


Från Rock till Black Metal!








Synd bara att skivan inte levde upp till namnet...
Hedersomnämnande till Linköpings nya stolthet Los Sin Nombre, De Namnlösa. Bra namn, bra skiva.
Sämst namn går förstås till W.E.T. Vad faaaan är det? Allvarligt, hur ska det uttalas? Som ett pojkgruppsnamn a la EMD? Eller som ett ord, alltså "blöt"? Riktigt uselt, och namnet höll faktiskt på egen hand se till att jag missade detta gäng. Marknadsavdelningen - tänk om, tänk rätt...
Brewdog Punk IPA har verkligen fått det att vattnas i mina smaklökar i år. Lagom bett, mycket smak, ekologiskt framställd - det här är framtiden för öltillverkarna!Tyska DAB, Dortmunder Actien-Brauerei är ju motsatsen till en "liten" tillverkare, men ölen har fallit mig på läppen som lättdrucken och svalkande. Numera är detta faktiskt hus-ölen som köps när jag jagar ljus lager.
Sist men inte minst är en trehalva, Starobrno 3,5. Den säljs på den lokala handlaren i fyrpack, och passar perfekt för de tillfällen som starkare öl inte funkar. God tjeckisk pils som funkar till allt.
Alltså.
1) Brewdog Punk IPA
2) Dortmunder
3) Starobrno 3,5












U2 är ibland rätt trista - larger than life, kommersiella utan att vilja vara det. U2 är också ibland något så enkelt som bra musik, raka låtar utan alltför mycket krusiduller och smittande refränger. Den här skivan har spelats rätt mycket hemma hos oss, och jag tycker den är riktigt bra. Årets Bästa Icke-rock blir således U2 "No Line On The Horizon"!

Återigen är det vassaste som släppts under ett år från Sverige! Tiamat återvände till skivdiskarna med inget mindre än ett mästerverk, mörkt, varierat, känslosamt, vackert, fult. hårt och mjukt samtidigt, och "Amanethes" kommer garanterat att räknas bland de riktigt stora stunderna inom svenska hårdrock framåt i tiden. Omslaget är förövrigt helt briljant - sällan har jag sett en bild som så fullständigt fångar hur skivan låter!Resten, utan inbördes ordning, blir en salig röra. Opeth "Watershed", Satyricon "The Age of Nero", Gojira "The Way of All Flesh", Grand Magus "Iron Will", Keep of Kalessin "Kolossus", Bullet For My Valentine "Scream Aim Fire", Moonspell "Night Eternal", Bloodbath "The Fathomless Mastery" tillhörde topparna. Dessutom var detta året då Metallica verkligen försökte göra en vettig skiva igen, med alla instrument i mixen.. Rätt bra blev det också, faktiskt, speciellt med lite tid i distans till den så tycker jag att den håller ganska bra!
Det här året innehöll även en del "va?" för min del. Överallt hyllades Amon Amarths "Twillight Of The Thundergods" - men jag tycker inte alls den sticker ut som speciellt bra för att vara AA. Av de senaste fyra släppen så tillhör den väl de svagare, snarare... Även Testament hyllades, men... nja, jag fastnade aldrig för den av nån anledning. Då var "The Gathering" mycket bättre! Båda skivorna är väl okej, men jag fattade aldrig den enorma hyllningarna - speciellt inte i jämförelse med tidigare material...
Bästa rock: Black Stone Cherry "Folklore & Superstition". Grymt sväng, bra rock!
Bästa döds: 2 ggr Åkerfeldt! Opeth & Bloodbath gav oss bra skivor, även om jag personligen tycker att de tidigare i karriären släppt än vassare alster. Fast.. tidigare i karriären finns förstås en del RIKTIGT bra skivor att jämföra med!
Bästa black: Keep of Kalessins "Kolossus" och Satyricons "The Age Of Nero" var bra - även om jag personligen båda gruppernas förra plattor bättre. Det här året var dock inget stort black metal-år för egen del, och mycket av det som konsumerades var äldre än just 2008...
Robb Flynn och pojkarna i Machine Head gjorde äntligen den ultimata skivan, den där de haft i sig hur länge som helst men inte riktigt hittat fram till. På "The Blackening" stämmer allt, och trots att 2007 bjöd på en del konkurrens så är det här den skivan som jag förknippar med just det året. Hatten av, bra gjort!De andra då?
Ja, generellt var topparna höga men bredden inte lika otroligt imponerande som föregående år. Dark Tranquillity "Fiction", Watain "Sworn To The Dark", Primordial "To The Nameless Dead", Bad Religion "New Maps Of Hell", Soilwork "Sworn To A Great Divide", Symphony X "Paradise Lost", Marduk "Rom 5:12", Throwdown "Venom & Tears", Coheed & Cambria "No World For Tomorrow", WASP "Dominator"... en bra lista, men sen tunnar det ut lite om man jämför med 2006.
Bästa rock: Coheed & Cambria, om man nu kan kategorisera det som rock...
Bästa döds:Dark Tranquillity, även om det kanske är på gränsen för snällt för att kallas döds..
Bästa black: Watain. Men det var ett bra år, även Marduk & Glorior Belli "Manifesting The Raging Beast" bör omnämnas. Och inledningen av Dimmu Borgirs "In Sorte Diaboli", fast den inte riktigt håller hela vägen tycker jag.
Khoma från Umeå släppte en helt fantastisk platta 2006, och jag ser fram emot uppföljaren som planeras nästa år. Är den i närheten av "The Second Wave" så blir den grym!För övrigt var 2006 ett helt grymt skivår. Keep of Kalessin "Armada", Necrophobic "Hrimthursum", Satyricon "Now, Diabolical", Katatonia "The Great Cold Distance", Mastodon "Blood Mountain", I "Between Two Worlds", Deathstars "Termination Bliss", Gorgoroth "Ad Majorem Gloriam Sathanas"...och då har man ändå bara skrapat på ytan! grymt svårt år att göra någon form av årsbästalista för - men jävlar, vilket bra år om man letar efter musik!
Bästa rock: förutom Khoma då (om man nu kan benämna det som rock), så givetvis Red Hot Chili Peppers. De har varit husgudar hos bloggen sen den funkiga första tiden, och återkomsten av John Frusciante gav gruppen en vitamininjektion. Härligt med en dubbel-CD, heja!
Bästa döds: Necrophobic "Hrimthursum". En femma i betyg för den plattan, lätt!
Bästa black: Oj... både Satyricon och Gorgoroth släppte skitbra plattor, fast helt olika. Den ena var svängig "black'n'roll", den andra ondska förpackad i ljud. Båda var skitbra, och till det ska läggas nämnda Keep of Kalessin och Dissections "Reinkaos"!
Årets konstigaste: Iron Maiden. Allvarligt talat, "A Matter Of Lie And Death" är i sig inte dålig låtmässigt, men vafaaaaan har de gjort med ljudet? Att släppa en skiva omastrad för att "fansen ska få höra hur det verkligen låter i studion" är ju helt stört - resultatet har blivit att jag aldrig lyssnar på plattan numer. Om de nu ville konstra såhär, varför inte släppa detta som bonusmaterial för die-hard-fansen?
Denna gång tar oss vår serie om liveskivor som du behöver till de svenska storheterna Opeth, världsmästare i progressiv dödsmetall och passande musik till den annalkande hösten. Spelningen på The Roundhouse i London finns även som DVD (vilken förövrigt rekommenderas den med...), men här fokuserar vi på den dubbel-CD som utgår ljudspåret.Skivan är den sista (?) med Peter Lindgren på gitarr (han har ju som bekant ersatts med Fredrik Åkesson sedan dess), och som helhet är bandet stortajt, oavsett om det bjöds på piskande dödsmetall eller finstämda ballader. Gammalt material så som "Under the Weeping Moon", "The Night and the Silent Water" och "Demon of the Fall" blandas med nyare alster som utmärkta "Ghost of Perdition" och ständiga balladen "Windowpane". Totalt sett är det en bra mix av låtar, och "When", "Bleak" och "Blackwater Park" ges i utmärkta versioner - den enda godbit man saknar är antagligen brottarhitten "The Drapery Falls".
Herr Åkerfeldt hanterar som vanligt micken på sitt självklara och magiska sätt, oavsett om vi pratar sång eller mellansnacket (karl'n skulle väl antagligen kunna knäcka extra som stand-up komiker om det knep, humorn är konstant närvarande), och resten av bandet är som tidigare nämnts extremt spelsugna.
Totalt sett bjuds vi på en fantastisk resa med Opeth som guide. Missa inte det!



