hyllningskalan så är det två herrar som dukat under för sina egon, och under en lång karriär rört sig från just rockhjältestatus till att betraktas som någon form av clown inom genren.
Javisst, jag menar givetvis Glenn Danzig och Yngwie Malmsteen, eller Glenn "Evil Elvis" Danzig och Yngwie "You Have Unleashed The Fucking Fury" Malmsteen som de oftast beskrivs numera.

Är det inte konstigt att en man som Danzig kan starta med alla Misfitsplattor (och visst ser du då och då folk knata runt med merch från just Misfits?), Samhain, sen släppa sådana fullkomliga mästerverk som "Danzig 1-4" - bara för att sen hamna i en kreativ nedåtgående spiral samtidigt som han fäller några illa valda kommentarer i media = voilá, så har man en clown vars tidigare arbete nästan inte räknas?
En del fans håller kvar sin dyrkan, men ganska många - däribland stundtals undertecknad - dras med i karusellen och fäller elaka kommentarer eller vågar inte stå fast vid sin åsikt om att Danzig, faktiskt, har gjort fantastisk musik.
För så är det ju.
Inget karl'n gör nu tar ju bort det faktum att han står bakom dessa helt fantastiska skivor.

Vår svenske gitarrhjälte Yngwie Malmsteen spåddes (och fick ju faktiskt) en lysande karriär. Det talades tidigt om hans enorma förmåga när det gällde att hantera gitarren, och under de första åren bevisade han att även låtskrivandet fanns där. "Rising Force" (som för bövelen fick en Grammis 1984, innan Göteborgssoundet och Stockholmsdödsen ens var födda!), "Marching Out", Trilogy", och Odyssey" är alla tokgrymma skivor släppta innan 1990 - men sen förändrades saker. Yngwie var större än livet självt och under senare delen av 90-talet sjönk kvaliteten på hans album en aning. Det tog alltså inte speciellt lång tid innan han hamnade i samma sits som Danzig, som en pajas det är allmänt OK at skriva skit om och håna.
Ja, det är klart, efter den berömda flygplansincidenten när han tok-arg yttrade de numera bevingade orden "You Have Unleashed The Fucking Fury" så blev han än mer måltavla, men vafanken - jämför med i stort sett vad som helst som ex Mötley Crüe haft för sig så inser man hur mycket större "hån-proportioner" Yngwies utbrott fått.

Vad vill jag då ha sagt med det här rätt långa inlägget?
Jo, helt enkelt att metalvärlden ibland tappar bort att lyssna och tänka själv - vi fastnar ofta i olika former av mediala åsikter om vad som är "true". Tyvärr.

Hyllas den som hyllas bör.
Mitt förslag är att börja med 2 av hårdrockens stora, Glenn Danzig och Yngwie Malmsteen.
TACK, gubbar, för era fantastiska bidrag till mitt musikliv!

Vill du läsa mer inlägg om metalvärlden, och vad somär "true" och inte så rekommenderar jag de två inlägg som skrivits av Blasphemedia och Tomasz som svarar.
Bra texter, den här bloggen rekommenderar dem varmt!

Rammstein första stora akt till Metal Town 2010!

Tyska Rammstein blir garanterad huvudakt en av dagarna, något annat kan jag inte tänka mig.
Tyvärr, tycker jag själv, men det är väl mest för att jag inte lockas speciellt mycket.
Fast det lär väl dra kids, kan tänka...

Övriga akter släppta i denna första veva är Nile, Sabaton, Finntroll och Cynic.
Ett enda stort... mä. Nile kan bli kul, men de andra akterna känns inte alls spännande.
Det kommer ju fler akter dock, och naturligtvis åker man inte bara dit för musiken!

Skivor som ligger på väntelistan...

2009 har varit ett ganska bra skivår, och det börjar dra ihop sig till summering.
Med det inser jag att det finns ett antal skivor som jag verkligen vill lyssna på, men aldrig kommit fram till, tyvärr.
Ska försöka göra det till ett projekt under jul- och nyårshelgerna, men vad vet man.
Det kan ju fortsätta misslyckas.
Dessutom innebär det att följande skivor inte kommer finnas med i mina summeringar av 2009 - helt enkelt för att kjag inte har hört dem!

• Alice In Chains "Black Gives Way To Blue"
• Funeral Mist "Maranatha"
• Gorgoroth "Quantos Possunt ad Satanitatem"
• Marduk "Wormwood"
• Rammstein "Liebe Is Für Alle Da"
• Hypocrisy "A Taste Of Extreme Divinity"

...som märks är det rätt tunga titlar, en del av dem. Vete fanken varför jag inte kommit över dem, det har bara inte blivit. Ännu. För naturligtvis måste dessa verk absorberas. Jag ska bara, som Alfons Åberg sa...

Dödsmetallen flyttar in!

Denna veckans spellista domineras fulltständigt av dödsmetall.
Anledningen är att jag försökt hitta en låt till Hårdrockskväll 2010, kategorin om Bästa Träningsmusik.
Och jag tränar bäst till dödsmetall. Det ger ett sjysst flyt i löpningen, och bra adrenalin vid styrkepass.

Det betyder följande alster på veckans Mest i Spelaren:

"Crippled and Broken" med Kataklysm, "Plague Rider" med Witchery, "Eaten" med Bloodbath samt "Death In Fire" av Amon Amarth är alla spår som fått sig en riktig syn i sömmarna för att se om de duger. Till detta ska läggas nya liveplattan från Dark Tranquillity, "Where Death Is Most Alive" - en riktigt höjdare, måste jag säga!

Om något av dessa spår duger för mitt val?
Vete fanken. Är rätt tveksam till det just nu... det finns andra hetare kandidater till "Bästa Träningsmusik" som det är idag. Men det kan ju ändras..

Dessutom - idag ramlade senaste Close Up in i brevlådan, årets roligaste nummer pga Årsbästalistorna.
Att Mastodon toppade med "Crack The Skye" förvånar inte, men att Candlemass knep andraplatsen med "Death Magic Doom" överraskade mig. Visst är det en bra platta, men... sååå bra?

För övrigt var det som vanligt fullt av intressanta namn. Jag inser att jag verkligen måste komma ikapp med viss lyssning jag bara inte hunnit med än (Alice In Chains, Funeral Mist..), samt kolla en del andra akter (Wolves In The Throneroom, Propagandhi...).

Dessutom börjar dte verkligen vara dags att arbeta med sin egen Årsbästalista, både för den här bloggen och för Werock. Ett kul arbete som jag tror att jag ska kasta mig över i nästa vecka!

Och vinnaren i Igneous Human-tävlingen är...

...ingen annan än vår läsare med nickname SLUSK!

Svaret var naturligtvis att Igneous är latin och betyder "Av Eld", men har du glömt hur tävlingen var utformad (eller kanske bara vill kolla in hur vinst-tröjan såg ut) så hittar du den här!

GRATTIS, bandet grattar och hälsar att skiva samt T-shirt är på väg med posten.

Bloggen passar på att tacka för intresset ni läsare har visat, samt Igneous Human för ett bra samarbete.
Det blir absolut fler tävlingar framöver. Stay Tuned!

Recension - Mayhem Live!

Norska black metal-veteranerna Mayhem är ute på vägarna här i Sverige, och bloggens kollega på Werock, Shadow, har satt samman en prydlig recension.
Det verkar som om man missade något, sällan ser man en så pass hyllande text. Senaste släppet "Ordo Ad Chao" var dessutom ganska friskt i mitt tycke, så dessa två pusselbitar tillsammans gör att man kanske vågar hoppas på en fortsatt ljus (ja, eller i det här fallet mörk...) framtid för bandet.

Till er som var där - grattis!

Detta händer i December!

Bloggens vana trogen försöker vi hålla koll på vad som händer den kommande månaden - men december är i ärlighetens namn inte en speciellt stor månad för metalreleaser. Några koncerter finns det, men i huvudsak kommer december att vara inriktad på sammanfattning av det gångna året.
På den här bloggen får du en snabb titt i backspegeln (2004-2008) under de fem sista dagarna innan jul, sen sparkar nedräkning av årsbästalistan igång just efter jul. Är du sugen på att få en "julkalender" redan nu så tipsas istället om En Portion Musik, som kommer att avhandla årets 24 bästa låtar från och med idag och fram till julafton. Kul koncept, men jag tror inte jag skulle vara mäktig att genomföra det - det känns verkligen som en grannlaga uppgift!

Nåväl, december! (och som vanligt är dte rätt hård Stockholmsvinkling på det spelningarna, undrar du över något av gigen i en annan stad eller tycker att bloggen saknar någon viktig händelse så hojta till!)

• 4/12 Avatar, Within Y & Degreaded spelar på Klubben i Stockholm
• 8/12 Doro spelar på Göta Källare
• 9/12 30 Seconds To Mars släpper albumet "This Is War"
• 11/12 In Flames, Killswitch Engage, Dead By April, Every Time I Die spelar på Hovet
• 15/12 Sonata Artctica spelar på Klubben
• 28/12 Europe & Crucified Barbara spelar på Hovet

Med andra ord - December kan du gott och väl stanna inne och läsa en massa. Själv tänker jag försöka lyssna ikapp på en del plattor som förtjänar massor mer speltid!

Plats på scen för BULLE!

Träffade lite folk för middag och en Tuborg eller två förra veckan, bl a Per, Magnus, The Woan, R2.
Magnus berättade en skön anekdot som jag nästan glömt - och det är tur att jag kom ihåg.
Den är lite för kul för att hålla ifrån allmänheten, tycker jag!

Det rör sig om Växjöbandet Bullet, som skulle vara förband vid en spelning (och vilka som var huvudakt har jag faktiskt lyckas glömma! Hjälp?), och i samband med att de går på så pajjar deras ljusrigg.
Så istället för B U L L E T i stora lysande bokstäver står det... BULLE.
Det är ju humor! :)

Dessuto mär de ju inte ensamma om sådana missöden.
I eminenta DVD'n "Used and Abused...In Live We Trust" med In Flames så kraschar deras ljusrigg i samband med att den ska tändas (det sker i starten av "Cloud Connected, om du är nyfiken och vill kolla själv), så hela andra ordet faller bort.
Inget IN FLAMES, alltså, bara ett ensamt IN.
Det är också humor, speciellt som detta fastnar på bandets första DVD-släpp!

Tävlingen med Igneous Human är avslutad!

Idag skriver vi första december - och det innebär bland annat att vår tävling med Igneous Human är avslutad.
Intresset för tävlingen har varit realtivt stort, men antalet bidrag blev förvånansvärt få. 6 stycken, för att vara helt exakt.
Dessa 6 är överlämnade till bandet, och de kommer att välja en vinnare.

Avslöjande om vem som vann kommer här så fort bandet har valt.. håll korpgluggarna öppna!
Dessutom ska jag fresta lite... är du med i ett band? Sugen på tid i studio med professionell producent?
Då ska du hänga med på den här bloggen den närmsta veckan. Det kan verkligen löna sig...

Svart!

Jag var på Öppna Förskolan i förmiddags. M härjade runt, jag såg härjad ut.
Då hittade jag skyltar där alla olika färger beskrivits, och jag kan liksom inte undanhålla er vad som stod på färgen svart (som väl rent tekniskt inte är en färg, utan ena änden av gråskalan, men skit i det nu...):

"Svart är motsatsen till vitt. Svart är mörker. Här finns inget hopp, inga möjligheter.Svart är tung och orörlig. Det är en dyster färg som blivit sorgens och dödens färg. Här slutar allt och det enda hoppfulla med det är att cirkeln är sluten och vi börjar om med vitt..."

Man fattar ju varför många metalband kör med svart, eller hur?
Dessutom var jag för dagen lämpligt klädd.
Svart (vad annars?) T-Shirt med vitt tryck: Watain "Sworn to the Dark"! :)

Du glömmer väl inte...

... att det är sista dagen för att vara med i vår tävling om signerad platta + T-shirt med Falköpingsbandet Igneous Human?
Få bidrag inlämnade såhär långt, så du har bra odds för att vinna - klicka på bilden här till höger för att få alla detaljer du behöver!

Nostalgi!

Första Advent idag, och det innebar bland annat att jag rotade runt lite på vinden efter julpynt.
Hittade också en låda märkt "LP-skivor", och en sån kan man ju bara inte gå förbi utan att öppna.
Massor av klassiker förstås (Dio! Bathory! Deep Purple! Kiss!), men också en massa oväntade konstigheter.
Jag menar... Artillery, Agent Steel, Armoured Saint (med John Bush på sång!), Death Angel, Pretty Maids mm...
Härliga minnen, nostalgiska återblickar, och det är bara att erkänna.
LP-formatet bjöd på riktigt många härliga omslag!

Dessutom kanske det är dags att uppdatera sin profil på Werock. Där hävdar jag att den mest pinsamma skivan i mina samling är nåt med Vikingarna, men nu hittade jag nåt som nog är snäppet värre. Strypers "To Hell With The Devil". Jag menar, Vikingarna är ju ett uppenbart skämt, men Stryper har jag alltså någon gång i mitt tidigare liv köpt. På allvar.
Brrrr.... :(

Remasters: Rainbow "Rising"

Det kan faktiskt vara världens bästa skiva, Rainbows mästerverk "Rising". 6 låtar, alla helt fantastiska gör en att den hamnar oerhört högt i en sådan räkning, och det man möjligtvis kan hålla emot alstret är väl att det är "bara" 6 låtar - ytterligare någon pärla hade faktiskt inte skadat.

Fast å andra sidan.

"Tarot Woman"

"Run With The Wolf"

"Starstruck"

"Do You Close Your Eyes"

"Stargazer"

"A Light In The Black"

Sinnesjukt bra låtmaterial hela vägen, och inte blir det sämre av sättningen heller. Ronnie James Dio i högform, Ritchie Blackmore på gitarr, rytmsektion med Jimmy Bain på bas och Cozy Powell på trummor samt Tony Carey som komplement på keyboards är inget annat än en supergrupp - och du kan få allt remastrat med ett riktigt bra ljud!

Originalinspelningen är från 1976, så antalet inspelningskanaler är förstås begränsade, men det är inget som denna remastrade version lider av - tvärtom tycker jag att den får en skön grundton då det inte är lager på lager av instrument och samplingar. Här finns istället trummor, bas, gitarr, keyboard och sång tydligt registrerade och hörbara. Det blir äkta musik hela vägen, och jag gillar ljudbilden skarpt!

Skivan innehåller inget extramaterial alls, men det är inget du ska fästa någon uppmärksamhet på.

Låtmaterialet i sig, samt framförandet är allt, och bara introt samt övergången till öppningsspåret "Tarot Woman" är värt hela pengen.

Rainbow "Rising", numera remastrad. Den bör absolut finnas i din skivsamling!

Nya, färgglada symboler...

Är du riktigt uppmärksam så har du sett att det dykt upp en del nya färgglada symboler i högermarginalen. Loggor för diverse bloggportaler och liknande sidor.
Det roliga med dem som dykt upp är att man kan följa rankingen direkt på den här sidan (den där lilla siffran som anges ex vid Blogtoplist och ToppBlogg) visar vilken ranking denna blogg har inom kategorin musik. Ju fler besökare, desto bättre ranking. I fallet BlogRankers så kan man istället klicka på symbolen och rösta/ranka denna blogg på den siten. Kvar finns naturligtvis också den vanliga Bloggtoppen.se, där den här bloggen för tillfället ligger ganska stadigt på plats 80-100, beroende på vilken dag i veckan det är.

Alltså - nu kan du följa & stötta Metalbloggens framfart direkt på den här sidan!

Tankar om KISS "Sonic Boom"

Nä, ingen av er läsare nappade på att skriva en gästrecension av senaste KISS-alstret "Sonic Boom". Och jag tvekade om jag skulle kolla in den själv.

Nu slutade det med en kompromiss, kan man säga.

En av bloggläsarna försåg mig med en kopia, så den har rullat en hel del.

Däremot orkar jag inte skriva en recension själv, det får istället bli det här. Lite tankar om det hela.

KISS själva säger att detta är det bästa de släppt sedan 70-talet, och att den kan mäta sig med de gamla klassikerna. Det är förstås till stora delar en överdrift, men man får ändå ge bandet lite cred - de har verkligen försökt hitta tillbaka till just det där speciella KISS-soundet den här gången. Riffen, överstämmorna, enkelheten finns där. Och Paul Stanley sjunger fortfarande oförskämt bra.

För övrigt får jag ungefär samma vibbar som av senaste alstret av AC/DC, "Black Ice". Dvs, det är rätt bra stundtals, lite utfyllnad stundtals, och en sån platta som bandets fans tycker är perfekt att få på ålderns höst medan de som inte tillhör bandets fans mest rycker på axlarna. Med andra ord - är du en som kan varneda not och stavelse i KISS-diskografin så gissar jag att du diggar det här hårt!

Och visst finns det riktiga pärlor. "Never Enough" och framförallt "All For the Glory" svänger duktigt, och på det hela taget är plattan lättlyssnad och full av skön rock.

Det räcker rätt bra!

På det hela taget är Rebellängeln rätt nöjd över att detta inte är en riktig recension.

Inga betyg att dela ut, således. För detta balanserar verkligen mitt mellan en 2:a och en 3:a...

Recension Paradise Lost, Debaser 19/11

Nu har det gått någon dag, och de första intryck jag hade efter spelningen med Paradise Lost har snarare förstärkts än ändrats. Bandet kändes ganska oinspirerat, och gick mest på rutin, tycker jag. Tyvärr.
Dessutom grämer det mig än mer att jag missade Ghost Brigade och istället fick se Samael.
Allvarligt talat... trummaskin?
Jag trodde fanken att det var ett skämt när jag såg att killen hade ett halvt trumset & en keyboard sammankopplad...

Hur som helst, recensionen på Werock är uppe nu, du hittar den här, och vill du ha ännu en nyans av spelningen så rekommenderas Tomasz Swiesciaks recension på Rockfoto.nu.
Werock innehåller lite bilder tagna av undertecknad också, men generellt var det svårt att ta bra kort. Eller så var det kompetensbrist bakom kameran, det låter jag vara osagt.. jämför med bilderna på Rockfoto så har du nog svaret ungefär där! :)

Veckans Tips: Mad Season "Above"

Sist ut i vår lite dystra rad av passande tips för november är en lugn och vemodig sak. Mad Season betraktas nog i mina öron närmast som för tidigt bortgångne Layne Staleys soloprojekt (även om McCready står för majoriteten av musiken), en berättelse född i samband med ett försök till rehabilitering från långvarigt drogmissbruk, ett närmast desperat försök att beskriva och förtränga de demoner som besatt Layne.

Skivan handlar uteslutande om sångarens kamp mot drogerna, och oavsett om det är vemodigt nyktert klagande som i inledande "Wake Up" eller rasande mot omvärlden som i "I Don't Know Anything" så är det ärligt, naket och fantastiskt bra.

Layne Staley är framförallt ihågkommen som frontman i Alice In Chains, men har du tidigare inte stiftat bekantskap med Mad Season så är det verkligen dags nu!

Bra, melodiös hårdrock eftersökes!

Jag känner ett rejält sug efter lite ny, bra, melodiös klassisk hårdrock.
Att upptäcka typ Allen/Lande.skivorna igen, eller kanske Symphony X eller liknande.
Någon av er läsare som har nåt stalltips till mig?

Tjuvläs Close Up #117!

...som vanligt finns det möjlighet att tjuvläsa Close Up innan den släpps i butik.
Det sker ikväll och imorgon på Rocks, Mariatorget i Ståkkhålm, och detta nummer är enligt egen åsikt ett av årets intressantaste - det innehåller nämligen skribenternas årsbästalistor.
Det brukar innebära bra läsning, och goda möjligheter att hitta fantastisk musik man har missat.
Håll reda på vad Lars Martinsson säger om du vill ha tips på bra black metal , t ex.

Kort sagt - ett nummer att sätta tänderna.
Bloggen gissar att Kongh, Katatonia och Mastodon kommer att nämnas ett antal gånger!

Nej men... Dio har magcancer!

Ja, som bloggen rapporterade förra veckan så har han ju ställt in Europaturnén pga sjukdom, Dio.
Nu visar det sig vara magcancer enligt Aftonbladet, och det känns ju inget vidare...
Cancer klingar illa, och skulle det vara det sista vi sett av den lille mannen med den stora rösten så kommer Rebellängeln att sörja. Mycket!

Paradise Lost Live

Dagens efter Paradise Lost live på Debaser, och det är inte utan att jag är lite besviken.

Jag har sett bandet betydigt bättre än igår, tyvärr.

Werock.se kommer att ha en fullständig recension, och jag återkommer senare med mer tankar även här på bloggen.

Tills vidare får ni en bild från mobiltelefonen. Nick Holmes in action!

Faith Divides Us - Death Unites Us

Ja, varför inte köra en favorit i repris för er som inte har chansen att se bandet ikväll - eller vill ladda inför kvällens spelning. Detta är i mitt tycke en av de bästa videosnuttar som gjorts till en låt.
Obehaglig, närvarande, skakande - och ändå fängslande.
Varsågoda - Paradise Lost "Faith Divides Us - Death Unites Us".

Onsdag - uppdatering av spellistan!

Varje onsdag får du en uppdatering av vad som spelats mest hos Rebellängeln.
Det kan vara musik-DVD'er, specifika låtar, skivor eller grupper som helhet - och nu är det dags igen.
Den här veckan har förstås Behemoth spisats en hel del - konstigt vore det ju annars med tanke på förra veckans eminenta konsert!
Dessutom har In Flames sett en hel del speltid, både deras fläskiga DVD-box "Used And Abused" och lite andra skivor har rullat en hel del. Katatonias "Night is the New Day" kräver verkligen sina lyssningar för att komma in i, så den rullar rätt mycket - tillsammans med Tiamats "Amanethes", en helt grym platta som verkar tåla obegränsat antal lyssningar.
Sist men inte minst så återkommer jag till Bruce Dickinsons "Tyranny of Souls". Den skivan är fast i bilstereon, och jag är fast i skivan så att säga. Fantastiskt bra platta!

Veckans lista blir således...

• Behemoth - grupp
• In Flames - grupp
• Katatonia "Night Is The New Day" - CD
• Tiamat "Amanethes" - CD
• Bruce Dickinson "Tyranny of Souls" - CD

För övrigt spelar Paradise Lost på Debaser Medis ikväll. Greg Macintosh är inte med, tyvärr, men jag tror spelningen blir toppen i alla fall. Dessutom är Ghost Brigade förband, och jag är mycket nyfiken på hur de låter live - deras senaste platta "Isolation Songs" var en ren fröjd att recensera, och är för min del en klar kandidat till årets topplista.

Reflektioner från spelningen, och mer utförlig info kommer här och på Werock.se under slutet av veckan!

DVD med At The Gates!

Jodå - nu kommer den.
DVD som ska föreviga fenomenet At The Gates!
22:a Februari är releasedag, och då får man äntligen chansen att återuppleva bland annat den där magiska kvällen på Debaser här i Stockholm om jag fattat saken rätt.
Du hittar en skön anekdot om spelningen på bloggen the paper, the pen, my eyes, samt mer info om själva DVD-släppet här. Det hela verkar bli en saftig historia med mer än 5 timmar godis - och naturligtvis blir det till att köpa omedelbart.
Nu vill jag bara höra något liknande om Satyricon så kan man snart ställa in hela sitt sociala liv och bara sitta hemma och snöa in på fantastisk musik!

Mera Behemoth

Jodå, det finns lite mer att säga om förra veckans spelning med Behemoth, innan fokus ändras till den här veckans spelning med Paradise Lost.

Bland annat vill jag tipsa om recension & bilder från det polska dödsmetallgängets spelningar i Malmö & Göteborg, men dessutom kommentera bandets merch.

Bandet har verkligen ovanligt mycket merch med sig, en mängd olika tröjor, bästesspännen och kepsar.

Snygga grejer var det också.

Efter en stunds velande slog Rebellängeln till på en långärmad tröja - T-shirt förrådet hemma är redan mer eller mindre proppfullt, så varför inte möta vintern i ett snyggt alster från Behemoth?

FRONT

BACK

Blandade måndagstankar

Jaha, så är det måndag - igen.
Stundtals känns det som om tiden bara rusar fram, och om en månad kommer tomten.
Den här veckan som kommer är laddad dessutom. Paradise Lost & Ghost Brigade på Debaser Medis på onsdag står som naturlig höjdpunkt, och dessutom ska arbete med lite andra projekt påbörjas.
Dels för den här bloggen (det börjar dra ihop sig för att summera årsbästalistan, t ex), men framförallt för Werock.
Sen det blev klart att jag ska skriva där med så har jag inte direkt bidragit med så mycket (inte ett enda skit, för att vara mer exakt...), så där fins en hel del att göra. Som tur är så saknas inte idéer och material, så det är bara att börja knacka ner det hela på pränt!

För övrigt undrar jag lite.
Som ni vet så pågår en tävling tillsammans med bandet Igneous Human.
Priset är ett signerat exemplar av deras debutalbum, samt en tuff T-shirt.
Förra måndagen när tävlingen lanserades så slogs besöksrekord för den här bloggen, över 100 besök av över 60 unika besökare. Sidan som beskriver tävlingen har lästs närmare 100 gånger, så intresse finns... men:
DET ÄR OTROLIGT SKRALT MED TÄVLINGSBIDRAG!

Goda nyheter för er som lämnat in, förstås, men jag fattar det egentligen inte?
Orkar ni bara inte skicka mejl, eller vad?

Recension: Slayer "World Painted Blood"

Det finns band som bedöms på andra sätt än andra. Som har en historia med framgångar full av kultförklarade och hyllade skivor som de aldrig igen kan nå upp till. Metallica, Iron Maiden, AC/DC är några exempel, och Slayer hamnar absolut i samma kategori. Oavsett om de harvar i 50 år till så kommer de aldrig att överträffa album som "Reign in Blood" och "South of Heaven". Det är liksom inte möjligt i kritikernas och publikens ögon.
Gruppen är däremot ett säkert kort för sina fans - vill man ha högintressanta texter, coola riff och kvalitetsstämplad thrash metal så köper man Slayer även dessa dagar. Nya given "World Painted Blood" har varit på gång ett tag, men landade på skivdiskarna först i början av November.
Så - var den då värd att vänta på?

Svaret är tudelat, och hänger lite samman med vad du vill ha. Vill du ha en platta som matchar glansdagarna så kommer du att bli besviken. Vill du däremot ha en fortsättning på förra given "Christ Illusion" så kommer dina mungipor att riktas uppåt. "World Painted Blood" innehåller klassiska Slayer-mellantempolåtar som "Beauty Through Order" och "Playing With Dolls", hårda örhängen som "Unit 731" och "Psycopathy Red" och udda avstickare som "Human Strain". Gitarrspelet är som vanligt bra, och skivan innehåller ganska många snygga detaljer i form av övergångar mellan olika riff.
Kort sagt - detta är Slayer, du får vad du beställt.

Och däri ligger också en del av problemet. Stundtals känns det att bandet går på rutin och bara spottar ur sig material som blir en ny skiva - det är inte på liv och död längre. Tom Araya sjunger i o f s mer rent och "på riktigt" än kanske någonsin förr i "Playing With Dolls", men vafan... det ska ju kännas när man lyssnar på Slayer! Ilskan och galenskapen ska lurpassa under ytan precis hela tiden!

"World Painted Blood" är bra - men inget som sticker ut.

Bandets hemsida heter

http://www.slayer.net/ ifall du vill kolla in mer om amerikanerna. Dessutom var de först ut i vår serie om liveskivor du behöver - kolla in eminenta "Decade of Aggression" här!

Bästa Spår: "Playing With Dolls"

Slayer "World Painted Blood" - 3

DevilDriver och Scar Symmetry på Klubben, 19/11

Som du säkert sett har bilder och recension av Behemoth från i torsdags laddats upp på den här siten.

Nu var de ju inte ensamma, utan en del i ett paket vid namn Neckbraker's Ball som även innehöll Arsis, Scar Symmetry och DevilDriver.

Bloggen ramlade in ungefär halvvägs in i Scar Symmetry's set och missade hela Arsis.

Scar Symmetry var väl.. okej. Rätt intetsägande, men inte dåliga.

Förutom att de då har två sångare, det är något som jag har riktigt svårt för. Ger mig Sonic Jävla Syndicate-vibbar så det går rysningar i hela kroppen. Dåliga rysningar.

DevilDriver däremot var en helt ny erfarenhet, jag har av nån anledning inte orkat lyssna på dem innan mer än sporadiskt.

Det finns väl anledning till att ompröva beslutet, gänget består av ett gäng grymma musiker och en ärrad och vass i frontman i Dez Farfara. Starta med gratislyssning här!

Fick dessutom lite bilder på hela kalaset.

Enjoy!

DevilDriver på scen

Scar Symmetry värmer upp publiken!

Caliban klart för Close Up-båten

Tyska Caliban är klara för Close Up-båten, skriver Close Up på sin site.
Jaha, tänker jag, och registrerar inte direkt någon förhöjning av pulsen.
Däremot skriver samma tidning att ytterligare ett band ska tillkomma, och dessutom går ju den tidigare listan inte av för hackor direkt.
Tiden går också ganska fort.
Nu är det faktiskt bara runt 3 månader kvar.

Tribulation, Dark Tranquillity, Bullet, Deathstars, Cult of Luna är ju sedan tidigare klara, så visst blir det en finfin resa!